Vi har nu ett samhälle där tusentals unga män som är helt OK, slås ut

Socialdarwinism med andra ord? Skön människosyn ni i vänstern har idag. Tänk på att det nu är omkring en tredjedel av männen som "slås ut".

Mansöverskottet är bara en av många faktorer. Det finns andra orsaker också. Kvinnor kan skaffa barn på egen hand genom medicisk hjälp som t.ex. äggdonation och att ensamstående kvinnor får adoptera (i och för sig också tack vare våra politiker). Många kvinnor skaffar även barn med tillfälliga ligg utan att de har ett stadigt förhållande.

Det blir också allt ovanligare med livslånga äktenskap vilket varit normen i århundraden. När det är dags för nästa barnkull så väljer kvinnan en beprövad man som tidigare har varit i ett förhållande och ofta redan har barn, och knappast en osäker 25-30-årig oskuld. När mannen i förhållandet däremot skaffar en ny kvinna så väljer han istället en yngre kvinna. Därmed blir effekten att inga nya män dras in i äktenskapskarusellen utan alfamännen vandrar mellan kvinnorna.

Mycket riktigt. Andelen skilsmässor och otrohetens i princip epidemiska förekomst talar rätt mycket för sig självt. Folk tror att hitta en kvinnlig maskott de kan sätta i soffan och sedan skaffa barn (för att bocka av det på någon bisarr lista) kommer att ordna upp deras skeva liv. Alla är såååå lyckliga med sina partners att de ligger runt, konsumerar porr och blänger på andras partners. Till slut skiljer de sig men försöker att förverkliga sig själv på exakt samma sätt igen. LIte som spelberoende människor som ska "spela bara EN GÅNG TILL för DENNA GÅNG....då kommer JACKPOTEN som kommer att fylla tomrummet" och de blir hela. Sen ..no cigarr.

Människors instinkt säger de att reproduktion och därmed hitta partner och alstra avkomma är meningen med livet, men vår mentala utveckling (eller förfall för de som vill se det så) har flyttat oss högre upp på Maslovs pyramid. Folk strävar efter att förverkliga sig själva men fortsätter att fanatiskt leta efter reproduktion som medel för detta självförverkligande. När de väl "lyckats" med att hitta en kvinnlig maskott, reproduceras sig...och andas ut från jäkt och stress kommer tomheten tillbaka och då är det inte bara de själva som drabbas.

Det är en hel del trådar här som kretsar kring att hitta någon att ligga med och sitta i soffan med. Så många tror sig kunna hitta den "lycka" de inte hittar i sig själva hos någon främmande person. Hur många människor är inte GENUINT olyckliga just för att de inte är ensamma ? Hur många far illa av JUST relationer.

Och du hade helt fel. Om vi som i ditt andra exempel börjar jämföra innesittande gamer-killar med gravt överviktiga missbrukare, så illustrerar det bara att för att vi ska behöva gå ner till en nivå där det är svårt för tjejer så får vi gå ner till de 5% på botten. Då kan man lika gärna säga "det är inte så lätt för 70 åriga änkor heller på datingmarknaden, finns egentligen ingen större skillnad mot en innesittande passiv kille". Och det gör det inte. De har det också väldigt svårt. Men de är inte OK( genomsnittlig är en omskrivning) på datingmarknaden som ts skriver. Lika lite som den gravt överviktiga missbrukaren.

Det är fullt möjligt för kvinnor att misslyckas relationsmässigt. Räknar man på de bedragna, misshandlade, utnyttjade, våldtagna osv så blir det rätt många misslyckanden. De som är ensamma morsor som har svårt att få ihop livet och ekonomin och som ofta är rätt så lite värda på "relationsmarknaden" (det låter cyniskt, men hur lätt är det för ett medelålders vårdbiträde med havererad ekonomi och 2 barn i släptåg att hitta någon ?) så är de inte så fördelaktig bild man ser. Det är också oftast de som får ta ansvar för avkomman och ofta själva både socialt och ekonomiskt, även om de får lite understöd. Hur många som prostituerar sig (bildligt talat) i destruktiva relationer för att överleva ekonomiskt och "för barnens skull" är svårt att uppskatta, men rätt många är de skulle jag tro och det i olika samhällsklasser. Kvinnor som ständigt får "napp" av killar med hål i plånboken, psykiska problem, opålitliga svin som senare lever på de...samtidigt om dessa kvinnor kanske måste ta hand om sina barn får de hantera dessa skitstövlar osv. Jag tror fasen inte att det är så enkelt. INte heller tror jag att en kvinna anser sig ha "lyckats" sexuellt för att hon knullas av en fet gubbe som luktar flensost, medan de förväntade sig hunken med Porsche. Lyckas sexuellt är ju inte att få ligga med bottenskrap, det är ju att förnedras mer än att avstå. Det är nog mer nyanserat än vad många män tror.

Så återigen är det den typen av exempel som krävs för att visa på en kvinna som inte har det lätt. Inlägg efter inlägg visar den här tråden indirekt vår uppfattning om sexuellt värde på köttmarknaden.
En genomsnittlig kille i 25 års åldern = Har det inte så lätt
En gravt överviktig missbrukande kvinna i 25 års åldern= Har det inte så lätt
En ensamstående kvinna i 50 års åldern med två barn och havererad ekonomi= Har det inte så lätt

Om vi tar av oss de indoktrinerade feministglasögonen och byter plats på könen så ser vi hur snedvridet det är.

En genomsnittlig tjej i 25 års ålder= Har det inte så lätt
En gravt överviktig missbrukande man i 25 års åldern= Har det inte så lätt
En ensamstående man i 50 års åldern med två barn och havererad ekonomi= Har det inte så lätt

Är det någon som hade argumenterat för att männen i den situationen inte har det så lätt på dejtingmarknaden som en slags jämförelse med den genomsnittliga kvinnan?

Det misstag ni gör är att ni tror tinder är representativt för hela den kvinnliga befolkningen. De flesta tjejer använder inte ens tinder.

Träffar ni lite brudar i andra sammanhang så inser ni snart detta. Ja, det finns ett överskott på män o Sverige men de flesta blattarna är lågintelligenta och fula. Men de har antingen mer lycka hos brudarna eftersom de inte har levt hela sina liv framför en dator.

För att de hade gjort likadant i samma sits givetvis. Det är inte alfahannarnas fel att tjejer har så höga krav.

En väldigt attraktiv kvinna har det nog lika lätt som en väldigt attraktiv man. Påstå att kvinnor inte kan misslyckas i relationer och / eller sexuellt håller inte. En man som är 50, har havererade ekonomi har det lika svårt som en kvinna i samma ålder och i samma sits.

Ergo...MÄNNISKOR som inte anses vara oattraktiva misslyckas på "relationsmarknaden". Vad som anses "attraktivt" är förstås en funktion av kultur, plats osv.

En GENOMSNITTLIG man, har det nog lika lätt / svårt som en genomsnittlig kvinna. Förutsatt att han riktar sig till just ...genomsnittliga kvinnor. Vad som nu anses med att "lyckas" och "genomsnittlig". Med reservation för vad som anses "lätt" resp "svårt" och vad definitionen att "lyckas" är.

Lyckas man som en 20 årig arbetslös kvinna för att en 60 årig fet suggardaddy dejtar henne oc sätter på henne 3 ggr i veckan för en väska eller någon resa ? Lyckas man som samma kvinna om man träffar en 35 årig man med god ekonomi, god utbildning och social ställning som genuint tror på henne och hjälper henne ta sig igenom en lång utbildning och ser till att hon kan sedan stå på egna ben ? HUR STOR är chansen att en sådan man tar sig an en sådan kvinna istället för att hitta sig en färdig jurist med karriär och som kommer från hans klass ? Den chansen är i princip lika med noll. Bara för att en gubbe ligger med en tjej innebär det ju inte att hon "lyckades" på dejtingmarknaden...lika lite som att en attraktiv och framgångsrik man lyckas få omkull ett alkat socialfall efter en dejt på sylta.

Väldigt mycket tycks alltså hänga ihop med definitioner som "lyckas", "dejta" ´, "relation", "attraktiv" osv.

Jag vill påstå att jag som vad jag anser mig vara en genomsnittlig man i 53 års åldern har lika bra chanser att hitta en MOTSVARANDE partner som en kvinna i min position. Skulle jag dock ge mig ut på jakt efter en 30 årig kvinnlig enterprenör med 20 miljoner i årsinkomst som dessutom är fd elitgymnast och fotomodell så skulle mina utsikter vara rätt tunna för att uttrycka det fint. Säger det något om mitt värde på "relationsmarknaden" generellt ? Egentligen inte. Genomsnittlig inom sin sociala grupp ? Enligt de kriterier som gäller där ?

Folk borde se erik gandinis dokumentär om det ensamma folket (svenskar) tror den finns på svt play. Eller fanns. Väldigt intressant.

Det talas en del om obalansen mellan antalet män vs kvinnor i Sverige. Fast är det verkligen så ? Förvisso har våra politiker importerat abnorma antal särskilt unga män och skapat viss obalans...men det inom en åldersgrupp och inom en viss socialklass. Dessa män konkurrerar ju inte om samma kvinnor som jag skulle ha gjort (om jag var singel) nu, eller om de kvinnor jag skulle siktat in mig på när jag var 30. Dvs hygglig välmående medelklass, akademisk utbildning, hyggligt jobb, hyggligt stabil ekonomisk och social situation och boende inom Storstockholmsområdet. Överskottet på män är alltså inte generell utan gäller inom en viss social grupp och viss ålder. Ensamkommande migranter lär ju inte rikta in sig på 20 åriga kvinnliga studerande från Handels...

Kan det vara så att folk (både män och kvinnor) kanske har orealistisk bild av sig själva och därmed av det de KAN förvänta sig i väg av partner ? Det låter cyniskt, men ...kankse är det så att man har helt inflated bild av sig själv och siktar på potentiella partners som egentligen är helt utanför ens räckhåll ? Det utan att ens orka anstränga sig för att uppgradera sig själv en aning eller sänka sina krav till mer realistiska sådana ?

Det är ett TV-program på kunskapskanalen idag 21%% om Kinas obalans i antal i könen.

Kina har 100 kvinnor på 116 män.

Sverige har 100 kvinnor på 123 män runt 20-årsåldern.

Sverige har självt ett mycket större problem en Kina. Det är inte sant att kvinnor ratar invandrare utan tvärtom många kvinnor prioriterar dessa. Så de flesta som blir ensamma är svenska män.