Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2020-06-07, 17:07
  #13
Medlem
NoggerChocs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Assonans är en beteckning som inte har någon alldeles fast betydelse på svenska, eftersom det inte har använts i traditionell svensk metrik.

Termen används i bl.a. Schücks litteraturhistoria om den svenska medeltida balladens formkrav, och täcker då alla ofullständiga rim. Bläddra i t.ex. band 3 av Svenskt visarkiv utgåva av Sveriges medeltida ballader och du hittar knappt ett exempel där alla slutrim är helt perfekta.
Citera
2020-06-07, 19:09
  #14
Medlem
NoggerChocs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Jag skulle uttrycka det så här: come rimmar inte med gun och done, men man har vissa möjigheter att komma undan med ett så slappt rim, om verstexten i övrigt är engagerande och metriskt tillräckligt regelbunden.

Jag skulle säga att möjligheten att komma undan är större i en metriskt ganska lössläppt dikt, där ett ofullständigt rim inte löper någon risk att sticka ut som ett ensamt regelbrott.

Med detta sagt är engelsk formbunden lyrik långt mera tillåtande i hänseende till det metriska schemat än t.ex. de romanska traditionerna. Det är som om perfekta rim och jämna versfötter vore anskrämliga i sin fyrkantighet för en engelsk versmakare. Se t.ex. dessa exempel på rimmad vers av främsta rangens poeter, där jag strukit under de rim som inte helt följer alla regler:

John Keats, Ode on a Grecian Urn (1819)

Seamus Heaney, Glanmore Sonnets, I (1979)

Geoffrey Hill, Ovid in the Third Reich (1968)

Anne Carson, Sonnet Isolate (2010)

John Ashbery, Farm Implements and Rutabagas in a Landscape (1966)

William Butler Yeats, Byzantium (1933)

E. E. Cummings, In Time of Daffodils (1958)

(Den som efter denna parad förlorat hoppet om renläriga rim kan stärka sig hos Dylan Thomas.)
Citera
2020-06-07, 21:24
  #15
Moderator
Hamilkars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av NoggerChoc
Jag skulle säga att möjligheten att komma undan är större i en metriskt ganska lössläppt dikt, där ett ofullständigt rim inte löper någon risk att sticka ut som ett ensamt regelbrott.
Det kan du ha rätt i. Vad jag egentligen mest var ute efter är att man har lättare att komma undan med slöa rim om något annat drar till sig uppmärksamheten.

Citat:
Med detta sagt är engelsk formbunden lyrik långt mera tillåtande i hänseende till det metriska schemat än t.ex. de romanska traditionerna. Det är som om perfekta rim och jämna versfötter vore anskrämliga i sin fyrkantighet för en engelsk versmakare.
Det kan ju i vart fall delvis bero på det engelska språkets fonetiska egenheter. Få andra språk har en så rik uppsättning av "nästanrim" av typen pilot-violet. Och den kraftiga skillnaden mellan en betonad och en obetonad stavelse i alla germanska språk gör ju att alltför jämna versfötter kan ge ett alltför taktfast resultat, med en rytm som mer påminner om ett ångloks regelbundna dunkande än om något mänskligt yttrande.

På romanska språk är ju skillnaden - oavsett om vi pratar om ljudstyrka eller längd - mellan en betonad och en obetonad stavelse så liten, att i vart fall den franska, och, tror jag, hela den romanska, metriken helt har gjort sig av med versfötter, och bara räknar stavelser.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in