Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Gunnar Wall skriver följande om Holmer,regeringen och Ebbe mm

"Enligt min bestämda uppfattning satsade Holmér på hypotesen om VG som mördare under den tid han behövde för att konsolidera sin ställning som spaningsledare. Han insåg med all säkerhet att bevisningen mot VG var undermålig och att den inte skulle hålla, så han släppte Gunnarsson-hypotesen så fort han hade kommit igång med den variant han trodde skulle bli mer användbar.

För att utveckla saken lite till: Holmér hade blivit spaningsledare för mordutredningen trots att det fanns mängder av skäl till varför en länspolismästare inte skulle ha den positionen. Men det fanns ett tidigt (och märkligt) samförstånd mellan honom och Ingvar Carlsson om att han skulle ha det här uppdraget. Och i varje konflikt mellan Holmér och åklagarna (liksom mellan Holmér och rikspolisstyrelsen) ställde sig kanslihuset på Holmérs sida – ända fram till hans påtvingade och oundvikliga avgång i början av 1987.

Under sin tid som spaningsledare samarbetade han informellt men tätt med sin gamle vän Ebbe Carlsson. Det var något som följde ett mönster: Holmér och Ebbe hade tidigare gemensamt jobbat med olika politiska mörkläggningsoperationer, framför allt sjukhusaffären från 70-talet.
Ganska snart såg Holmér till att spaningarna koncentrerades på PKK-spåret – och parallellt med det motsatte han sig aktivt andra utredningsåtgärder, sådana som till exempel gällde Grandavsnittet, Bofors vapenaffärer eller den chilenske agenten Michael Townley som försökt mörda Palme tidigare.

Holmér backade upp satsningen på PKK-spåret med tvärsäkra uttalanden om att han var på rätt väg. Detta visade sig efter hand sakna all seriös grund. Och – lika märkligt – när han drev sitt PKK-spår såg han till att inte involvera andra länders polisorganisationer. Det borde ha varit en självklarhet att göra det om han verkligen trodde på sin sak och hade någon form av riktig bevisning att komma med. Polisen i t ex Frankrike och Västtyskland hade under lång tid agerat för att försvåra PKK:s verksamhet i Västeuropa och Holmér skulle säkert ha fått all utredningshjälp han kunnat önska sig om han bett om det.
Enligt min mening var hans lansering av PKK-spåret en ren mörkläggningsmanöver, förankrad i regeringen. Men det hela tog inte slut efter hans avgång. Mot slutet av 1987 satte hans vän Ebbe Carlsson – även han med stöd i kanslihuset – igång med att återlansera detta spår, fortfarande utan seriöst sakunderlag.

Att Holmér under en kort period i början av utredningen satsade på Gunnarsson ser jag som en rent taktisk operation. Han kunde inte lansera PKK-spåret förrän han satt tillräckligt säkert i sadeln som spaningsledare. Hade han gjort det tidigare hade det framstått som uppenbart att utredningen hörde hemma hos rikspolisstyrelsen där både rikskriminalen och Säpo fanns".

https://gunnarwall.wordpress.com/201...#comment-11608

Gunnar Wall skriver följande om Holmer,regeringen och Ebbe mm

"Enligt min bestämda uppfattning satsade Holmér på hypotesen om VG som mördare under den tid han behövde för att konsolidera sin ställning som spaningsledare. Han insåg med all säkerhet att bevisningen mot VG var undermålig och att den inte skulle hålla, så han släppte Gunnarsson-hypotesen så fort han hade kommit igång med den variant han trodde skulle bli mer användbar.

För att utveckla saken lite till: Holmér hade blivit spaningsledare för mordutredningen trots att det fanns mängder av skäl till varför en länspolismästare inte skulle ha den positionen. Men det fanns ett tidigt (och märkligt) samförstånd mellan honom och Ingvar Carlsson om att han skulle ha det här uppdraget. Och i varje konflikt mellan Holmér och åklagarna (liksom mellan Holmér och rikspolisstyrelsen) ställde sig kanslihuset på Holmérs sida – ända fram till hans påtvingade och oundvikliga avgång i början av 1987.

Under sin tid som spaningsledare samarbetade han informellt men tätt med sin gamle vän Ebbe Carlsson. Det var något som följde ett mönster: Holmér och Ebbe hade tidigare gemensamt jobbat med olika politiska mörkläggningsoperationer, framför allt sjukhusaffären från 70-talet.
Ganska snart såg Holmér till att spaningarna koncentrerades på PKK-spåret – och parallellt med det motsatte han sig aktivt andra utredningsåtgärder, sådana som till exempel gällde Grandavsnittet, Bofors vapenaffärer eller den chilenske agenten Michael Townley som försökt mörda Palme tidigare.

Holmér backade upp satsningen på PKK-spåret med tvärsäkra uttalanden om att han var på rätt väg. Detta visade sig efter hand sakna all seriös grund. Och – lika märkligt – när han drev sitt PKK-spår såg han till att inte involvera andra länders polisorganisationer. Det borde ha varit en självklarhet att göra det om han verkligen trodde på sin sak och hade någon form av riktig bevisning att komma med. Polisen i t ex Frankrike och Västtyskland hade under lång tid agerat för att försvåra PKK:s verksamhet i Västeuropa och Holmér skulle säkert ha fått all utredningshjälp han kunnat önska sig om han bett om det.
Enligt min mening var hans lansering av PKK-spåret en ren mörkläggningsmanöver, förankrad i regeringen. Men det hela tog inte slut efter hans avgång. Mot slutet av 1987 satte hans vän Ebbe Carlsson – även han med stöd i kanslihuset – igång med att återlansera detta spår, fortfarande utan seriöst sakunderlag.

Att Holmér under en kort period i början av utredningen satsade på Gunnarsson ser jag som en rent taktisk operation. Han kunde inte lansera PKK-spåret förrän han satt tillräckligt säkert i sadeln som spaningsledare. Hade han gjort det tidigare hade det framstått som uppenbart att utredningen hörde hemma hos rikspolisstyrelsen där både rikskriminalen och Säpo fanns".

https://gunnarwall.wordpress.com/201...#comment-11608

AK var väl ytterst chef. Men det var Sture Höglund som skötte det verkliga arbetet. Han beklagar sig efter mordet att han varit på Palme hur många gånger som helst om att han alltid måste ha livvakt, men Palme ska ej ha lyssnat.

5 minuter låter rimligt för mig. Alltså den tiden mördaren hade på sig att gå i ställning om det nu var en grupp som utförde mordet. Vilket också stämmer överens med IMs iakttagelser om de är korrekta.

Om de skulle försökt igen är jag tveksam till. Det är så utstuderat fånga tillfället i flykten så jag tror att om de misslyckats så hade det stannat där. Min tro är att det var en engångsföreteelse som inte hade någonting med långvarigt förberedande att göra. Alltså saknade man incitament för en upprepning. Det var då eller aldrig.

Ett svenskt mord med svenska utövare. Absolut. Det har inte kommit fram någonting annat med substans under 33 år. Sedan tror jag att en del skribenter överdriver Palmes betydelse i omvärlden. Han var stor men inte så stor att man skulle våga sig på att mörda honom. Konsekvenserna vid ett avslöjande skulle blivit katastrofala. Oavsett vilket land eller säkerhetstjänst man avser.

De flesta som öppet visar sig med WT tror jag ingår i någonting annat som inte hade med mordet att göra. Som narkotikaspaningen där Dag säger att ett par är identifierade. Men samtidigt är det slående att även mördaren visade sig helt öppet. Ändå lyckades han den kvällen helt undgå att någon lade märke till hans ansikte. I alla fall i bemärkelsen att koppla det till mordet. Så vitt vi känner till. Lisbet undantar jag.

Håller med helt. HH var IC:s säkring mot en riktig mordutredning. PKK var en mörkläggning som var tänkt att fortsätta med Ebbe. Därför skrev Leijon brevet. Tyvärr för s-regeringen avslöjades bluffen.

Det är så oerhört irriterande att detta fick fortgå och att det ersattes med nästa mörkläggning - CP. 10 år kastades bort.

Här undrar jag en sak som jag aldrig blivit klok på - var AK ansvarig för Palmes livvaktsskydd eller inte? Jag har läst flera varianter i tråden. Det ska ha varit någon annan på mordnatten? Bra om detta kunde klaras ut en gång för alla.

Beträffande Höllinge/Föllinge tycks hela frågan om knarkspaningen ha mattats av betydligt sedan uppgiften kom fram att det endast var 4-5 knarkspanare och att de uppehöll sig på Tegnérgatan resp vid spelklubben Oxen. Enligt ansvarig chef tog alltsammans slut ca 22.30. Rätt eller fel? Vet ej. Men i denna veva försvann liksom Höllinge/Föllinge som ju annars borde vara en högst intressant person.

Det fanns väl, om jag minns rätt, en polisman i Sthlm vid tiden för mordet som hette Hölling i efternamn ? Senare stationerad i Uppsala?

En sak som då kan tala emot tidsuppgiften 22.30 är att Kjell F hörde kodad radiotrafik som startade ca 22.30 och tog slut då mordet basunerades ut i lurarna.

Håller med helt. HH var IC:s säkring mot en riktig mordutredning. PKK var en mörkläggning som var tänkt att fortsätta med Ebbe. Därför skrev Leijon brevet. Tyvärr för s-regeringen avslöjades bluffen.

Det är så oerhört irriterande att detta fick fortgå och att det ersattes med nästa mörkläggning - CP. 10 år kastades bort.

Gunnar Wall skriver följande om Holmer,regeringen och Ebbe mm

"Enligt min bestämda uppfattning satsade Holmér på hypotesen om VG som mördare under den tid han behövde för att konsolidera sin ställning som spaningsledare. Han insåg med all säkerhet att bevisningen mot VG var undermålig och att den inte skulle hålla, så han släppte Gunnarsson-hypotesen så fort han hade kommit igång med den variant han trodde skulle bli mer användbar.

För att utveckla saken lite till: Holmér hade blivit spaningsledare för mordutredningen trots att det fanns mängder av skäl till varför en länspolismästare inte skulle ha den positionen. Men det fanns ett tidigt (och märkligt) samförstånd mellan honom och Ingvar Carlsson om att han skulle ha det här uppdraget. Och i varje konflikt mellan Holmér och åklagarna (liksom mellan Holmér och rikspolisstyrelsen) ställde sig kanslihuset på Holmérs sida – ända fram till hans påtvingade och oundvikliga avgång i början av 1987.

Under sin tid som spaningsledare samarbetade han informellt men tätt med sin gamle vän Ebbe Carlsson. Det var något som följde ett mönster: Holmér och Ebbe hade tidigare gemensamt jobbat med olika politiska mörkläggningsoperationer, framför allt sjukhusaffären från 70-talet.
Ganska snart såg Holmér till att spaningarna koncentrerades på PKK-spåret – och parallellt med det motsatte han sig aktivt andra utredningsåtgärder, sådana som till exempel gällde Grandavsnittet, Bofors vapenaffärer eller den chilenske agenten Michael Townley som försökt mörda Palme tidigare.

Holmér backade upp satsningen på PKK-spåret med tvärsäkra uttalanden om att han var på rätt väg. Detta visade sig efter hand sakna all seriös grund. Och – lika märkligt – när han drev sitt PKK-spår såg han till att inte involvera andra länders polisorganisationer. Det borde ha varit en självklarhet att göra det om han verkligen trodde på sin sak och hade någon form av riktig bevisning att komma med. Polisen i t ex Frankrike och Västtyskland hade under lång tid agerat för att försvåra PKK:s verksamhet i Västeuropa och Holmér skulle säkert ha fått all utredningshjälp han kunnat önska sig om han bett om det.
Enligt min mening var hans lansering av PKK-spåret en ren mörkläggningsmanöver, förankrad i regeringen. Men det hela tog inte slut efter hans avgång. Mot slutet av 1987 satte hans vän Ebbe Carlsson – även han med stöd i kanslihuset – igång med att återlansera detta spår, fortfarande utan seriöst sakunderlag.

Att Holmér under en kort period i början av utredningen satsade på Gunnarsson ser jag som en rent taktisk operation. Han kunde inte lansera PKK-spåret förrän han satt tillräckligt säkert i sadeln som spaningsledare. Hade han gjort det tidigare hade det framstått som uppenbart att utredningen hörde hemma hos rikspolisstyrelsen där både rikskriminalen och Säpo fanns".

https://gunnarwall.wordpress.com/201...#comment-11608

Jo, precis.

Personligen kan jag inte se annat än att promenaden tog max ca 5 min, inte mer.

Att Palmes rörelser avgjorde mordplats kan vi nog utgå ifrån. Finns ingen annan rimlig förklaring. Tänkandet stannade nog där. Studera Palme och vara redo för skott vid den minst dåliga platsen.

Om chansen missats denna kväll hade de försökt igen någon annanstans.

Något professionellt mordkommando pratar vi inte om som jag ser det. Ett sådant hade agerat fördolt och valt en betydligt bättre mordplats.

Nej, operationen bär amatörmässighetens prägel - om vi undantar GM:s iskalla agerande.

Pladdrandet i radio, exponeringen av WT-män, försöken att rekrytera GM, tipset till Ståhl etc.

Det är ett av skälen till att jag tror på en svensk grupp. Ett annat skäl är att politiska mord ofta utförs av personer i samma land, i närtid kring ett politiskt beslut som ogillas starkt (Gandhi x 2, Rabin etc).

Livvakterna lydde under SÄPOs byrå A med Sture Höglund som chef. Under sig hade han bl a livvaktsroteln där Sixten Johnsson var chef. Alf Karlsson var överintendent på byrå B under byråchefen PG Näss. På byrå B basade AK bl a över terroristroteln där Göran Arnfors var förste kommissarie vid tiden för MOP. Tredje man på roteln var den vid den MOP så ofta förekommande Christer Granqvist.

En av AKs uppgifter var att ansvara för skyddet av Riksdagens och regeringens lokaler. Strax före MOP gav han sin underhuggare Jan Värnhall uppgiften att skissa på en plan över en kuppövning i ämnet. JV gjorde detta men blev när mordet skedde så illa berörd att han förstörde planen, den hade slutat med att statsministern mördats. Rykten kom i svang att JV rört sig med stora pengar efter MOP. Detta undersöktes och ska ha vederlagts av PU, i alla fall hittades ingen koppling till MOP. Omnämns av grk.

En SÄPO-man som ständigt gick under radarn och var svår att placera in i en hierarki var Folke Axman. Han hade på 70-talet närmast egenhändigt byggt upp det svenska terroristskyddet och fått fria händer av Calle Persson. Dessa händer var anmärkningsvärt fria under vilka som än chefade på SÄPO. Runt 1982-83 hade han en PLO kopplad kontrovers med Olof Palme och ansåg sig illa behandlad av denne. När han skulle höras i buggningsrättegångarna i MOPs kölvatten höll han sig undan och kom undan med ett nödrop. Jan Guillou porträtterar honom i sina Hamilton-böcker under den lätt igenkännliga pseudonymen ”Axel Folkesson”.