Myter inom martial arts

Okej, så du har inte lärt dig att använda tekniker lämpade för vissa situationer? Du har inte lärt dig att byta kampart eller stil beroende på situation och motstånd? Jag går inte in med BJJ eller boxning mot en som håller i ett svärd eller en pistol.

Många tekniker lämpar sig bäst att lära sig i kata för att sedan användas i "sparring", även tävlingsorter som Judo gör detta. Du lär dig inte ett kast genom full sparring, du lär dig kastet från stillastående först, gärna i en kata. Alla kast i de första tre katorna för Judon används i tävlingssammanhang.

Det är ju just det som är problemet. De flesta av katateknikerna är inte lämpade för realistiskt motstånd. Att jag har går en mil i sanshin dachi och blockerat tusen fantiserade tillhyggen med jodan juji uki kommer inte hjälpa mig i någon situation alls.

Jag upprepar min andra fråga: Vilka kamparter syftar du på? Vilken klassisk kampkonst bör jag träna för att avvärja reella hot mot min familj, där tillhyggen ofta används?

Det som frustrerade mig med katan är att den hade ingen märkbar effekt på någonting ens indirekt. Den förbättrade inte min balans eller kontroll.övh. Så. Alltså.100% slöseri med tid


Än mer beklagligt är att det finns gott om tekniker i Taekwondo som fungerar och som används i Kickboxing och UFC, men katan har specialfokus på sånt som inte används.

Glöm inte att Taekwondo har influerats av Shotokan karate genom Choi Hong Hi.

Jo men träningen utöver katan väldigt annorlunda. Du har ett stop-format i Shotokan-sparring och du börjar inte ens sparra föränn runt orange bälte eller brunt bälte. Och du slår inte på mittsar i träning.

Det jag menar är att poomsaen innehåller tekniker inlånade ifrån Shotokan.
Att delar av träningen är annorlunda är ganska givet eftersom det faktiskt handlar om olika dicipliner.
Orange eller brunt bälte (8-4 kuy) det är verkligen en hel del slack här
Vi körde en hel del mits när jag tränade karate (det var på de svarta streckens tid), så det kan kanske ha ändrats med åren

De är inte inlånade från Shotokan. Shotokan snodde från Okinawa-karaten, som snodde från Kung Fu.

Jag prövade Shotokan år 2000 och det var verkligen inga mittsar liggandes där inte. Ted Hedlund var min instruktör. Det är ju moderna saker som traditionella Shotokan-dojos vägrar anamma
"det får du göra på din fritid".

Jag vet inte när den fria sparringen börjar men inte före orange-bälte och det är jättesent jämfört med i princip alla andra kampsporter.

Så på princip alla punkter är Taekwondo-träning modern, bortsett från Katan, och kan knappast jämföras med Shotokan.

På gamla fina Enighet så åkte mitsarna fram då och då, inte lika mycket som i tkw,
Om träning med mits är något modern, nja,,,,.
8-4 kuy, erkänn att du inte har någon som helst pejl!
Som sagt handlar det om olika dicipliner och yttrest handlar det om hur modern sensei är.

Det är helt meningslöst att använda mitts då och då. Och med då och då gissar jag att du menar väldigt sällan för jag har varit på den klubben vid flertalet tillfällen och de använde inga mittsar då heller (slump?).

Jag gjorde max en frontspark på 6 månader, tror faktiskt inte ens jag fick göra det. Noll mittsträning. Jag slog däremot bra mycket luft.

Ja för en shotokandojo är det alldeles för modernt och effektivt att systematisera in i träningen.

Jag skiter i vilken grad det är. Du börjar frisparring direkt i TaeKwonDo. Om inget annat är Shotokanträning utmärkt för den tålmodiga, för tråkigare träning får man leta efter.

Men snälle vän, först påstår du att det är mellan orange och brunt bälte och nu skiter du i det.
Jag tänker i vilket fall som helst inte diskutera detta mera utan återgå till topic.

Det gör man ju inte.
Vanligtvis börjar frisparring andra året - dvs med gult bälte.
Man graderas ju i slutet av varje termin.

Första terminen är ju ingen sparring alls.
Man bara lär sig väldigt basic som vanligt rakt slag och någon parering.
Frontkick, sidekick och rundspark läggs till.

Den sk sparring som kan dyka upp första terminerna, är ettstegssparring, och trestagssparring.
Det är att tex slå ett slag rakt fram, samtidigt som man tar ett kliv framåt.
Motståndaren gör då en parering, och tar ett kliv bakåt.
Sen byter man roller, osv.

Trestegssparringen är uppbyggd enligt samma princip, fast med tre steg och tre tekniker istället.
Tex ett kliv framåt med ett högerslag, nästa kliv framåt slår med vänster, och sista steget tillbaka till högerslaget.
Motståndaren går bakåt, och parerar med motsvarande höger-, vänster-, högerarm.

Sen lär man sig fler tekniker och tar med dessa i dessa stegsparringar.
Som tex 1. push kick, 2, yxspark, 3. rundspark.
Osv ...

Frisparring kommer, som sagt, förstå när man lärt sig dessa grunderna.
Så att man alltså ska kunna parera måttligt och slå, sparka, måttligt.

Frisparring ses ofta som en slags belöning för studenterna, särskilt i början.
För det är ju roligt. Och om studenterna jobbat hårt ett pass, så låter man dem få leka lite i sista fem minuterna.