Jag har cancer - vet att jag snart ska dö. [OlikaBroed död 211222, Picasso2 221211]

Tror du på ett liv efter döden? Tänker du komma tillbaka och spöka för dina fiender?

Beklagar. Jag fick diagnosen ändtarmscancer 2016. Trodde livet var slut. Operationer, strålning, cellgifter följde. Samt tillfällig stomi (3 mån). Får gå och kolla mig en gång i kvartalet - men jobbar och har livsglädjen i behåll. Ja den har ju blivit större efter att upplevt både rädslan å ena sidan - å andra sidan alla de fantastiska människor jag mött inom sjukvården. Ta hand om dig och de dina.

Lycka till och kom ihåg vad Gandalf sa i sagan om ringen.

"Döden är bara en övergång till nästa liv".

Liknande historia (jag är rätt gammal) men minn Mamma fick besked om Cancer i grovtarmen det var hösten 1985 och hon var runt 60 år då.
Efter operation gav dom henne 6 månader kvar. Men hon började med alternativmeducin bla THX uppfunet av Erlis Sandber plus mycket annat.
Och sjukdomen avstannade och hon fick nästan 20 år till i livet.
Hon dog samma dag som den mördade ministerns Anna Lind.
Så man ska aldrig ge upp

Har du tagit några droger än då? Psykedeliska, Cannabis? Heroin?

Direkt när du dör kommer du vakna upp som bebis i en annan kropp, typ om 7984 år eller ett alternativt universum. Sedan, vill du få reda på alla dessa hemligheter? Lite som en bra låt kommer ut, sedan lyssnar man om och om igen, för att sedan tröttna.

Det är så vi människor funkar, nyfikenheten och drivkraften som är det spännande. Det vi upptäcker blir gammalt stoff fort. Kan väl trösta dig med att jag troligtvis kommer dö inom 30-40 år, antar att inget nytt kommer på tapeten annat än ännu mer hysteri och invandring och ett fallerat Sverige.

Vi alla ska dö, för eller senare. Finns de som dog när de inte ens fyllt 18, i olyckor eller mördade. Kanske inte tröstar dig, men du fick 40 goda år, du fick troligtvis sex som många incels bara drömmer om. Du fick dricka öl, grilla, få kärlek.

Kunde varit värre...

Min man levde rätt många år med sviterna av sin cancerbehandling (ja, cancern botades men botemedlen skadade honom). När han närmade sig den sista slutliga fasen var det som om hans kropp hade bekräftat det till någon slags inre visshet. Han själv blev märkvärdigt lugn, men han fogade sig i både min och läkarnas vilja att hålla honom kvar, att be honom kämpa på (den bakomliggande orsaken till hans kroppsliga förfall förblev okänd) men det såg mest ut som ett litet spel för att behaga oss. Så småningom sades det rent ut att han inte kunde räddas en gång till.
Hans lugn blev då nästan befriande. Han fick en fantastiskt fin palliativ vård på sjukhus (inte hospice) och gick sedan bort mycket stillsamt.
En slutfas som ser så ut är något jag själv vill ha försåvitt jag inte bara faller ihop omedveten om allt i en massiv infarkt. Det hände min ena förälder.
Så vad jag önskar för dig är att, när det nu blir, din sista resa blir lika fridfull.
Och framför allt att det liv du har kvar blir av god kvalitet, så att du fortfarande kan njuta ssk med din fru - och säga "jag vill tacka livet!"

"Fä dör,
fränder dö,
även själv skiljes du hädan,
men ett vet jag,
som aldrig dör,
domen över död man."

- Havamal


Vad kommer dina anhöriga att komma ihåg om dig efter din död tror du?

Vad för arv kommer du eller vill du lämna efter dig?
Dvs, "legacy" till nära o kära - även bland Flashbackare.