Oh opium! Vilken kärlek jag har till vallmon, denna beroendeframkallande ambrosia!
Första gången jag fick tag i äkta opium var på en resa till Indien 2011, vi åkte med en bil genom hela norra delen och befann oss i delstaten Rajasthan, typ ökenlandskap med kameler å fakirer, väldigt flummigt! Vi stannade till vi ett litet te ställe mitt ingenstans och när vi sätter oss i bilen igen hade vår guide/driver ordnat några gram. Han sa att vi skulle äta det. När vi väl var framme på hotellet i Jaipur började det slå och jag glömmer aldrig hur jag fick "closed eye visuals" där jag såg fält av blomstrande blommor och andra vackra syner och hur jag översköljdes av eufori. Väldigt svårslaget och har aldrig varit med om nåt liknande.
Andra gången jag stötte på de igen var när jag strosade runt på Mumbais gator, utanför en restaurang satt några kockar och man kände onekligen igen doften av opium i luften. Gick fram till dom och såg att dom hade de i en mer flytande/geggig form som dom smörjde på cigaretter, nämnde hur förtjust jag var i det och direkt räckte en av kockarna en cigg till mig. Var dock inte så potent så antar att man måste kedjoröka det, ska ju förångas inte rökas. Men glömmer aldrig hur mellowed out kockarna såg ut å vara haha.
Mindre kännt faktum är ju att de var holländska och portugisiska sjömän som på allvar satte igång opium handeln/odlingen i Asien, var väldigt vanligt i sjömanna kulturen! Även mycket populärt bland den muslimska överklassen i Indien, mughulerna. Vid hovet hos kungar blev man ofta bjuden på olika former av kakor/drycker innehållandes opium! Måste varit väääldigt mellow å vistas där ^^
Jag tycker opium borde vara lagligt och reglerat, inte heroin kanske men i naturlig form så har människan inget å säga till om! I Indien har man ju något kring en kultur kring det, som vi har med alkohol, så den här "oh hemskt knark livet är slut" attityden pushas inte på än och trots missbruk ses de inte å ett så hemskt ljust, utan typ "oh nu har du rökt lite för mycket, gå å ta en avtändning några dagar så är du på fötter igen". Just kultur kring en substans påverkar så mycket människors relation kring det. Alkohol är ju en förjävla drog egentligen men varenda knatte här i Europa har de hemma och är någon full som fan ser vi ju på dom nästan som något av en clown, egentligen är fulla människor direkt obehagliga!
Jag kan rekommendera två böcker, går till och med hitta som torrents, som tar upp allt från kemin till historia bakom opium. Har ju förfan brukats av människan i tusentals år, och vi kan inte känna oss mer lyckligt skattade att det faktist finns där som medicin och smärtlindring, kan ni tänka er om typ alvedon varit enda formen av smärtlindring vi en riktigt nasty olycka?
Opium Culture av Peter Lee:
https://www.adlibris.com/se/bok/opiu...-9781594770753
samt
Flowers in the Blood av Jeff Goldberg
https://www.goodreads.com/book/show/...s-in-the-blood
Väldigt intressanta böcker till alla som önskar fördjupa sig i denna komplexa växt, det kan vara nåt så mycket mer än "pundigt". Som sagt är kulturen och synsättet kring något otroligt effektivt i hur vår relation ser ut till det, hade vi haft en längre historia av bruk hade det knappast varit en pundargrej på plattan. Hade jag haft resurserna hade jag fan odlat eller importerat mitt egna opium, de mesta som florerar är skit kvalite tyvärr men har man kontakter Indien/Afghanistan/Burma/Laos/Iran då jäklar kan man få tag i nåt fint.
Här ett litet klipp to get you in the mood:
https://vimeo.com/201978750
Edit: Hittade en till intressant bok när man sökte på adlibris, denna ska man lägga till i sin samling!
https://www.adlibris.com/se/bok/opium-9780300175325
"My own conviction is, that if a man will take to stimulants, the juice of the poppy is as harmless as any other source of excitement; and then it has this strong recommendation, it never makes a man foolish, it never casts a man into a ditch, or under the table; it never deprives him of his wits or his legs. It allows a man to be a gentleman; it makes him visionary, but his visions create no noise, no riots; they deal no blows, blacken no one’s eyes, and frighten no one’s peace. It is the most quiet and unoffending relief to which the desponding and distressed, who have no higher recourse, can appeal."
- The Reverend Walter Colton