Citat:
Ursprungligen postat av
whirr
Grupp-preferens, vilket alla andra grupper verkar ha men vita saknar i stor mån. Det är lite det som är problemet. Jag är mer benägen att hjälpa andra vita än någon rasfrämling. Det innebär inte att jag avskyr eller inte skulle hjälpa dem, det handlar mer om att jag sätter min grupp framför en annan. Exemplet med modern var ett mer närgånget exempel för att mer bevisa min poäng, utökar man cirkeln ifrån släktingar så inser man snart att sin grupp (vita) är de man värnar mer om.
Jag har mer gemensamt med en vit svensk man än med en afrikan ifrån djupaste djungeln i Afrika.
Men det här är helt efterblivet. Utökar man cirkeln för sin grupptillhörighet från släktingar så är det ju ens vänner man värnar om mest isåfall, och man kan mycket väl ha en vänskapskrets som innefattar mörkhyade, asiater, östeuropéer och what not. Du menar väl inte seriöst att du baserar din grupptillhörighet på vilken
färg huden har?
Det här är vad jag hör ifrån svenskar som bara "råkar" ha en eller två utlänningar i sin vänskapskrets - "Men inte han, han är inte som dom", "Han är skön" osv.
Jag kan förstå att man bryr sig om och känner tillhörighet med dom som man har mer gemensamt med, men hur jävla primitiv är man inte om man tänker "Du är vit, Jag är vit.. YAAY!" istället för att visa solidaritet för alla oavsett hudfärg som är
bra personer.
Alltså jag börjar nästan tro att den här grupp-färg-fixeringen (störningen..) kommer ifrån i idrottslektionerna i grundskolan. "Vi spelar i blå laget", "Ni är det röda laget" och på den vägen är det för dom vars hjärna aldrig riktigt utvecklades ordentligt.