Citat:
Vi utgår ifrån att en nationalist och en globalist båda har som mål att göra allting bättre och maximera nyttoeffekten utav det, alltså att reducera lidande och skapa välbefinnande för så många människor som möjligt.
Globalisten ser att det totala mervärdet hen kan skapa i världen är större även om det så innebär att göra något på sitt eget lands bekostnad. En nationalist å andra sidan kommer alltid att agera med utgångspunkt i att maximera värdet för sitt eget land, väl medveten om att det kanske inte maximerar nyttan ur ett globalt perspektiv.
Ett exempel i den globala ekonomin kan vara att om jag startar ett företag och skapar arbetstillfällen och exporterar en vara eller tjänst utomlands så kommer det per automatik att leda till en förlust för alla andra länder i form av minskad konkurrenskraft, sämre ekonomi och minskade skatteintäkter vilket leder till ett minskat välbefinnande när resurser inom exempelvis välfärd får mindre finansiering. Detta är vad som händer när länder ställs mot varandra på den globala arenan.
Mina två frågor är då följande:
1. Hur kan man vara nationalist och samtidigt tro på alla människors lika värde?
2. Hur kan man vara en globalist och samtidigt säga sig tro på global konkurrenskraft för sitt land (som t.ex dom flesta politiker)?
Det är dessa frågeställningar som gör att jag känner mig så splittrad i min personliga orientering i dessa frågor. Det kanske helt enkelt är kapitalismen som på en fundamental nivå skapar dom här motsättningarna.
Globalisten ser att det totala mervärdet hen kan skapa i världen är större även om det så innebär att göra något på sitt eget lands bekostnad. En nationalist å andra sidan kommer alltid att agera med utgångspunkt i att maximera värdet för sitt eget land, väl medveten om att det kanske inte maximerar nyttan ur ett globalt perspektiv.
Ett exempel i den globala ekonomin kan vara att om jag startar ett företag och skapar arbetstillfällen och exporterar en vara eller tjänst utomlands så kommer det per automatik att leda till en förlust för alla andra länder i form av minskad konkurrenskraft, sämre ekonomi och minskade skatteintäkter vilket leder till ett minskat välbefinnande när resurser inom exempelvis välfärd får mindre finansiering. Detta är vad som händer när länder ställs mot varandra på den globala arenan.
Mina två frågor är då följande:
1. Hur kan man vara nationalist och samtidigt tro på alla människors lika värde?
2. Hur kan man vara en globalist och samtidigt säga sig tro på global konkurrenskraft för sitt land (som t.ex dom flesta politiker)?
Det är dessa frågeställningar som gör att jag känner mig så splittrad i min personliga orientering i dessa frågor. Det kanske helt enkelt är kapitalismen som på en fundamental nivå skapar dom här motsättningarna.
''Nationalism (från fr. nationalisme, av "nation", ursprungligen från latinets nascor, "jag föds") är en världsåskådning som tar sin utgångspunkt i gemenskapen inom nationernas gränser. Nationalismen hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen''
Självklart kan man tycka att alla har lika värde om man är nationalist. Jag är nationalist, jag sätter nationens intresse först och vill att vi gör allt i vår makt för att stärka vårat land och skydda dess intressen. Det behöver inte betyda att jag tycker att Hassan in Iran har ett mindre värde än mig.
Om vi sedan kollar lokalt inom landet så tycker jag att dom som gynnar landet genom att t.ex. uppoffra egen bekvämlighet för att försöka ändra vårat samhälle till något mer rationellt har ett större värde (för landet) än dom som inte gör det. Det kan även gälla icke svenska, t.ex. Bachir Rabani.
