Citat:
Ursprungligen postat av
GodDog
Om du syftar på Malmö och koranbränningen så var det en principiell test hur yttrandefriheten fungerar i verkligheten.
Tydligen inte alls.
Jag syftar på allt. Ibland nekas en nazistdemonstration, och då är det många som drar upp yttrandefriheten, ungefär som att det faktum att de inte får bilda en stor klunga som de patrullerar i skulle ha någon negativ effekt på vilka idéer och tankar som får framföras i samhället. Ibland är det kommunister som bildar en stor pöbel som går runt i en stad och när skildras så tycker de att samhället förtryckt deras idéer. Speciellt konstigt blir det när AFA slår sönder och bränner ner saker, ungefär som att det är samma sak att tycka att en specifik affärsverksamhet är dålig och borde förbjudas är samma sak som att bränna ner den.
De som är mest pådrivande om kopplingen mellan yttrandefrihet och demonstrationer verkar också ha svårt att se skillnad mellan ord och handling. De tycker ofta också att folk som uttrycker vissa idéer ska bli anfallna.
Citat:
Ursprungligen postat av
Frigjord
Detta har alltid varit min hållning.
Demonstrationer är enbart nödvändiga om man faktiskt skall åstadkomma någonting där och då, som t.ex. att störta en regim, ockupationsmakt osv. Därför är det rätt konstigt med demonstrationståg som staten godkänner... Vad skall de vara bra för?
Desto bättre som du säger att stanna hemma och läsa böcker i så fall, så att man kan göra någon nytta ifall det verkligen behövs en organiserad demonstration för att störta makten och återta sin frihet.
Den typen av demonstration du pratar om handlar mest om att ge motivation till riktig kamp genom att bli ett offer. Det såg man ju vid den arabiska våren, där demonstranter blev beskjutna med kulspruta, och det motiverade senare riktigt militärt motstånd. Det är ju samma sak som t.ex. Dan Parks sysslar med, alltså han gör en massa saker som han vet att det svenska rättsväsendet kommer slå ner på så pass hårt att folk tar hans sida. Han har ju bara sagt en massa ord, men ändå vill de kasta honom i fängelse.
Självklart förstår jag betydelsen av denna form av civil olydnad, men det är ju inte riktigt den typen av demonstration jag pratar om. Alltså att t.ex. i en arabisk diktatur stå framför militären och bli skjuten så att andra ska se hur hemsk diktaturen är, det är inte riktigt samma sak som att bilda en pöbel i Sverige som skanderar en massa slogans. Som du nämner så är en av skillnaderna att staten har godkänt protesten.