Varför är vissa naturligt populära medan andra är naturligt ignorerade?

Jag är intresserad av att gräva i frågan hur vissa individer har en naturlig popularitet och ständigt gillande/bekräftade medan andra negligeras.

Jag faller inom den negligerade delen, även när mitt sociala nätverk utvidgats. Med det sagt har jag absolut erfarit stort intresse på individnivå, men aldrig gruppnivå.

Jag har bekantat individer som haft popularitet på gruppnivå, som i samspel med mig varit uppenbara douchebags, arroganta typer (exempelvis suckat om jag frågat något eller sagt något i grupparbeten). Inte alls sympatiska människor och därmed inte någon som man naturligt associerar med popularitet. Kollat in Facebooken som har 200+ gillande och bekräftelse.

Vad tror ni är gemensamma nämnare för naturligt populära individer? Det sägs ju att majoriteten vänner online är inte är särskilt nära vänner, så produktivitetstesen kan inte vara svaret.

Tjejer som särar på benen brukar ju bli dom populära under skoltiden det är min teori.

Attraktiviteten är det som gör en populär.
Vi säger en man som är attraktiv i kvinnors ögon, drar till sig kvinnor. En man som drar till sig kvinnor har även en tendens att flockas av män (Vänner, eftersom det finns kvinnor runt honom)

Men det tror jag, majoriteten som är populära är attraktiva.
Självklart finns även dom som är populära av andra orsaker(typ pengar) Men jag skrev majoriteten ovan.

Stämmer inte i mitt fall alls när det gäller samma kön, och framförallt inte när det gäller vänskapsbekräftelser på FB i form av gillande, oavsett kön.

Majoriteten har som jag, kan lägga till hur många vänner som helst genom åren men de kommenterar aldrig eller ger en like. Så jag är knappast i en unik situation, men det är intressant..

Utseende kan vi stryka... Intellektualitet likaså. Finns inga samband där alls.

Kan det vara så att att naturligt populära individer har en balansgång mellan utseende, "duktighet" och vad den utstrålar?

Så exempelvis ska man inte vara för snygg och för intellektuell? Utan sådär lagom i allt?

Det kan vara en gemensam nämnare som jag kan lägga på minnet.

Nu har jag endast lagt upp inlägg och bilder ett fåtal gånger men det är endast släktingar som likear haha... patetiskt... Någon enstaka extern vän, någon gång. That's it!.

Om du även menar "vänskapspopularitet" hos båda könen, och inte bara attraktivitet i det motsatta könets ögon, så tror jag att den gemensamma faktorn är förmågan att manipulera människor. Att kunna vara - eller snarare VERKA - trevlig och smidig när man vill; när man har något att tjäna på det. Oavsett hur avskyvärd man är innerst inne, och hur elak man kan vara mot dom som man uppfattar som underlägsna och värdelösa.

Det där att kunna säga det rätta, förlösande ordet som får spänningar att lösas upp, att komma med små skämt så folk tycker att man är rolig, att ge små komplimanger som låter naturliga, att le och se trevlig ut på det rätta sättet. Att alltid kunna släppa på en ledig ström av småprat, så att inga pinsamma tystnader uppstår. Att snabbt kunna läsa av varje människa, och veta hur man ska "ta" just den människan. T.ex. att genom cold reading ta reda på vad han har för intressen, och sedan pladdra på glatt begeistrat om det intresset. Att låtsas att man är intresserad och beundrar vederbörande.

Mycket av det är uppfostran, även om det GÅR att lära in senare om man inte fått med sig det ifrån föräldrahemmet. T.ex. att erbjuda sin hjälp med små, små saker (som att hämta något åt den andre när man ändå ska hämta åt sig själv), samtidigt som tankarna mal på hur mycket man ska kunna lura av vederbörande. (I form av sex, pengar, kontakter eller något annat.)

Samt naturligtvis en total frånvaro om hämningar, samvete, skam, blygsel, osäkerhet...

Vi kan ta två killar på mitt jobb som exempel.

Kille 1: Säger saker som inte är menade att vara humoristiska men på något sätt låter humoristiska, sarkastisk, rak på sak, är sig själv jämt och ständigt, försöker inte passa in, jävlas med både killar och tjejer på ett oskyldigt sätt förstås. Men alla förstår att det är med glimten i ögat. Tjejerna påstår att "han är eelaaak", men på ett flörtigt sett med leende på läpparna (ni förstår nog vad jag menar). Han är genuint schyst, MEN försöker inte vara snäll bara-för-att. Den här killen omringas jämt av tjejer...men även killar. Visst han är vältränad/muskulös och välvårdad, men det är nog hans naturliga charm/sätt att vara som attraherar folk främst, även jag tycker att han är en intressant karaktär.

Kille 2: sliskig som fan, väldigt klängig, försöker vara överdrivet snäll/Trevlig, överdrivna komplimanger, skryter om sig själv (gällande saker som inte är sanna), låtsas vara inställsam bara-för-att kunna passa in. Med en person påstår han att han gillar hiphop, med andra personer så är hiphop "det värsta som finns" osv....killen är fake rakt av, han är inte sig själv och kollegorna ser rakt igenom hans fasad. Han VILL bli omtyckt men det ger omvänd effekt.

Nyckel-orden för naturligt populära personer är: att vara trygg i sig själv, värderingar & integritet.

Det handlar om att utstråla självförtroende. Jag har märkt att när jag är positiv och självsäker så har jag inga problem med att klicka med folk och väcka intresse. Men när jag är tveksam och orolig så skaver det och folk undviker mig.

Folk vill naturligtvis umgås med lättsamma personer, inte jobbiga personer.

Karisma. Långtifrån alla har det, kvinnor som män.

Attraktiva och karismatiska män är inte sällan extremt impopulära bland andra män.

Har du något exempel? Menar du Ernst Kitschteiger eller vad han nu heter....

Där kom du med ett väldigt bra exempel faktiskt.