Vad har demonstrationer med yttrandefrihet att göra egentligen?

Sedan väldigt långt tillbaka har denna koppling gjorts. "the right to assembly" är med i den amerikanska konstitutionen, och i andra västländer är man väldigt måna om demonstrationsrätten. Men vad har egentligen detta att göra med yttrandefrihet? Ofta så blir det ju tvärtom, och en stor folkmassa som samlats blir hotfull för andra som inte vågar säga eller göra något.

Jag kan förstå att man innan det fanns elektroniska kommunikationsmedel så var man tvungen att stå på gator och torg om man ville nå ut till folk, men att år 2020 springa runt med plakat i stora grupper måste väl ändå handla mer om att visa styrka än att uttrycka sig? Alltså att man visar upp att ens grupp är minsann så och så stor, och därför bör alla andra rätta sig efter dem. Sedan handlar det säkerligen mycket också om att utmana polisens våldsmonopol genom att göra dem sysselsatta med massor av problem på en gång.

Jag är inte på något sätt emot demonstrationsrätten, men jag blir ändå konfunderad varför alla börjar snacka om hot mot yttrandefriheten så fort en demonstration stoppas.

Redan före datorerna skulle jag ha föredragit böcker framför demonstrationer. I en bok går det att lägga fram ett vettigt resonemang. Den nedkortade stilen på plakat ger mig ingen möjlighet att uttrycka mina genomtänkta idéer. "Frihet" att uttrycka endast sådant som kan sammanfattas i slagord är ingen yttrandefrihet. Det ger inte originella tänkare möjlighet att framföra något nytt, det ger bara dumma följare möjlighet att upprepa samma skit om och om igen.

När en stor folkmassa samlas (Den kan vara organiserad och köpt)

Om du syftar på Malmö och koranbränningen så var det en principiell test hur yttrandefriheten fungerar i verkligheten.
Tydligen inte alls.

Att aktivister/demonstranter utför utomparlamentariska metoder dvs bruka hot och våld mot dom som tycker annorlunda är odemokratiskt och ett hot mot vår yttrandefrihet.

Nu har vi svensk etablerat media som bara visar en okomplicerad verklighet som även de med en alltför smal avelsbas kan känna sig inkluderad i.

Media har förr granskat makten men gör numer tvärtom.
Det fanns riktiga demonstrationer som i tex Norrland för att rädda vård och BB-avdelning som utmynnade i tusentals demonstranter som inte alls fick synas i någon public service -kanal eller komma till tals på annat sätt.
Det har blivit känsligt för regeringen om någon "svartmålar sverigebilden "

Att man vill som medborgare känna sig inkluderad i det politiska samtalet är kanske en önskedröm..?

Så jag håller med om den djupt ironiska frågeställningen: Vad har demonstrationer med yttrandefrihet att göra?

Detta har alltid varit min hållning.

Demonstrationer är enbart nödvändiga om man faktiskt skall åstadkomma någonting där och då, som t.ex. att störta en regim, ockupationsmakt osv. Därför är det rätt konstigt med demonstrationståg som staten godkänner... Vad skall de vara bra för?

Desto bättre som du säger att stanna hemma och läsa böcker i så fall, så att man kan göra någon nytta ifall det verkligen behövs en organiserad demonstration för att störta makten och återta sin frihet.

Jag syftar på allt. Ibland nekas en nazistdemonstration, och då är det många som drar upp yttrandefriheten, ungefär som att det faktum att de inte får bilda en stor klunga som de patrullerar i skulle ha någon negativ effekt på vilka idéer och tankar som får framföras i samhället. Ibland är det kommunister som bildar en stor pöbel som går runt i en stad och när skildras så tycker de att samhället förtryckt deras idéer. Speciellt konstigt blir det när AFA slår sönder och bränner ner saker, ungefär som att det är samma sak att tycka att en specifik affärsverksamhet är dålig och borde förbjudas är samma sak som att bränna ner den.

De som är mest pådrivande om kopplingen mellan yttrandefrihet och demonstrationer verkar också ha svårt att se skillnad mellan ord och handling. De tycker ofta också att folk som uttrycker vissa idéer ska bli anfallna.


Den typen av demonstration du pratar om handlar mest om att ge motivation till riktig kamp genom att bli ett offer. Det såg man ju vid den arabiska våren, där demonstranter blev beskjutna med kulspruta, och det motiverade senare riktigt militärt motstånd. Det är ju samma sak som t.ex. Dan Parks sysslar med, alltså han gör en massa saker som han vet att det svenska rättsväsendet kommer slå ner på så pass hårt att folk tar hans sida. Han har ju bara sagt en massa ord, men ändå vill de kasta honom i fängelse.

Självklart förstår jag betydelsen av denna form av civil olydnad, men det är ju inte riktigt den typen av demonstration jag pratar om. Alltså att t.ex. i en arabisk diktatur stå framför militären och bli skjuten så att andra ska se hur hemsk diktaturen är, det är inte riktigt samma sak som att bilda en pöbel i Sverige som skanderar en massa slogans. Som du nämner så är en av skillnaderna att staten har godkänt protesten.

Att störta regimer är bara en av två anledningar att demonstrera. Den andra är att uppmärksamma andra på något de inte känner till. Anställda på Nisses Grill kan vilja uppmärksamma andra på hur dum Nisse är mot sina anställda och varna andra för att ta jobb där. det är inte säkert att någon tidning vill skriva om det.

Det finns inget forum alls som är tvunget att upplåta plats för någon åsikter. FlashBack och Facebook kan helt fritt välja vad som skall stå i deras forum.

Den enda väg som alltid står öppen för alla hur lite resurser de än har är att gå ut på gatorna och tala. Att man skall ha rätt att göra det ihop med andra personer är för mig självklart.

Nej. Det går snarare att sprida hemtryckta böcker med MINDRE resurser än det krävs för att få ihop ett demonstrationståg. För övrigt går det bland annat att posta under olika namn på en massa olika forum och hoppas att några har slapp moderering. Det går även att sätta upp affischer själv, och de behöver inte ens vara på just gator!

Då är det betydligt mer effektivt att sätta på affischer. Det kan man få tillstånd för av polisen.

Ja det kan man kanske få tillstånd till. Man kan trycka upp egna flygblad också. Eller starta en YouTube-kanal.
Allt detta kräver åtminstone ett litet kapital och kräver tid och planering.

Demonstrera kan ett gäng hemlösa från ett härbärge gå ut och göra efter 10 minuters diskussion trots att de inte har en spänn.

Jag förstår inte denna vilja att till varje pris försöka begränsa denna mest basala form av yttrandefrihet.

Det går att låna kopiatorer på bibliotek och använda offentliga datorer hos bland annat arbetsförmedlingen utan en spänn också. Medan det däremot krävs att de hemlösa hittar andra hemlösa att diskutera samma åsikter med om de ska demonstrera kollektivt, vilket kan ta tid då inte alla hemlösa har samma åsikter.

Varför ställer du överhuvudtaget dessa saker mot varandra?

Ingen som försvarar demonstrationsrätten vill förbjuda någon att istället använda någon annan metod att framföra sina åsikter.

Du hittar däremot på alla möjliga och omöjliga förklaringar varför något annat är effektivare. Vad fan har det med frihet och rättigheter att göra? Det är som att argumentera för att förbjuda folk att gå eftersom det går snabbare att cykla.

Varför antar du att jag skulle argumentera för att förbjuda demonstrationer?