Vilka är era fina minnen från uppväxten?

Tänkte se om man kan starta några fina feelgood-trådar här på Flashback. Många vänder sig ju hit först när det krisar, vilket är förståeligt, men vi kan ju dela varma aspekter av våra liv också.

Jag börjar gärna.

Min mamma har alltid varit ganska spontan av sig. Detta har inneburit att en kväll då det blir tid över så fanns det alltid chans till att ta bilen till ett kvällsdopp. På vinterhalvåret var det en del pulkaåkning. Och den bästa backen låg 300-500 meter bort. På sommaren var detta ingen sträcka alls, men med tre barn & snö upp till knäna på oss så fick vi alla sitta i varsin pulka. Pulkorna bands ihop så att min mamma pulsade genom snön med en kedja av pulkor bakom sig. Detta är ett tidigt minne jag har från min barndom. Hon har även återberättat en gång då hon tittade bakåt och insåg att endast två av oss satt kvar på pulkorna, varav den tredje återfanns i en snödriva några tiotals meter tillbaka på vägen.

Levde i misär. Så .. kanske när det va städat hemma eller de få gånger det inte va snabbmakaroner och coops xtra falukorv.

Det är många som har haft en jobbig barndom. Jag beklagar att du haft det så tufft.

Men det är min övertygelse att barn också har en förmåga att se glimtar av ljus i mörkret.
Det kan vara en naturupplevelse, en lek eller en stund med ett husdjur.

Minns man dom inte idag så kan det vara minnen som kommer tillbaka den dagen man fått distans till allt och börjar må bättre.
(Talar av egen erfarenhet.)

För oss som har vuxit upp i misär så betyder dom få minnen vi har något aldeles extra.


Mina finaste minnen är dom somrarna som pappa inte satt i fängelse och jag kunde spendera ett par månader hos farfar.

Det gick en bäck med ädelfisk igenom hans mark, så jag spenderade många timmar där med att fiska efter middag. En dag upptäckte vi även att det hade kommit kräftor.. då hade vi kalas

Nu förtiden fiskar jag aldeles för lite, behöver mer enkel tid i mitt liv.

Haha, gött.
Fiske är en trevlig syssla!
Ett av de sätt där man träffar folk men det inte behöver pratas så mycket. Det är inte så ovanligt att det bjuds på någon öl ibland heller. Jag har själv både fått och gett.

När jag å min då bästa vän "följde varandra hem", vilket innebar att vi gick fram och tillbaka från våra hus. Kunde pågå i flera timmar. Kunde helt enkelt inte sluta prata eller slita oss från varandra. Gick runt där i sommaren och allt var ljuvt.

De episka snöbollskrigen! Slås när jag tänker tillbaka på hur oerhört dramatiskt det var och hur verkligt krigiskt och välarrangerat allt var. Skolan var också, påpassligt nog, indelad i två olika sidor, så uppdelningen var given. Tjejerna som gjorde extra snöbollar för eventuella reträtter.. Planer som smiddes, hierarkierna som upprättades..
Själv var något av en jägare, var ofta på fiendernas territorium och gjorde många riskfyllda uppdrag, sprang upp och mullade deras ledare.
Allt var oerhört spännande. Minns känslan.

Ett av mina bästa minnen från barndomen var en kanotfärd tsm med min pappa när jag var 8 år.

Det här var innan mobiltelefonens tid, så jag tror vi blev skjutsade ut till utskovet från ett gammalt kraftverk, där sjösattes kanoten och sen paddlade vi hem, vi snackar alltså 15 km bilvägen, vilket med åns alla krokar och vindlingar blir betydligt längre. Vi visste egentligen inget om sträckan mer än att en kompis hade gjort samma färd med sin pappa nån vecka innan och vi gick på information som hade utväxlats mellan oss glin, papporna hade inte haft någon informationsöverlämning.

Vi hade ingen möjlighet att avbryta och ringa efter hjälp.

När vi landade på en strand nära hemmet fick vi gå hem och hämta bilen för att hämta kanoten.

Haha, låter typiskt barn. Tänk om man kunde bygga såna relationer i vuxen ålder. Inte för att jag tror det är omöjligt, men sällsynt.

När man hade somnat i bilen och pappa bar in en. Jag minns fortfarande den känslan. Ett av mina finaste minnen.

Mina bästa barndomsminne utgår alla från att det inte fanns mobiler o internet.

Haha nej den där hängivenhet hör på nått vis barndomen till, blir annorlunda (inte alltid negativt) när man är vuxen.

va glad att du fick falukorv till makaronerna, det var en dröm för mig många gånger...