Vilka är era fina minnen från uppväxten?

När morsan var så däckad att man kunde sno slattarna i sprit och vin flaskorna samt knycka lite utkastade piller på golvmattan som 11 åring fin fina minnen

Hur Sommaren alltid var grön och varm, regnade det så regnade det ordentligt.
Så ordentligt att Mor tog ut oss till 745:an för att "undvika" åsknedslag
Vintrarna vart alltid iskalla och minst 15-20 minusgrader, julafton kritvit och glad.
Hösten och Våren hade sin charm då och, det mest påtagliga var de tydliga markanta årstiderna.

Sen inte glömma sommarloven å.k 1-9 , kändes som sex månader!

Ja det var tur att man fick mat i skolan annars hade det gått illa, sommrarna var värst då man kunde gå länge utan mat.

Jag bodde på samma gata som alla mina vänner när jag var barn. Vi brukade träffas ute varje dag och leva rövare fram till solnedgången. Vi höll oss för det mesta till i gatans lekparker, men ibland gick vi för att utforska nya platser samt bygga kojor ute i skogen.
Detta var alltså innan vi alla fyllt 10 år ens. Idag har jag tyvärr ingen kontakt med dessa vänner längre, men minnet lever kvar.

Under tonåren började det hända lite andra minnesvärda grejer (med nya vänner).
Vi brukade spela in hemmagjorda skräckfilmer, cykla ut till skärgården för att bada och gå på drösvis med hemmafester. Vid 18-års ålder brukade jag och 2 andra vänner roadtripa med bilen om kvällarna och nätterna. Vi brukade köra runt i vår stad klockan 3 på natten och lyssna på härlig musik. Vissa kvällar körde vi även till närliggande byar.

Idag har jag flyttat ifrån hemorten och lever ett nytt liv, men de härliga minnena från hemorten kommer jag alltid bära med mig.

De bästa minnena är ifrån när farmor levde och jag blev passad av farmor och farfar.
Min farmor var ganska strikt och ställde krav på mig men hon visade mig mest kärlek också.
Tyvärr gick hon bort innan jag han fylla 10 år.

Även fina minnen ifrån när vi var med mamma och pappas bästa vänner som hade barn i min ålder och vi höll ihop, åkte på semester och jobbade tillsammans i 17 år tills de paret skilde sig.

Vi har aldrig varit en stor familj så efter varje jul som gick på 80 och 90-talet blev vi en sorgligare och sorgligare liten skara. Så jag har därför många härliga minnen ifrån jularna på 70-talet då det var såväl mamma, pappa, farmor, farfar, mormor, gammelmorfar, moster och granntösen. Nätt skara kanske men det blev färre och färre och tills slut bara jag, mamma, pappa. Känner att jag inte upplevt någon riktig jul under tonåren och i vuxenålder förrän barnen kom och jag gifte in mig i en större familj.

Jag önskar dig många stora jular framöver med barnspring, tomte, samkväm på kvällen och småätande av julematen (som man nyss sagt att man tröttnat på) inne på småtimmarna!

Ohh sågspån, vi kunde bara drömma om att få sågspån. Efter att vi blivit väckta med ett kok stryk så fick vi en näve kallt grus var till frukost. Men man är ju inte den som klagar.

Jag växte absolut inte upp i misär, men min barndom och tonårstid var ändock en rätt miserabel soppa av div. anledningar.
Det finns dock ljusglimtar i mörkret, och nedan är några av dessa:
- Kvällarna i garaget med pappa, när jag fick provsitta alla hans fordon.
- Eftermiddagarna efter skolan hemma hos mormor, med bakning och/eller hemslöjd på schemat.
- När jag som 11 åring äntligen fick börja på ridskola och lägga grunden till mitt stora livsintresse.
- Öppen träning inför "skolbalen" i årskurs 9. Väldigt många personer på läktaren. Vi skulle dansa till en sista låt. Jag var inte bara skolans, utan hela ortens största mobboffer på den tiden. Trots det blev jag uppbjuden av vad som ansågs vara inte bara skolans, utan en av ortens "snyggaste/populäraste" och samtidigt smartaste killar. Det var 3 min på rosa moln efter ett 10 år långt grundskolehelvete, och än idag mitt finaste minne från grundskolan!
- När jag våren före jag fyllde 18 fick min häst.

Kanske inte minne i den bemärkelsen, men ändå något jag tycker är fint och värt att lyfta:
- Att såhär många år senare se att mina barndoms plågoandar vuxit upp till fina människor, med bra liv, karriärer och familjer. Det om något värmer faktiskt lite extra i hjärtat!

Trots din tuffa erfarenhet av människor i barndomen så låter det som du mognat & rest dig ovan elakheterna, väldigt fint.
Coolt med killen som bjöd upp dig, kan tänka mig att det fanns mycket avundsjuka efter det.

Allt gott!

Det är väl inte jag som mognat, utan snarare de...
Men ja, det är härligt att ändå kunna se positivt på vissa delar nu!

Och nej, igen avundsjuka. Snarare förvåning från alla håll.

Tack detsamma!

Ja, dom också. Men va du så mogen redan i din barndom att du önskade mobbarna väl?

Ett ganska trevligt minne jag har bevarat trots en del alkohol är när jag och några polare efter en blöt utekväll bestämde oss för att bada vid hamnen mitt i stan. Fulla och onyktra som vi var klädde vi av oss och hoppade ner i vattnet. Det fina var att klockan var runt 4-5 på morgonen och det var sommar så solen började stiga upp vilket såg väldigt vackert ut.
Då var jag iof 21 år gammal, men ändå.