Citat:
Ursprungligen postat av
Mikibu
Att människan är ett djur är något de flesta vet. Människan är dock unik på det sättet att de kan kontrollera, och till och med bortse från, sina naturliga instinkter om hon bestämmer sig för att göra det. Och håll här med mig om att vara "djurisk", eller att bete sig "djuriskt" kan sättas i kontrast till att bete sig civiliserat. Som så sig bör.
Sex är i grund och botten något primitivt som måste begränsas i så stor utsträckning det går för att kunna hålla ihop KÄRNFAMILJEN, något kristendomen värnar starkt om. Därför är promiskuitet förbjudet inom de flesta religioner, då en av religionens främsta funktioner består i att hålla ihop familjebanden. Att flacka runt helt hämningslöst och bete sig som riktiga slynglar är därför inget eftersträvansvärt för kristna.
Vadå primitivt? Sexualdriften är ett livsupprätthållande behov. Det är lika nödvändigt som behovet att dricka vätska, inta föda, är det primitivt att dricka ett glas med vatten? Är det kanske pinsamt du menar... tja det beror på i vilket sammanhang och ålder man är i, att tömma tarmen kan också uppfattas som pinsamt i vissa sammanhang med icke desto mindre är det ett livsnödvändigt behov.
Ingenstans har jag uppmuntrat ett beteende som inte värnar om ''kärnfamiljen'', människan kunde ta hand om sina familjer långt innan religionen uppfanns liksom andra flockdjur också tar hand om sin avkomma på ett naturligt sätt. Varken prästen eller en allseende domare behövs när den naturliga instinkten räcker för att klara av den uppgiften. Att gå skilda vägar är lika naturligt som att bli förälskad och måste också ges precis lika mycket utrymme, att förbjuda är just det sjukliga, man bör uppmuntra till personligt ansvar och lära unga människor vikten att leva ett balanserat liv där all form av missbruk naturligtvis inte är bra och resulterar i skada, det gäller sex som med mat eller vad som helst, lagom är nästan alltid bäst. Den här typen av religiositet tillåter dock inte människan att utforska eller utvecklas utan skapar dogmer och förtrycker glädjen i utforskandet till förmån av en Zeus liknande gestalt ''som pryder en tron i något antiseptiskt hörn i kosmos'' som skall fruktas, älskas och dyrkas.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mikibu
Människor behöver något att tro på för att orka kämpa i ett liv som till största delen är väldigt hårt. Och människan behöver tuktas för att göra rätt, människor är inte födda goda. De behöver auktoritet och en tydlig ledning, framförallt i barndomen, för att lära sig rätt från fel. Därför är även traditionen viktig inom kristendomen. Utan den blir vi rotlösa och vilsna; vi måste kunna vår historia. Även om vi själva kanske inte är medvetna om det så är vår kultur och våra värderingar starkt förankrade i kristendomen.
Livet blir onödigt hårt när folk investerar sin tid i en massa fantasi baserad tro eller materiella strävanden och dessutom sätter sitt hopp till det, få är tyvärr upplysta nog för att inse behovet av att vända sig inåt för att få existentiell kunskap och tills dess att man gjort detta kommer livet att just utsätta individen för ett helvete i sitt eviga växlande mellan lycka/lidande. Rädsla över döden är till exempel en direkt konsekvens av att inte vända sig inåt och söka sin verkliga natur i anden. Kristen tro liksom Islamisk eller vadsomhelst föds i tanken och upprätthålls av känslorna, egot, kulturen i vilket individen identifierar sig med, det är en verklighetsuppfattning som är icke-existentiell. Bibeln är ungefär av samma värde för individen som Sagan om Ringen böckerna om individen inte själv söker och nöjer sig med intellektuella studier. Stunden när någon lägger ifrån sig Bibeln/Koranen/Bhagavad-Gita/vilken bok som helst och slutar vara auktoritetstroende/rädd och skrider till verket med Yoga eller meditation/introspektion är samma stund denna börjar vandra längs en mycket lyckligare väg i livet, himmelriket är bokstavligt talat ''inom er'', en potential få tyvärr upptäcker. Det bästa med detta är att man inte behöver överge sin tro, en ateist/kristen/hindu/muslim/agnostiker har alla lika mycket nytta av Yoga oavsett om individen tror det eller inte, Yoga handlar inte om att tro på Gud eller koncept utan att finna det Gud i verkligheten är, alla människor kan göra detta men få är det som försöker vilket är trist. Jag känner flera Kristna personer som haft nytta av Yoga och mår väldigt bra av det. Du borde se klippet
Proconsul länkade tidigare när en lärare förklarar på sitt humoristiska vis hur det ligger till, det är verkligen vad Yoga handlar om och inte dina fantasier om hinduiska gudar eller sataniska ritualer.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mikibu
Du får dock gärna komma och säga till mig att du inte kristen, när hela ditt perspektiv på rätt och fel faktiskt är hämtat ur den heliga boken.
Heliga boken? Har läst ett antal upprepade gånger i mitt liv och har inte funnit helighet i texterna förutom den jag genom egna ansträngningar och anskaffade erfarenheter kan bekräfta existentiellt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mikibu
Vad jag dock ser mer och mer, är att de kristna värderingarna suddas ut och glöms bort i takt med att vi slutat prata om Gud. Att vi tappat vår tro. Och när man inte längre tror, så kan man falla för vad som helst. Spelmissbruk, yoga, sexritualer, vad du nu vill. Finns ju inget som stoppar dig från att knulla med 12 prostituerade samtidigt, sålänge ingen ser dig?
Livet handlar om evolution, livet är evolution, det är en synonym, om man motsätter sig naturlig utveckling lider man som en direkt konsekvens, kristendomen har haft sin tid och gjorde en del nytta trots sina många problem. Samhället är sekulariserat numera och kristendomens dagar är på gott och ont räknande, t.o.m i sydamerika där den kristna religionen förmodligen är som starkast i världen så ser vi en utveckling där Kyrkorna mer och mer står tomma. Det Gud verkligen är kan dock aldrig överges helt, bara tillfälligt glömmas bort av gruppmedvetandet så länge det inte gör sig självt påmind i människors liv och bevisar sin existens, det går i cykler med ca 20.000 - 25.000 års intervaller. ''Jesus'' själv som i verkligheten har existerat och var en annan individ än den religionen skapade senare visste detta när han sa till en lärjunge som frågade ungefär samma sak, ''följ mannen med lerkruka in i sitt hus''(Vattumannen/ Aquarius, följer fiskarnas - d.v.s kristna- tidsåldern) Men människor behöver se för att tro, folk nöjer sig inte med prästens predikan längre eller accepterar någon text som auktoritär eller ''helig'' utan ett enda bevis för det i en materiell vetenskaplig tidsålder. Ifall människor hade slutat prata och fantisera om Gud och istället lärt känna Gud genom ett inre sökande så vore Guds tidsålder här redan, i en materiell dominant tidsålder så är dock naturligtvis en direkt negativ konsekvens att människor är ytliga och fokuserade på det materiella, uppfinningar och teknologiska framsteg och prioriterar inte ett religiöst, existentiellt sökande, det är på gott och ont.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mikibu
Sen börjar du tala om universum. Jag får höra samma eko som ekat sen Nietzsche och Lovecrafts dagar: "vem bryr sig?" Och sen galaxpratet. Jag har hört det förut. Livets meningslöshet, alltings litenhet. Vem bryr sig?
Det är Nihilism du beskriver. Läs lite om hur dessa herrar, som kom upp med dessa tankar, mådde. Det är människor som blivit mer eller mindre psykiskt sjuka. Ditt tankesätt håller inte. Det är förutspått att kollapsa förr eller senare då din världsbild bara uppbyggd av dig själv. Erkänn istället att det finns någon som är mäktigare och kraftfullare än dig. Inse Hans storhet nästa gång du tänker på hur liten du är i denna värld.
På något sätt lyckas du med att vända mitt budskap upp och ned, om någon inser hur fantastiskt livet är så bryr man sig inte mindre, tvärtom man blir mer nyfiken och bryr sig mer på ett ärligt öppet sätt, man försöker inte längre som du nu gör anpassa detta storslagna till en inskränkt världsuppfattning eller dogm . Kosmos storhet är ett faktum vare sig du blundar för det eller inte, ett sandkorn är större i förhållande till stilla havet än vad jorden är i förhållande till ett par närliggande galaxer, det betyder dock inte att små saker inte har ett värde eller att livet är meningslöst. Om Gud är livets skapare måste denna naturligtvis ha skapat hela kosmos, det är inte Nihilism, det är att med ett ödmjukt hjärta förundras över existensen och likaså ifrågasätta många av religionens primitiva världsuppfattningar predikade av människor som saknade medel för att upptäcka aspekter av verkligheten som även du faktiskt lever i, är du inte nyfiken alls utan nöjer dig med vad prästen predikar för den som inte kan släppa det förflutna och dväljs i nostalgins sorgliga domän, i minnet?
Angående denna Herre du dyrkar så skrev jag ett inlägg häromdagen,
(FB) Om Gud är god varför skickar han då folk till helvetet?.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mikibu
För övrigt kan jag inte låta bli att lägga märke till att du verkar dras med en smått pervers läggning, vilket inte bara får mig att tro att du endast är nihilist, utan även en hedonist. Moralens förfall låter sig inte vänta här ser jag.
Trams, inte på något sätt uppmuntrar jag folk att söka njutande utanför rimliga gränser, jag uppmanar dock alltid alla att försöka göra något åt sitt lidande medan det finns en chans genom att vända sig inåt, då är disciplin en förutsättning men när den riktas åt rätt håll, inte för att upprätthålla skadliga dogmer eller antilivs filosofi, beteenden.