Rösta fram årets bästa pepparkakshus!
Absolut, det är bedrövligt hur både den engelska politiska klassen och brittisk media till stora delar har bränt sina chanser i den här frågan genom internt taktiserande käbbel, överdrifter, hotelser och önsketänkande. Vi var vana vid att se England* som ett land präglat av intelligens, coolhet, förmåga att hålla känslorna tillbaka när de inte gjorde nytta och - ofta - väl övervägda beslut. Men på bara några år har landet förvandlats till en j-a bananrepublik, ett land som tycks befolkat av billiga Basil Fawlty- och Enoch Powell-typer, och av halvtomtigt koleriska stock characters från brittisk 40-50-talsfilm. Det är faktiskt chockerande.
Dessutom denna totala oförmåga att försöka se landets situation utifrån, eller att väga in att andra EU-länder också har sina politiska konfigurationer som inte är underordnade frågan "för eller emot (en hård) Brexit" (men som tvärtom påverkar vad dessa länder är villiga att gå med på i olika Brexitfrågor). Väldigt många har glatt rusat in i den gamla mentaliteten med "Dimma i Engelska Kanalen - Kontinenten isolerad".
Det har därtill varit uppenbart hela tiden att Hård-Brexit-falangen trodde att England enkelt skulle kunna lura upp EU på läktaren, spela ut olika länder mot varandra och mot Berlin/Paris i förhandlingarna och därmed kunna få med sig ett fett avtal med allt man önskade sig hem, medan "grodätarländerna" (ur ngelsk synvinkel) stod och gafflade med varandra. Nu blev det inte så, EU har lyckats hlåla en enad front kring fullt begripliga och logiska positioner och i stort sett har London inte kunnat finta bort dem. Det som gjort många britter mest rasande i detta är att EU stadigt backat upp Irland, en gång Englands fattiga gamla koloni, och vägrat ge vika.
F ö, apropå sifferexercisen om hur mycket brittiska pengar som "försvinner" till EU: England tjänar väldiga mängder på att vara med i den gemensamma marknaden, på turism från EU och på att deras ungdomar kan jobba och studera på kontinenten, men detta vägs aldrig in i de här kalkylerna. Många av Brexitörerna utgår helt enkelt (i likhet med sina bröder här på Flashback) från att allt som rör EU är ett nollsummespel: om några pengar eller tillgångar inte stannar i det egna landet så är det ren förlust, oavsett vad som händer i landets ekonomi i stort.
*Jag skriver England, inte Storbritannien, eftersom Brexit nästan helt har drivits av interna engelska konvulsioner, inte minst den yrvakna jakten på en engelsk nationell identitet och insikten om att England som stormakt och imperium definitivt hör till det förflutna. Projektionerna kring "good old England" och det förlorade imperiet är många i Brexitdebatten, inte minst i dess mediala sida.
De som ifrågasätter om detta är rätt kallar man hjärntvättade, dumdryga och korkade! Man undrar vem som bäst passar in på den beskrivningen
(Eller också har de betalt för att skriva.)
Citat:
Att EU avgifter är en katastrof för "rika" länder går inte att neka till. Hur många miljarder plöjs in i länder som Grekland & Polen?
Men dessa engelsmän är nog själva en klart bidragande orsak till kaoset. Man sitter och gapar argument för att lämna EU. Samtidigt vill man ha kvar kakorna på bordet.
Nu blev det inte så och bråket är i full gång.
Skulle EU slicka röven på dem är jag säker att några andra länder ganska snart kommer be att få lämna de också. Räcker kanske att ett land som Frankrike drar sig ur för att det skall börja rämna.
Men dessa engelsmän är nog själva en klart bidragande orsak till kaoset. Man sitter och gapar argument för att lämna EU. Samtidigt vill man ha kvar kakorna på bordet.
Nu blev det inte så och bråket är i full gång.
Skulle EU slicka röven på dem är jag säker att några andra länder ganska snart kommer be att få lämna de också. Räcker kanske att ett land som Frankrike drar sig ur för att det skall börja rämna.
Absolut, det är bedrövligt hur både den engelska politiska klassen och brittisk media till stora delar har bränt sina chanser i den här frågan genom internt taktiserande käbbel, överdrifter, hotelser och önsketänkande. Vi var vana vid att se England* som ett land präglat av intelligens, coolhet, förmåga att hålla känslorna tillbaka när de inte gjorde nytta och - ofta - väl övervägda beslut. Men på bara några år har landet förvandlats till en j-a bananrepublik, ett land som tycks befolkat av billiga Basil Fawlty- och Enoch Powell-typer, och av halvtomtigt koleriska stock characters från brittisk 40-50-talsfilm. Det är faktiskt chockerande.
Dessutom denna totala oförmåga att försöka se landets situation utifrån, eller att väga in att andra EU-länder också har sina politiska konfigurationer som inte är underordnade frågan "för eller emot (en hård) Brexit" (men som tvärtom påverkar vad dessa länder är villiga att gå med på i olika Brexitfrågor). Väldigt många har glatt rusat in i den gamla mentaliteten med "Dimma i Engelska Kanalen - Kontinenten isolerad".
Det har därtill varit uppenbart hela tiden att Hård-Brexit-falangen trodde att England enkelt skulle kunna lura upp EU på läktaren, spela ut olika länder mot varandra och mot Berlin/Paris i förhandlingarna och därmed kunna få med sig ett fett avtal med allt man önskade sig hem, medan "grodätarländerna" (ur ngelsk synvinkel) stod och gafflade med varandra. Nu blev det inte så, EU har lyckats hlåla en enad front kring fullt begripliga och logiska positioner och i stort sett har London inte kunnat finta bort dem. Det som gjort många britter mest rasande i detta är att EU stadigt backat upp Irland, en gång Englands fattiga gamla koloni, och vägrat ge vika. F ö, apropå sifferexercisen om hur mycket brittiska pengar som "försvinner" till EU: England tjänar väldiga mängder på att vara med i den gemensamma marknaden, på turism från EU och på att deras ungdomar kan jobba och studera på kontinenten, men detta vägs aldrig in i de här kalkylerna. Många av Brexitörerna utgår helt enkelt (i likhet med sina bröder här på Flashback) från att allt som rör EU är ett nollsummespel: om några pengar eller tillgångar inte stannar i det egna landet så är det ren förlust, oavsett vad som händer i landets ekonomi i stort.
*Jag skriver England, inte Storbritannien, eftersom Brexit nästan helt har drivits av interna engelska konvulsioner, inte minst den yrvakna jakten på en engelsk nationell identitet och insikten om att England som stormakt och imperium definitivt hör till det förflutna. Projektionerna kring "good old England" och det förlorade imperiet är många i Brexitdebatten, inte minst i dess mediala sida.
__________________
Senast redigerad av HepCat-X 2020-06-16 kl. 10:37.
Senast redigerad av HepCat-X 2020-06-16 kl. 10:37.
Citat:
Argumentationen är i alla fall frisk från EU-sidan. Förespråkarna verkar inte ha några problem att Storbritannien betalar 180 miljarder kronor om året till EU samt låter EU medverka i 60% av landets lagstiftning. Allt bara för att få ett frihandelsavtal som borde vara gratis.Ett korkat Hard-Brexit-fan på Youtube utropade i en replik till mig, i brist på andra argument (efter att jag hade förklarat varför UK inte kommer att vara i överläge efter en no-deal): "Yes, we Brits CAN eat the cake and still have it fresh on the table, even if you don't believe we can!".
Denna dumdryga replik säger mer än långa utläggningar om hur hjärntvättade de här personerna är.
Denna dumdryga replik säger mer än långa utläggningar om hur hjärntvättade de här personerna är.
De som ifrågasätter om detta är rätt kallar man hjärntvättade, dumdryga och korkade! Man undrar vem som bäst passar in på den beskrivningen
(Eller också har de betalt för att skriva.)
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
