Citat:
Ursprungligen postat av
Maxfaktor
Jag jobbar på en medelstor arbetsplats, en homosexuell man påstår att en medarbetare är homofob, det medför att de politiskt korrekta fryser ut medarbetaren.
De har känt varandra sedan 90-talet och medarbetaren har (vad jag vet) aldrig retat den homosexuelle någongång, tvärtom så kan man se att medarbetaren behandlar honom som vem som helst. Jag frågade en gång hur han kan veta att hen är homofob "det där har vi koll på" blev svaret och andra runt om tittade nästan lite anklagande på mig. Jag har hört att den påstådde homofoben sagt att hen märker att någon påstått att hen är homohatare (hens ord) och på vilket sätt det påverkar, hen får då riktat förakt mot sig eftersom hbtq inte kan vilja göra illa med ryktesspridning, dvs när hen lyfter frågan så tystas hen som homohatare eftersom hbtq inte får pratas illa om.
När jag pratar med "homofoben" visar det sig att hen både i arbetet och privat engagerat sig i att öppna upp förståelse kring hbtq, absolut inte homofob alltså. Nu till trådens kärna: om du sprider ett rykte om någon så att den angrips av politiskt korrekta (även andra) och att hens sociala och ekonomiska situation påverkas så måste det vara ett förtalsbrott enligt mig, diskutera tack!
Vill börja med att be om ursäkt att jag inte kan bidra med något konstruktivt, utan känner mest sådan hopplöshet.
Det man kallar PK, det är ett gift, det sprider sig som ett virus över samhället.
En kombination över en stark drift att signalera sin så kallade godhet, kombinerat med en rädsla att bli socialt stigmatiserad bildar detta förbannade gift.
HBTQ, islam, rasism i allt och ingenting och feminism står högst på agendan, fakta spelar ingen större betydelse, utan man har en samling trötta och substanslösa floskler som man matar.
För de som inte rättar sig i ledet tystar man med AllasLikaVärde.
OffTopic, men ändå. Vi hade besök av en väninna till min sambo. Hon jobbar som förskolelärare.
Hon berättade att de hade gått ut i skogen med barnen, och att de bland annat hade haft frågesport.
Lappen med frågorna hade hon kvar i sin jacka. Jag bad henne ställa frågorna till mig, mest bara på skoj.
Det var fyra frågor. Två av dom var absolut relevanta. Det var frågor som var typiska att barn skulle tycka det var kul att gissa/svara.
De andra två, de var "Är alla människor lika mycket värda" och "Kan pojkar ha klänning på sig?".
De här barnen är sex och sju år gamla. De är tillräckligt gamla för att veta vilket svar de förväntas ge för att vinna social acceptans, men jag skulle våga lova att INGEN av dessa barn har en aning om innebörden i det de så sjäövklart svarar JAAA! på, utam det enda de vet mycket väl är att, ska man bli omtyckt, då svarar man de rätta svaren, punkt!
Vad gäller förtal, ja egentligen är det ju förtal. Men att försöka driva det vidare skulle vara som att banka huvudet i väggen tills man inte orkar mer.
HBTQ står alldeles för högt i kurs för att ens ha en mikroskopisk chans att det skulle leda till annat än förödmjukelse för din kollega.