Kvinnor drabbas värst av den sexuella revolutionen, det frigjorda dejtandet och det där som kallades "det knapplösa knullet" anser Lisa Magnusson på DN:s ledarsida, och tydligen bl a även litteraturkritikern/tyckaren Lyra Koli på SR P1 (en tjej som DN Kultur tidigare försökte plocka upp)
Det fria och utlevande sexet skulle göra tjejerna lyckliga, men det visar sig att männen drog det längsta stråët, tycker Lisa. Naturligtvis är de personer hon tar rygg på i sitt resonemang allihop mediala feminister (t ex Liv Strömquist).
https://www.dn.se/ledare/lisa-magnus...s-for-mycket/?
Citat:
Ursprungligen postat av Lisa Magnusson
Författaren Lyra Koli var häromdagen inne på samma sak i en radioessä om queerteori och feminism (Obs 19/10). Men i hennes ögon reducerar sexpositivismen och den digitala köttmarknaden oss till varor även rent bokstavligen: därigenom skapar vi material till ”de kanaler där uppmärksamhetsekonomin kan skörda som mest av vår tid. Att kartlägga våra känslor kring sex är förstås helt centralt. Ingenting genererar så mycket klick. Varje gång vi knullar registrerar platsdatan i våra telefoner att vi har tillbringat natten ihop”.
Män och kvinnors relationer har förstås alltid betraktats som handelsvaror. Skillnaden nu är hyckleriet: Detta förväntas göra oss lyckliga. Litteraturkritikern Josefin Holmström har försökt förhålla sig till det på ett kristligt sätt. Hon citerar i sin nya essä (SvD 18/10) författaren Marguerite Duras om att ”man måste älska männen mycket” för att stå ut med dem. Men som den amerikanska psykoterapeuten Robin Norwood konstaterat kan kvinnor faktiskt älska för mycket.
I Josefin Holmströms fall är det vad hon kallar kanskemännen som drar: de där som vill hålla allt lite lagom löst och flytande, och som lämnar henne i ett ingenmansland.
Hon talar om en kravlöshetens tyranni. Men mönstret är generellt: Tidigare var det män som skulle uppvakta kvinnor och deklarera sin kärlek, medan kvinnorna skulle hålla sig på sin kant och vara svårfångade – nu är rollerna ombytta. Männen glider undan. Vill inte förbinda sig till något, inte binda sig.
Män och kvinnors relationer har förstås alltid betraktats som handelsvaror. Skillnaden nu är hyckleriet: Detta förväntas göra oss lyckliga. Litteraturkritikern Josefin Holmström har försökt förhålla sig till det på ett kristligt sätt. Hon citerar i sin nya essä (SvD 18/10) författaren Marguerite Duras om att ”man måste älska männen mycket” för att stå ut med dem. Men som den amerikanska psykoterapeuten Robin Norwood konstaterat kan kvinnor faktiskt älska för mycket.
I Josefin Holmströms fall är det vad hon kallar kanskemännen som drar: de där som vill hålla allt lite lagom löst och flytande, och som lämnar henne i ett ingenmansland.
Hon talar om en kravlöshetens tyranni. Men mönstret är generellt: Tidigare var det män som skulle uppvakta kvinnor och deklarera sin kärlek, medan kvinnorna skulle hålla sig på sin kant och vara svårfångade – nu är rollerna ombytta. Männen glider undan. Vill inte förbinda sig till något, inte binda sig.
Det fria och utlevande sexet skulle göra tjejerna lyckliga, men det visar sig att männen drog det längsta stråët, tycker Lisa. Naturligtvis är de personer hon tar rygg på i sitt resonemang allihop mediala feminister (t ex Liv Strömquist).
https://www.dn.se/ledare/lisa-magnus...s-for-mycket/?