Skvallertråden om Blondinbella (Isabella Löwengrip)

Tyvärr är det nog så att hon helt enkelt inte bryr sig. Att snyfta över hur synd det är om henne i alla möjliga olika situationer och antyda att hon kan ta livet av sig när som helst är en sak. Sig själv bryr hon sig ju mycket om. Men hon verkar inte ha någon som helst empati för andra som hon skadar längst vägen. Det finns många kändisar som beter sig på exakt samma sätt och en hel armé tonåringar och barn som genom dem lär sig att det är helt ok att sälja ut andra människor för snabba fördelar.

Men hur som helst så är det Sveriges Radio som har gjort fel. De borde bett föräldrarna om en kommentar, inte bara låtit dem svartmålas i nationell sändning utan att få bemöta anklagelserna.

Verkligen klokt sagt, ja det var bra.
Både intervjun och Isabellas uppgifter behöver granskas.
P1 var ett modernt reportage om Isabella, inte en nyhetsartikel.

Vad har det med saken att göra? Media har lika mycket ansvar för reportage som för nyhetsinslag. Samma lagar och regler gäller. Det är inte ok att förtala människor ens i barnprogram. De kan låta Isabella Löwengrip berätta sin version om sin barndom absolut, men då ska de låta den andra parten få en chans att komma till tals också. Det gäller ju oavsett hur trovärdig någon är eller inte är.

Det är precis samma slappa attityd som vid Hajen-skandalen. Han vann mot Aftonbladet, det var förtal. Ändå minns alla exet som "gangsterkillen" och Isabella Löwengrips föräldrar kan få rätt här också och hur många gånger som helst, men hennes snaskiga version blir den folk minns. Det är rätt förjävligt verkligen att de som berättar bäst och har störst megafon vinner.

Reportage är mer att en reporter ska förverkliga sig själv och öva sig i att skriva, ofta inför att skriva en bok. Att skriva ett reportage det är ungefär som att skriva ett beskrivande kapitel i en bok.
Tänk https://fib.se/tag/jan-guillou/ han skrev reportage innan han skrev sina böcker.
Har du läst ett beskrivande reportage där flera personer har intervjuats och folk har fått gå i svaromål?
Gjorde Jan så? Idag så kanske han skulle göra det, eftersom han inte övar sig längre och det händer kanske, men det är ovanligt för det kräver mer erfarenhet, tar mer tid och kostar mer pengar.
Inte ens Peter Kadhammar klarar av det, han interjuar i alla fall fler än en men oftast utan att det blir två perspektiv i samma reportage.

P1 kommer att bli klandrat för sitt hanterande i den här situationen, eftersom de gjorde fel. Jag tvivlar starkt på att Isabella Löwengrip bryr sig om det. Förmodligen tar det lika hårt på henne som när reklamombudsmannen klandrar henne ännu en gång för att inte ha reklammärkt. Systemet är totalt tandlöst. Det är ju tänkt att kritik ska leda till åtgärd och förbättring, men det gör ju inte det om folk rycker på axlarna åt hela saken.

Det som behövs är att Bellsans föräldrar låter sig intervjuas av en av kvällstidningarna och ger din syn på Bellsans uppgifter om uppväxten etc. Tyvärr måste de rätta hårt mot hårt om Bellsans lögner ska gå några konsekvenser.
Med tanke på anmälan så kanske hennes mor är beredd att "tala ut".

Så vitt jag minns har Hajen inte ställt upp på någon intervju och gett sin version av det som hände med Bellsan.
Om man inte vill eller kan berätta sin version har man inte en chans.

Bellsans mamma anmäler alltså Bellsans ”nakna och modiga” intervju till granskningsnämnden och Bellsan kör på som om inget hade hänt med bubbel och gubbkuk på Viagra på Östermalm... Är inte det märkligt? En sådan anmälan från sin egen mor och så går man och dricker bubbel på Sturehof?

Ja, det är ett helt naturligt beteende för ett blivande styrelseproffs, en självmordsbenägen dåre som hänger ut (kastar framför bussen) även sina närmaste, det blir en given succé i styrelsen i Investor, eller det kanske blir SEB?

Bella kan konsten att bygga upp sitt eget varumärke, det skall hon naturligtvis lära ut till storföretagen.

Ett steg mot att bli världens mäktigaste affärskvinna.

Låt oss tala klarspråk om oss själva innan vi forsätter.

Majoriteten av sveriges befolkning har aldrig varit inne på Flashback. Majoriteten av sveriges vuxna befolkning har hört talas om Isabella. De är vagt medvetna om att han tjänat mycket pengar på smink. De tyckte att hon var en duktig flicka som kämpade på och gjorde karriär. Men där slutade de flesta människors intresse för henne.

Hennes fans däremot (aka Styrkekramsmongosarna) är unga kvinnor i hennes egen ålder. Det var ju de som växt upp med henne och tyckte hon var fantastisk. De köpte hennes krämer och skit. De skulle antagligen köpa hennes begagnade trosor om hon la upp dem på bloggen. De gillar allt hon gör. Men de gillar även hundra andra influencers som lägger upp exakt samma bilder på exakt samma vita jeans, samma sallad, samma glas rosé och samma söta barn. Ingeting får avvika. Alla måste bekräfta varandra.

Nu kom det lite smolk i bägaren. Genast är alla styrekramsmongosar framme och skickar stöttande "Kjaaaamiz". Bebisspråk. Hon är förlåten, kom snart tillbaka. Vi finns här för dig. Isabella provar en ryggsäck. Hon tar en vit vecka. Eller om det var i alla fall en vit tisdag. Nej, det här håller inte. Det blir golflektioner och luncher på Stureplan igen. Allt är som det varit. Välkommen tillbaka. Allt är plast, ingenting betyder något. Isabella är en seriefigur. Hon finns inte på riktigt. Hon kan säga vad som helst och det är som att skrika i rymden.

På ett anonymt internetforum samlas ett hundratal dårar som vid behov kallstartar reptilhjärnan och reagerar instinktivt och primitivt på något upprörande. Någon köpte en hora, någon tog bilen på fyllan, någon har skilt sig. Var det inte det vi alltid misstänkt? Jorå. Antagligen en mörkhyad? Jasså inte? Jaja, undantaget bekräftar regeln. Ingen rök utan eld. Har hon ljugit om sina följare? Var hon en dålig chef?

Allt detta är terapi och halvsanningar och killgissningar och tjejgissningar blandat med Isabellas egna dimridåer och lögner. Det blir en slags humor. Men situationskomiken som uppstår när Isabella målar in sig i hörn är ingenting mot metahumorn som uppstår när vissa människor i just denna tråd tar Isabellas liv på så stort allvar att man inser att de inte har något eget liv. Då fastnar skrattet lite i halsen.

Jag tänker på Johan Rheborgs roll i Fyra nyanser av Brunt. Han spelar en udda karaktär som deltar i en samtalgrupp med i övrigt högst normala och mänskliga människor. En av nyanserna i filmen som berättar för oss att vi är alla människor på vårt sätt. Vi har alla trauman eller smärtor och hanterar dem på väldigt olika sätt. Just Rheborgs figur ÄR Isabella i vårt samhälle. Vi vet inte varför, men hon drömmer om att få jobba på en bank för att de har så fina kläder och det brukar vara så fina lokaler att sitta i. En dag kommer han på att han var ful som tonåring. Så han klistrar in ett nytt foto, av någon annan, på bilen av sig själv i klassen. Jag har för mig att han även strykt några klasskamrater han inte tyckte om. Han anpassar verkligheten så den passar honom.

Det spelar ingen roll om Isabella gjort några behandlingar eller inte. Det enda som skulle kunna påverka henne från Flashback är den dagen hon inte längre dyker upp på första sidan. Så länge hennes tråd ligger i topp är allt som det ska i hennes värld. Nyttiga idioter som vi tror vi kan skärskåda och avslöja och skandalisera. Men vad vill vi egentligen? Att hon ska dö? Att hon ska hitta en väldigt tråkig man som älskar henne för den hon är och att hon lyckas nå framgång med ett mycket prisvärt och fullt habilt schampo som finns på Ica? Den dagen Isabella håller käft och lägger ner sin blogg kommer vi att känna igen varandra och hälsa på varandra i Bianca Ingrossos tråd. Inte ska väl hon fan komma och påstå att hon gjort fjorton aborter. Efternamn kommer att meddela att hon bara har gjort åtta men att hon mår bra nu och har handlat för 432 kronor på Ica och att hon älskar gurka på sin leverpastejsmörgås. Samt att hon skrattar åt oss i den här tråden. QTR eller vad fan hen heter kommer berätta om att hen är orolig för Biancas mående samt att han förutsett det här eftersom forskning visat att substanser i Alvedon innehåller icke nedbrytbara joniserande ämnen som påverkar metafysen.

Kvinnan är ett mysterium och hon tänker inte som du och jag. Vi får förhålla oss till det. En seriefigur har inget moraliskt ansvar. En seriefigur kan säga emot sig själv. Hon vet inte vad hon ska göra i nästa vecka, för hon är inte där än. Under tiden kanske hon spelar golf. Kanske inte. Kanske fick hon elchocker? Kanske inte? Hon minns inte det, för man förlorar minnet av dem. Kontentan är att hon är en skitstövel som just nu sitter på Stureplan och dricker champagne med äldre män och supger på vaktelägg. Själv ska jag gå ut i köket och mikra upp några falukorvar från igår. Personligen vill jag inte byta.

Hon befinner sig väl i ett skov där hon inte tycker att hon behöver bry sig. Om några månader har hon kommit till insikt, då är familjen det absolut viktigaste och inget annat är av betydelse. Eftertanke och konsekvensanalyser är väl inte styrelseproffsets starka sida.

Isabella är inte ett lika stort mysterium längre, hon berättade hur hon tänker, bara att lyssna på P1, men ingen tror henne när hon säger att hon tänker som du och jag
Kontentan var nog att hon inte var en seriefigur som säger emot sig själv.
Medan vi går ut i köket och mikrar falukorvar, och inte vet vad vi ska göra i nästa vecka så är Isabella precis lika slut som artist som alla gamla deltagare i alla melodifestivaler som kom och gick. Enda skillnaden är att några få här hoppas på en comeback, antagligen förgäves.

Bra skrivet! Du har helt rätt. Det är osunt att ens bry sig om vad Isabella Löwengrip eller någon annan kändis ställer till med och det tjänar hur som helst ingenting till att bry sig, för världen är som den är. Influencers är ofta lögnare, kändisar är nacissister – om de inte är det från början så blir de helt egocentrerade med tiden. Media är ok med att klickjournalistik är all journalistik som räknas. Vad fan kan man göra åt det?

Fast jag vet inte om jag skulle kalla det humor. Vi är på allvar på väg in i en ny tid, en tid där Aftonbladet och Expressen kommer att läggas ned, men Bloggbevakning och Stoppa Pressarna blir kvar. I den nya morgondagen är sanningen en uppfattning, en åsikt, och den med flest följare har rätt och gör rätt i alla lägen.

Ironin i alltihop är att dårarna vanligtvis faktiskt har en moralisk kompass och det är ju hela problemet. Det finns ingen plats för en sådan längre. Idag kan en offentlig person göra precis vad som helst mot andra och sedan återvända med gråten i halsen och gnöla något om "självmord" eller "dödshot" och då är allt bra igen. Ingenting är värre än de där dödsknarkarnazisterna på Flashback, dårarna som i själva verket är folks egna fastrar och mostrar vanligtvis. Skulle jag vilja påstå.