Hur länge räcker Coronapengarna?

Stimulanspaket och ekonomiska åtgärder har ju vidtagits och med det stora hål i budgeten. Kanske tar man pengar från andra projekt och prioriterar om givetvis.

Men hur stora är dom här reserverna? Hur länge kan dom räcka innan kassakistorna är tomma om det skulle bli fler vågor av pandemin?

Varje arbetande svensk blir skyldig ytterligare 5000:-/månad på grund av dessa stimulanspaket. Det kan ju vara nödvändigt, men man bör vara försiktig med att låna så mycket pengar under så lång tid. De skall ju betalas tillbaka någon gång och då får man dra ner på konsumtionen; antingen den privata eller den offentliga.

De som varit permitterade med lön har naturligtvis haft en trevlig och lång sommar, men kom ihåg att dom inte har producerat något under tiden. Företagens omsättning, skattekraft och överlevnadsförmåga har inte förbättrats under den perioden samtidigt som mängden bolagsskatt dom kommer att betala under nästa år torde minska avsevärt (ja, värre än så).

Alltså har vi haft ett Corona-party med lånade pengar och det kommer påverka vårt liv under flera år framöver. Ungefär som att åka till Thailand på avbetalning.

Det är antagligen bättre än inga åtgärder alls, men ju snabbare de fasas ut desto bättre för Sverige. De företag och personer som ännu inte förstått att vi har en epidemi i landet kanske inte förtjänar mer stöd. De andra har anpassat sig.

Utan att ha ett svar på frågan vill jag bara poängtera att inte ha stimulanspaket skulle väl kosta samhället ännu mer pengar?

Inhemsk statlig/offentlig upplåning innebär att staten/det offentliga lånar från dem som har i landet för att ge till dem som inte har. Detta kan pågå så länge som det finns dem i landet som har.

Om det fortsätter så länge, dvs att vi konsumerar (med hjälp av statliga/offentliga stimulanser), att Sverige töms på resurser får staten/det offentliga bege sig utomlands och låna. Detta kan pågå så länge som utländska långivare har förtroende för att Sverige kommer kunna betala tillbaka (som fallet var under tex 1990-talskrisen). Om och när det förtroendet vacklar stiger räntan som utlandet kräver av Sverige. Till slut kan räntan bli så hög och stor att Sverige inte längre kan låna utomlands (som hände bla Grekland för en del år sedan). Däremot kan lilla Sverige aldrig tömma kassakistan på det internationella kapitalmarknaden.

Förr eller senare kommer typiskt staten/det offentliga att betala tillbaka till dem som lånat ut genom att ta ut högre skatter än vad vi annars skulle ha haft.

Sverige lånar upp merparten, men likväl är resurserna inte obegränsade. Magdalena kommer vilja fasa ut merparten av lyxen under början av 2021.
Dock glad att jag bor i Sverige och inte t.ex. Italien.

Egentligen har vi bara återställt den statsskuld vi hade för ett par år sedan. Sen är det också värt att tänka på att de stimulanser som gått till företagen, exempelvis permitteringspengar, kostat bra mycket mindre än prognosen sa. Förra veckan hade företag fått permitteringar beviljade för knappt 600.000 medarbetare men endast cirka 250.000 var permitterade. De resterande 300-350.000 knegarna kostar inte staten pengar.

Sen är det viktigt att tänka på att det inte kan pågå i all evighet såklart utan att statsskulden blir brutalt hög. Men Japan klarar sig på en statsskuld som överstiger 200% av BNP och har gjort så ganska länge.

Statsskulder behöver man sällan behöva betala tillbaka genom att sitta och amortera. Används pengarna vettigt så ger de en högre tillväxt och skulden sjunker som andel av BNP vilket är det intressanta.

Efter andra världskriget hade väl t ex USA en statsskuld på över 200% av BNP. Tack vare framtidstro och inte minst att hela det privata skuldberget efter depressionen helt försvunnit undder kriget så fick man en enorm tillväxtperiod. Man behövde därför inte betala av skulden på det sätt du tänker dig.

Sveriges problem idag är definitivt inte en ökande offentlig skuldsättning. Problemet är att pengarna inte används till sådant som ger reell tillväxt såsom t ex bättre utbildad befolkning, forsking och utveckling, modernare fabriker, utveckling av effektivare byggmetoder osv.

Kommunerna lånar stora summor för att bygga skolor och samhällsservice till "nya invånare". Det är en lönsam investering bara om dessa "nya invånare" blir högproduktiva.

Att låna till "coronasatsningar" är helt adekvat om det ger en ökad tillväxt (eller bara räddar oss från lågkonjunktur) men då vill det till att pengarna används till något vettigt. Kommer man inte på något vettigt så är det i så fall bäst att använda pengarna till skattesänkningar.

Om man lånar för att investera så är det som du säger, men ditt resonemang är tyvärr inte tillämpbart på nuvarande situation. Just nu lånar vi för att folk inte skall bli arbetslösa på grund av Corona. Vi försöker alltså minimera minskningen av BNP.
En del säger: "Det är ju nästan samma sak!"
Jo, förvisso, men skillnaden är att det inte kommer in några nya pengar tack vare dessa lån. Och självklart kommer varje krona som vi nu lånar att behöva betalas tillbaka. Lika självklart kommer vi att behöva ta pengarna någonstans ifrån.
I bästa fall har vi en situation som inte är mycket värre än den vi hade före Corona, men inte ens det är säkert. Vi kommer alltså ha mindre att röra oss med och dessutom en högre statsskuld, en där varje krona så småningom måste betalas tillbaka.

Det finns tyvärr ingen "Corona-effekt" som gör att ekonomin kommer att göra ett kraftigt hopp uppåt och fortsätta mot nya rekord. Däremot har vi nu en Corona-skuld.
Sedan februari har den svenska statsskulden ökat med 150 Mdr
https://www.ekonomifakta.se/fakta/of.../statsskulden/

Varje arbetande svensk har en andel av ca 30.000:- i denna skuld, och detta bara på 5 månader.

Vem lånar vi av kan man fråga. Kina?

Välskötta länder som kan vända sig till marknaden brukar utlysa auktioner och ta de bästa (lägsta) buden. Så gör säkert Riksgäldskontoret också, den enda enhet som har rätt att låna upp pengar i staten Sveriges namn.

För mig är det ingen skillnad på att satsa för att få en ökad positiv tillväxt eller att satsa för att inte få en negativ tillväxt. Det normala i nationaleknomi är väl snarare det sistnämnda.

Om vi inte satsar och den nuvarande skulden ligger fast men skuld/BNP ökar så blir det svårare att "betala tillbaka" även om skulden nominellt är oförändrad.

Vår budget kan inte ens ligga oförändrad speciellt länge. Vi skulle bli tvugna att minska den när skatteintäkterna minskar.

Varför staten skall bedriva kontracyklisk politik är enkelt: Problemet när det börjar osa katt är att alla privatpersoner och företag individuellt tänker att just de skall spara medan ekonomin skall rulla på som vanligt. Det funkar inte att alla sparar samtidigt och därför går det åt helvete. Det slutar med att ingen köper nåt eller investerar. Alla blir arbetslösa eftersom ingen köper något.

Vårt problem är inte att man lånar i dåliga tider. Problemet är att politikerna inte klarar är att stå emot i goda tider. Istället för att bromsa och spara då så pressas de att lägga pengar på en massa onödigt spenderande, göra populära reformer osv.

Det problemet löses ändå inte av att vi försöker "spara oss ur krisen" nu.

Det finns gott om både utländska och svenska köpare av statsobligationer. Vi står inte med mössan i hand och lånar av Kina.

Det finns såklart en massa utländska ägare av svenska statspapper precis som det finns svenska ägare av utländska statspapper. Det är en del av den "globaliserade" marknaden och inte ett tecken på att ett land lånar av ett annat.

Kanske är det din pensionsfond som köper obligationerna. Kanske är det ditt försäkringsbolag som placerar premierna där. Kanske är det din bank som hellre placerar sitt egna kapital i statsobligationer än i andra bankers bostadsobligationer (klokt enligt min uppfatttning).