Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Den nya boken "Beirut Rules" centrerar på William Buckley, chef för CIA Beirut, som dog i fångenskap efter kidnappningen 1984, men det handlar också om Imad Mughniyeh, Hizbollah-operatören, som många tror organiserat beslaget av Buckley och andra amerikaner.

"Beirut Rules", publicerad av Penguin Random House, skrevs av Fred Burton, tidigare amerikanska statsdepartementet mot terrorism, och Samuel Katz, mot terrorismskonsulent och författare till "The Ghost Warriors: Inside Israels Undercover War Against Suicide Terrorism."

Burton och Katz säger att de inte tvekar om att CIA och Mossad samarbetade med att döda Mughniyeh med en bilbomb i Damascus 2008. De argumenterar Mughniyeh, tillsammans med Iran, organiserade bortföranden och bombningarna från amerikanska ambassaden i Beirut och dess marina kaserner från 1983.

"Buckleys vänner ville ha hämnd", skriver Burton och Katz. Vid dödandet Mughniyeh "hade CIA äntligen sitt öga för ögat. Bibelns rättvisa hade tjänats. "

Katz sade att "Beirut Rules" inte var avsedd att öka allmänhetens kunskaper om Mughniyeh men att porträtta Buckley. Det spårar sin barndoms fascination med historien, hans "Hollywood snygga utseende", hans roll i amerikanska specialstyrkor och CIA i Vietnam och hans "signifikanta andra".

Boken, sade Katz, hävdade också att "kidnappning Buckley, håller honom och torterar honom ihjäl" markerade en viktig paus. "[Före detta] även i högt hotade platser som Libanon, det fanns herrarna regler", sa han. "Alla visste vem stationens chefer var - CIA, KGB, MI6, etcetera - men de var inte mål. De var en del av schackkampen. "

De nya "Beirutreglerna", säger Katz, hade glimtats i bombningen av Israels högkvarter i Tire, Libanon, som dödades i november 1982, vilket dödade 67 soldater, nio Shin Bet-agenter och 15 fångar. "[Det här var en överraskning ... Det var detsamma när självmordsbomber från Hamas slog Israel år 1994. Folk trodde aldrig att Beirut skulle komma till dem. Människor [1982] förväntade sig aldrig att den galenskap som bevittnade längs framsidan av Iran-Irak-kriget skulle komma till dem ", sa han.

Katz förnekade att den israeliska invasionen 1982 fostrade de nya reglerna. "Nej, det var strapping sprängämnen till kropparna av 10-åriga pojkar på Irak-fronten," sa han. "Det var det här nya sättet att utföra konflikter av icke-statliga spelare ... regler som fastställdes i spionage kastades plötsligt ut genom fönstret."

Motiverade "Beirutreglerna" att Mughniyeh dödades?

Katz avvisade paralleller mellan Buckley, en "soldat och en spion", och Mughniyeh, beundrad av många i södra Libanon. "Jag ser inte Buckley någonsin kedja någon till en radiator och slå honom tills han var inom en tum av sitt liv och sedan låta honom dö. Jag tror inte att det finns någonting som någon kan skriva som skulle rädda Mughniyehs själ i helvetet när det gäller grymheten och den vildmark han visade ", sa Katz.

Han avvisade också internationell rätt, som saknar något begrepp av hämnd, som ett alternativ till Beiruts regler. "Finns det internationell rätt som gäller för spionageagenter vars uppgift är att stjäla, manipulera och utpressa? Jag tror inte att lagen kommer att spela en hel del när det gäller hur Mellanöstern hanteras och hur Mellanöstern-krig strider, säger Katz.

Men är det trovärdigt att Hizbollah och Iran ensam tog med Beiruts regler?

Att skildra Buckleys öde som en radikal avgång ignorerar många tidigare dödar som tillskrivs Israel. Dessa inkluderar 1962 försvinnandet av Heinz Krug, en tysk raketforskare som arbetar med Egypten; 1973-dödandet av Hussein al-Bashir, den palestinska befrielsorganisationens KGB-kontaktperson; och 1981 Paris-dödandet av egyptisk kärnforskare Yehia el-Mashad.

Bombningen av Israels högkvarter i Tire var 36 år efter att 91 personer dog i attacken på Jerusalems kung David Hotel, brittiska högkvarteret i Palestina. Innan amerikanska ambassadens bombning från 1983 dödade en al-Dawa-självmordsbomber i december 1981 61 i Iraks Beirut-ambassad. Bland de som dog var den irakiska ambassadören. I 1980 hade Saddam Hussein Ayatollah Mohammad Baqir Sadr, Dawas ideologiska grundare, torterad och dödad.

"Beirut Rules" kallar Hizbollahs 2006-missilspärr i Israel och dödar 50, "det första totalt kriget mot en västlig befolkning sedan andra världskriget" men noterar bara att Israels angrepp på "Hizbollah-mål" dödade 1000-1 500 libanesiska civila.

Katz och Burton rotar en önskan om hämnd i dödandet av amerikaner eller israeler, men inte i Iraks invasion av Iran, Israels invasioner i Libanon 1978 och 1982, USA: s stöd till Shah eller i Nakba 1947-48. Boken misslyckas med att nämna att Ahmed Qassir, den "unexceptional" unga mannen som bombade israelerna i Tire 1982, hade förlorat flera släktingar under Israels invasion 1978.

Kanske ger den här boken inblick i en viss amerikansk och israelisk tankegång, där Libanon - även regionen - är ett "bysantinsk" sekterskrig där "bössar och psykopater" är "en dime a dozen". Det är en dyster världsutsikt och som hämnd kan inte ha någon klar början, det har ingen klar ände.