Känner behov att skada andra människor

En gång i tiden var jag väl normal antar jag. Jag kunde känna empati, ångest om jag gjort fel eller gjort något dumt mot andra människor. Detta har försvunnit, något har hänt med mig.

Jag ser inte människor som värdefulla individer, jag ser dom problem. Det kan handla om småsaker, är du långsam med att plocka ned varorna i affären svartnar det för ögonen på mig och jag ser mig själv skära halsen av dig.

Om jag läser om exempelvis ett mord i media, så sympatiserar jag inte med offret. Jag ser mig själv som gärningsmannen.

Ibland tänker jag tillbaka till den jag var förut och ser hur vek jag var. Nu är jag stark, ingen kan skada mig. Jag har insett själv hur bra jag är på att analysera andra människor för att lära mig deras svagheter och säger liksom bara vad dom förväntar sig att höra för att göra dom nöjda.

Jag blev nyligen utvald för att vara företags ansikte utåt och jag känner bara hur dumma dom är som valde mig. På bilden står en glad person som säger korrekta och bra saker men inget jag står bakom. Bara säger det folk vill höra. Bakom bilden gömmer sig någon annan, någon som inte har en egen personlighet utan kopierar andras.

Jag har övervägt att söka hjälp, men det är ju att säga att det är något fel på mig. Det är de inte, det är fel på andra människor.

Du rollspelar Patrick Bateman. Hoppas du har roligt.

Du har fått för bra självförtroende. Då bryr man sig mindre om andra och mer om sig själv.

Så det är ju bra att du vill skada människor, eller?

Antar att du e en svensk brud eller en arab...
Good 4 you. Om inte så e du en ovanlig åkomma o borde vara glad...

Äsh du är som alla andra...inget speciellt med dej du är bara en attentionwhore som alla andra

Är det tvångstankar/OCD du anser dig ha eller är det "bara" avundsjuka?
(sjukdom, psykiskt tillstånd, eller...)

Du låter som en feminist.

Du låter som en socialist.


Politik kan vara nåt för dig, kanske miljöpartiet.

Kanske centern.


Definitivt feminist.

Det är inget "fel" på dig då solipsism inte anses vara ett "fel" på folk. Du lever i din egna lilla bubbla och det är alla andra det är fel på. Börja identifiera dig som kvinna och klättra till toppen av det svenska samhället. Lycka till!

Jag har tvångstankar i min vardag, men mer vardagliga saker som att jag måste kolla att jag låst dörren flera gånger, dragit i handbromsen, dragit ur mobilladdaren osv.

Det här är mer att jag blir arg när andra människor tar lång tid på sig eller visar upp svagheter offentligt. Jag har liksom alltid drömt om att vara en seriemördare och att polisen försöker hitta mig utan att lyckas.

Du bör söka hjälp. Hur nära är du att skära halsen av någon? Skrämmande läsning.

Ödmjukhet är en dygd, tydligen.

Börja med att söka för tvångsproblematiken då, så där har inte andra människor som är normala. Sett utifrån så är det bättre att plocka varor i affären lite långsammare än att hålla på som du gör. Du är alltså snäppet sämre än andra om man ska vara krass men det går att ändra på med rätt stöd.

Du kanske tänker att du blir inlåst om du skulle berätta om det för tex en psykiatriker
dvs en ny tvångstanke om att bli det. Men det händer sällan eftersom det är inte ovanligt.
Att berätta kan ge lindring och genom tex KBT kan det lindras och försvinna. Ta kontakt med
öppenpsyk i din region så att du får en tid. Ingen orsak att gå med detta inom dig!

Skulle du ha konkreta planer på nåt sånt är det ett STORT varningstecken.
För främst psykiatrin.

Du har möjligen inte stoppat i dig något preparat under en längre tid? Blivit avtrubbad?
Frågan är om du går från fantasi till handling. Låter ju trist för en sån som mig t.ex om jag skulle få halsen avskuren av dig för att jag är långsam i kassan på konsum.
Sök du hjälp, medan du fortfarande har en gnutta probleminsikt.