Citat:
Ask yourself Nu är fallet så att jag har varit ihop med en kille i nästan två år. Jag älskar honom, och han älskar mig. Han är väldigt trygg och trogen, ringer varje dag när han jobbar och frågar hur det är med mig, säger att han vill vara ihop med mig hela livet, hämtar mig på jobbet, tjatar om barn och är ingen sådan som ränner på krogen varje helg. Supersnäll och gullig. En toppenkille helt enkelt.
MEN - han är fruktansvärt tråkig. Problemet är att jag är väldigt personlig medan han är ovanligt opersonlig. Hans familj är väldigt kall och pratar aldrig känslor heller, så det kanske inte är så konstigt. Han tycker ingenting om någonting, gråter aldrig och händer det något jobbigt sopar han det under mattan. Är jag ledsen eller förtvivlad blir han handlingsförlamad, och kramar mig utan att säga något. Han tycker även att jag är jobbig när jag "pratar för mycket", som han uttrycker det (då handlar det om att jag måste ventilera något som har hänt eller något som jag mår dåligt av).
Egentligen duger det gott och väl, att han bara finns där, men skall man leva ihop med någon vill man ju kunna ha ett känslomässigt utbyte av varandra? Jag har inte lärt mig någonting av honom. Han är inte så mogen för sin ålder heller, även fast han är 5 år äldre än mig (24 år.)
Jag har pratat med honom om detta, men då blir han bara sårad och säger "förlåt, men jag vet vet inte hur man gör för att vara personlig", och hur ska han veta det egentligen med tanke på hur hans familj är? Åh, det är så svårt. Det känns inte värt att lämna honom, men jag blir ändå rädd av att tänka mig en framtid med någon man inte kan prata med.
Hjälp mig!
MEN - han är fruktansvärt tråkig. Problemet är att jag är väldigt personlig medan han är ovanligt opersonlig. Hans familj är väldigt kall och pratar aldrig känslor heller, så det kanske inte är så konstigt. Han tycker ingenting om någonting, gråter aldrig och händer det något jobbigt sopar han det under mattan. Är jag ledsen eller förtvivlad blir han handlingsförlamad, och kramar mig utan att säga något. Han tycker även att jag är jobbig när jag "pratar för mycket", som han uttrycker det (då handlar det om att jag måste ventilera något som har hänt eller något som jag mår dåligt av).
Egentligen duger det gott och väl, att han bara finns där, men skall man leva ihop med någon vill man ju kunna ha ett känslomässigt utbyte av varandra? Jag har inte lärt mig någonting av honom. Han är inte så mogen för sin ålder heller, även fast han är 5 år äldre än mig (24 år.)
Jag har pratat med honom om detta, men då blir han bara sårad och säger "förlåt, men jag vet vet inte hur man gör för att vara personlig", och hur ska han veta det egentligen med tanke på hur hans familj är? Åh, det är så svårt. Det känns inte värt att lämna honom, men jag blir ändå rädd av att tänka mig en framtid med någon man inte kan prata med.
Hjälp mig!
Det blir inte bättre så enkelt är det om man inte har lågan för varandra så är det meningslöst
Fick av en bekant för många år sedan ett bra tips och först ett tips om tipset som du frågar om
det är att man måste ta ansvar för de tips man ger.
Skall försöka göra det inte så lätt online men ändå.
För det första du berättar en historia som är en kopia av min dotters förhållande bara det att hennes förhållande är lite längre ca 8 år plus och det är dött har varit dött i 7,5 år och enbart för de två gossarna har de fortsatt tyvärr det blir inte bättre när rötterna är döda då kan inte trädet ta sig mer utan man får plantera ett nytt förhoppningsvis.
Var av liknande anledning i ett så trist förhållande i 23 år så om du då förstår ja jag är nu sedan i år sedan 10 underbart förälskad i kvinnan i mitt liv en underbar vacker smart kvinna.
Men nu till tipset ett förhållande bygger på tre grundfundament.
Tillit-Trohet och kommunikation om du och han den som det blir kan mötas över dessa ord och komma överens om spelreglerna med de som grund och alltid alltid komma tillbaka till dom inte somna ovänner utan verkligen ge er hän då tror i alla fall jag att man kan ha behålla och fördjupa lyckan och kärleken i ett förhållande som givetvis måste bygga på likartade värderingar som att visa varandra och andra människor respekt mm mm lycka till
