Sveriges radio och mediafamiljsklaner (Internt upprop mot rasism efter BLM-bevakning)

Det ska även nämnas att texten i Expressen är skriven av Allas Våran Pascan, så jag föreslår att hon är programledare också.

Det har noterats! Plaskaslido är givetvis det rasifierade matriarkatets härförare och taleskvinna för de kränkta och karriärsugnas sparka-neråt-förening i Public Service.

Hennes livsstil och statusjakt kräver öppna och forsande kranar av skattesubventioner till Public Service!

Några trevliga citat från Expressens artikel. Det är väldigt tydligt att de rasifierade rasprofilerar folk själva. Vita människor är inte mycket till mångfald enligt dem.

Norrmän danskar och finnar. Försök inte ens tro att ni har något att bidra med i Sveriges mångfaldsprojekt

Och det gäller er schweitzare också. Ni är för vita!

Kommer vita få anställning där tro?

Seriöst, märker ni inte hur detta mångfaldsprojekt sliter sönder landet totalt? Alla är i konflikt med varandra hela tiden.

Pascalidou. Inte undra på. Hon petades som programledare för Ring P1 inför valet då SR symboliskt städade bort de värsta politiskt färgade avarterna till programledare. Hon som alltid vill stå i centrum och alltid har rätt i det hon säger och gör. Med hennes totala brist på självinsikt gick hon förstås i taket och är bitter än idag på den "förnedring" hon känner hon utsattes för. Att hon frontar detta är hennes hämnd mot SR. Hade hon haft en anställning på SR hade hon inte sagt ett pip om någon diskriminering inom väggarna.

Ärligt talat tror jag att det undermedvetet handlar om kärringars medfödda sociala DNA. Jag noterar i artikeln och i andra inlagor för "rasifierade" att det är kärringarna som är mest hätska. Männen har oftast en lite mjukare framtoning.

Let's face it, dom här exotiska mediefruntimren är egentligen urbaniserade och svenskifierade "klättermöss". På sedvanligt kärringmanér så skvallrar man och sticker varandra i ryggen för att nå positioner på jobbet. I det här fallet använder man ras som vapen, men det kunde lika gärna vara avundsjuka om finare kläder, bättre utförd skönhetskirurgi eller vem dom har legat med för att få jobbet. För att tala klarspråk, dom här bruna bönorna har inga betänkligheter att pippa sig till jobbet fast dom gastar om Me2 och patriarkala strukturer en gång i kvarten.

Så går det när man tar in karriärsugna inkompetenta kärringar för att dom ska "lyfta mångfalden" på företaget. Det blir catfights och dom klöser ögonen ur varandra för att få nästa finjobb i etern. Till syvende och sist är det inte hudfärg det handlar om, även om dom själva inbillar sig det.

Går det emot så ska dessa människor såklart grina ut i pressen. Bit ihop och jobba hårdare era luffare!

Helt rätt alldeles för mycket VITA kvinnor på SVT. De ska inte ha räkmacka bara för de har kontakter.

Minst 35% icke-vita kräver jag. Representativt för Sveriges demografi idag. Även på höga positioner inte bortskyfflade till någon radiokanal.

Nu stängs de journalister som undertecknat uppropet av från att bevaka frågor runt Black Lives Matter och liknande ämnen. Några har omplacerats. Anledningen är att de inte anses tillräckligt opartiska längre, skriver branschtidningen Journalisten.

Bland de bevakningsområden som medarebetare stängts av ifrån hör också frågor om kvotering och representation i allmänhet.
Några medarbetare klagar anonymt.
De skyller också på högern.

Palmira Koukkari Mbenga planerade att bevaka valet i USA i höstas, men så blev det inte.
Hon menar att hon snarare skulle inge förtroende hos vissa lyssnare utifrån sina egna erfarenheter av rasism.
Nu tror jag för egen del att det är rätt många lyssnare som inte skulle inges förtroende av att en profilerad aktivist pratar i radio om sina privata hjärtefrågor. Men det kanske bara är jag.
https://www.journalisten.se/nyheter/...cknat-uppropet

Nämen se där! Reglerna har alltså funnits hela tiden men inte tillämpats förrän nu.

Vad kan det vara som gjort att man efter 50 års ohämmad aktivism inom förment opartiska public service fått för sig att börja tillämpa regelverket? Vad kan det vara som hänt sista åren? Det finns såklart bara en förklaring, och det är att SD gett borgerligheten råg i ryggen så att det för första gången någonsin finns ett hot mot deras jobb. Det är det enda som funkat. Allt debatterande och rapportskrivande har gett absolut ingenting.

Public service hade lätt kunnat undvika detta om de bara provocerat SD lite, lite mindre. Partiet har en stark vilja att inordna sig men det blev för mycket för gräsrötterna.

Woaw! SD måste verkligen vara fantastiska infiltratörer. De skulle lätt kunna sälja sina färdigheter till både Putin och Xi.

För att vara allvarlig så tror jag detta roande lilla uppror i Himmelska Fridens Betongbunker slogs ner av den enkla anledningen att en massa konsulter och politruker som blivit chefer till sist blev nervösa över sina egna jobb. Kvoteringar och program för rasiferade är fint och gulligt så länge det sker på andra arbetsplatser... Långt borta i nazistiska bruksorter. Man vet ju hur trångsynta, skitpratande och hemska vitingar på landet är vid sina arbetsplatser.

"Här på SR har vi det bra och alla rapporter om visselblåsare genom åren är fejk news. Det är högerkrafter och kontrarevolutionärer som sprider dessa.

PS. Kan vi få en namnlista på de som spridit denna felaktiga information? Vi har en chokladhjulslotteri i källaren och vi tror ett antal medarbetare på listan kan ha vunnit och vill gärna träffa dem där nere efter arbetstid."

Jag vill återigen upprepa ett tecken på en katastrofal (och döende) arbetsplats är när ingen vågar ta upp frågor som skulle kunna lösas över ett gruppsnack. Istället knyter man näven i fickan tills det blir en facklig fråga eller så berättar man anonymt för utomstående hur dåligt allt är. Allt utom att ta upp det med kollegor och chefer. Jag har själv sett det hända.

Den enklaste lösningen för den som har en plan är att "tacka för den här tiden" och byta arbete i god tid innan man själv drabbats för hårt av arbetsplatscancern. Det förhindrar tyvärr inte att nästa arbetsplats kan vara likadan och dessutom kräver det lite ryggrad och intelligens att planera ett karriärsbyte.

Alternativ två är att ta upp frågan på jobbet. Det kräver att man har underbyggda argument för en förändring och inte bara vill ha ändringar "because; reasons". Man får räkna med att andra på arbetsplatsen inte ger en ryggdunkar (inte så att andra märker) utan vill ha upp sina dumma jävla åsikter på agendan nu när någon vågat släppa in en elefant i porslinsbutiken. Alternativt är de så jävla konflikträdda att de försöker få tyst på en.

Det sistnämnda är även alternativ tre. Knyt näven i fickan, få magsår men le det bajsnödigaste leende mot omvärlden som du kan.