The case for Mars – eller för andra rymdkolonier

Varför inte solceller som producerar entrecote och rödvin direkt från solljuset utan att gå via grönsaker? När nu framtida teknikutveckling förväntas trumfa alla praktiska svårigheter.

EDIT: Glömde bearnaisesåsen.

Jag vet. Argumentet ovan var ju att solceller som bäst är 50% och sedan har du LED som bäst är 50%. Jämfört med att bara ha glas.

Självklart går det att dämpa vad glas släpper igenom; filmer sitter på ALLA glasfönster på alla latituder som närmar sig ekvatorn.

Inlägget avsåg att såga tanken att att INTE ha fönster vore obra, inget annat. Jag anser att fönster är förlegat, känsligt, sårbart, inte en bärande punkt, och så vidare. Allt ett fönster kan göra, klarar vi på andra vis idag.

Tack, det var dagens garv faktiskt. Men du har inte fel. Hur fick dom mat egentligen i Star Trek? Maskinen skapar det .. råvaror och energi, eller ännu längre i framtiden: enbart energi.

Vi har dock en bit kvar dit, så vi odlar sallad i specifikt ljusspektra. Tills vi får ordning på rejäla hydroponiska odlingar.

Jag skulle säga att frågan är helt öppen. Skillnaden är såpass liten att det helt beror på hur tekniken utvecklas under det hundratals år det lär ta att bygga något sådant här. Sen finns det en god portion psykologi också. Kommer folk vilja se ut på en verklig himmel?

De stjäl maten. Det är bara en specialiserad transportör som strålar upp mat från närmaste planet

Haha, tjejgissar hamstern på ren magkänsla... För du har sån jävla koll på gyroskop va? Då behöver jag bara påminna dig om gyroskopisk saturation.
Därutöver så måste ju rotationen hos ett gyroskop komma någonstans ifrån också.
Man kan ju inte heller flyga med gyroskop, så ta reda på varför man inte kan det så svarar det på mycket av det här. Gyroskop är också komplicerade. När ett gyroskop mot ett bord precesserar så är det inte den nedre sidan av den roterande skivan som fallit längst, utan en kvart tidigare.
Kontaktpunkten mot bordet är en motriktad kraft till gravitationskraften med riktning åt sidan, så släpper man ett innan precesserande gyroskop i fritt fall så upphör precessionen utan den motriktade kraften upp från ett underlag. Hade det inte varit för friktion så hade ett gyroskop aldrig tippat omkull, eftersom trögheten i den dimensionen inte faller förrns massdensitetens volym har en större tvärgående genomskärsarea åt sidan.
Två mötande oändliga plan med samma massdensitet utövar ingen gravitationell verkan på varandra, utan för det krävs gradienter, liksom inom elektromagnetismen, vilket är vad som motiverat gravitoelektromagnetismen från tidvattenkraften.

Det här är svårt.

Nej, det är det faktiskt inte. Det HÄR är enkelt. Det är newtonian physics och det förvånar mig att du inte kan den. Men du fick in en skrevspark ovan, trots allt.

Finns det nån mening alls att prata med dig, läser du nåt nån skriver eller ser du bara ytterligare en orsak till attacker?

Ja, och Newtonisk fysik är svårare än du tror som bara är medveten om det som är lätt.

Men okej, får man be att höra din enkla förklaring om hur ett gyroskop fungerar då?

Hur går det med förklaringen? Jag önskar få höra om den för jag är nyfiken på vad du kommer skriva.
För inte var det väl så att du inte visste utan chansade på att det var lätt och då var hånande mot mig för att du kände dig säker på att det du inte visste skulle vara lätt?
Så du tror att jag har fel och därutöver också att det rätta svaret är lätt, trots att du inte vet vad det är. Så du tycker att folk förtjänar dina otrevligheter om de tror någonting annat än du, även om de istället vet vad som är rätt?
Efter detta, var det möjligen så då att du Googlade efter "gyroskop" och den första sidan du gick in på var Wikipedia? Så tänkte du "bra, har har vi det...", för att snabbt leta upp något stycke som du kunde kopiera in här, som bevisade att din känsla om att jag hade fel var rätt, och lätt?
Sen scrollade du lite och tänkte "fan, jag hittar inget bra", och av det du läste i letan efter den lätta förklaringen som bevisade din känsla, så förstod du det heller inte?
Sen efter att sökningar på "gyroscope simple easy" endast ledde till svaret "bevarande av rörelsemängdmoment", så sket du i att svara och ta det dagen efter?
Nu har dagen efter varit igår, så istället för att du ska behöva slingra dig ur det där och göra dig till åtlöje igen så hjälper jag dig ytterligare en gång genom att ge dig ett sätt att ta dig ur det där på ett lättare sätt. Eftersom hela min natur fullständigt strålar av ödmjukhet så åsidosätter jag mig med hänsyn till dig, och axlar bördan av att vara den bättre människan.
Nej nej, du behöver inte tacka, bara lev ditt liv till fullo! Spring fritt nu lilla hamster, spring ut i världen, så fort du bara kan, som om du var nykter, och lev ditt eget liv, för du är fri!
...Gyroskop ja.
INGEN förstår gyroskop.
Så det existerar ingen lätt förklaring då det inte existerar någon förändring alls.
T.ex. är en öppen fråga varför tröghet längs en dimension försvinner.
Det säger Newton emot på både lätta och svåra sätt, så hur förklarar man det, lätt?

https://aip.scitation.org/doi/10.1063/1.5047103

Att säga att någonting är lätt för att man inte vet någonting som är svårt... Tror man då att man vet allt och därför vet att det inte finns någonting man inte vet? Och samtidigt vara otrevlig och nedlåtande...

Om jag riskerar att verka veta mer om någonting så skulle jag kunna komma undan med lögner, men om jag försöker att bara säga det jag tror är sant och jag respekterar andra tillräckligt för att ta mig själv seriöst, så måste jag i en sådan situation också reglera mig själv noggrant att undvika att leda andra fel. Om inte annat av själviska skäl då det också gynnar mig om andra hittar rätt då jag behöver deras hjälp att upptäcka när jag är på fel väg.
Gravitoelektromagnetismen motiveras inte annat än väldigt sekundärt av tidvattenkraften, utan primärt och ytterst för att inte ha ögonblicklig, icke-lokal verkan.
Liksom hos elektromagnetismen så är det gradienter som orsakar verkan i andra dimensioner, som förändring av E längs x innebär observationer av B längs y, och B längs y observeras som E längs x från motsvarande dimension. Förändringen som formulerar förhållandet mellan dimensionerna är kryssprodukten av vektorerna, som trots deras ortogonalitet mellan vektorreoresentationerna inte innebär tvärgående rumslig riktning för varje referens, utan som både förhåller sig till referenser med rumsliga vinklar som beror på saker som permeabilitet och permitivitet, vilket är induktion och kapacitet, som utgör resistivitet, och som även innebär verkan som är tvärgående till planet mellan vektorerna, där planets densitet är skalärprodukten av vektorerna, så att normalvektorn till detta planet också förhåller sig till andra referenser med vinklar, vilket representerar kausal ordning för referenser, kinetisk/potentiell energi, vila/hastighet, hastighet/acceleration, linjär/rotation och alla möjliga motsvarande förhållanden som finns, från ett av förhållandenas referens.
För gravitationen så formuleras förhållandet till massa, tröghet, att vara acceleration, i förhållande till all tröghet utanför systemet, hos resten av universum så som enligt Ernst Mach.
Så lika gärna som man kan säga att gravitationen drar så kan man säga att trögheten trycker, och denna verkan observeras från motsvarande förhållandes referens vid acceleration. Acceleration sägs vara förändrad hastighet men konstant hastighet är egen vila, så från vila till en hastighet är detsamma som skillnaden mellan en vilomassa och ett momentum, där interaktioner mellan momentum inte är en acceleration utan sker ögonblickligen när volymer med energidensiteter som utgör massor kommer i kontakt över en yta, så istället för kraft så är det skillnaden mellan potentiell energi och kinetisk. Men från referensen för någonting som annat tycker är kinetiskt så är detta i vila, som en potential som istället all annan kinetisk energi förhåller sig till. Så skillnaden mellan acceleration, hastighet och vila är en fråga om referens.
I stabil omloppsbana från någon referens sä kan det sägas ha en potentiell energi, och för att sjunka i gravitationsfältets potential eller detsamma att vara i jämvikt med trycket från omgivningen, så måste det som är i omloppsbana förändra sin hastighet, vilket är detsamma som att förändra sin potential mellan sitt förhållande till omgivningen.
Om allt är i jämvikt så kommer en lokal förändring att orsaka verkan på avstånd, vilket är detsamma som om verkan från ett avstånd orsakade lokal verkan där. Om saker på jorden sker för att det är i jämvikt med någonting som skedde i resten av universum tidigare är detsamma som att händelser som sker på jorden är i jämvikt med senare händelser i den första händelsens omgivning.
Vi vet att fiktiv reaktionsverkan sker ögonblickligen över avstånd, samtidigt som vi observerar att annat i omloppsbana liksom inom det elektromagnetiska fältet verkar av en orsak efter en tid som beror på avståndet, en fördröjning av information av kausalitet mellan orsak och verkan.
Formulerat med ögonblicklig verkan så kallar man det Coulomb-gauge och med fördröjning Lorentz-gauge.
Detta är även vad som beskriver tröghet från en referens som ser andra fiktiva krafter och reaktionskrafter, som t.ex. centrifugalkraft hos ett gyroskop.

Det här är inte lätt.

Man kanske skulle fundera mer på vad man förlorar med Einsteins modeller. Inte bara orsaker till hastighet hos Maxwells ekvationer, förhållande mellan E och B med Lorentzkraften, utan även vinklar hos rörelsemängdmomentet, som blandas ihop och försvinner in i annat. Vinklar som kan särskiljas upp till några dussin och själva ha slla möjliga olika förhållanden till hastighet, infallsvinkel, mm., mm.. *Poff, borta. Det blev visst bara intensiteten.
Einsteinfans som tror att ljusets hastighet är konstant för alla på riktigt och att andras men inte någons egna tid och avstånd förändras, kan fundera på hur fasen kan vara frånkopplad "c".
-"Det har nog de som kan det där en bra förklaring på. Garanterat."
Och "i" hos kvant-vågfunktionen skulle kunna vara potentialen. Antingen specifik, reducerad eller kvadratroten ur omloppsmekanikens massa, då en halv period och fritt fall ser likadant ut från en referens i systemet, och utifrån så kan det observeras rotera kring delat tröghetscentrum.
Och "h" kanske kan vara en vinkel i någon "r".

(Om man har ett plan inom vilket man har en tvärgående rotation längs normalen genom ett plan som är lokalt platt men som är i jämvikt med rotationsplanet tillbaka ner i fältet någon annanstans, och om man avgör tid från rotationsplanet från vila vid samma position som från fältet är vinkel genom jämviktsförhållandet från och till fältet, men också jämvikt mellan planets förändring mellan punkter längs sina omvända dimensioner efter en halv rotation, då borde man kunna avgöra all rörelse längs tre dimensioner hos en sfär med rotation, från ett ortogonalt fält till tangenten till ytan hos det roterande planet, genom förhållandet mellan information från två dimensioner hos fältet. Vilket ser ut som fyra dimensioner med avståndet från rotationsaxeln vid olika punkter över planet hos den roterande sfärens yta. Hm. Jag tror inte att jag ens är nära på att göra mig förstådd så jag får fundera lite mer på det där.)

Skälen att åka till Mars och andra planeter består väl mest av nyfikenhet och vetenskapligt intresse. De skälen är urstarka och räcker gott och väl för att motivera dagens nivå, det vill säga utforskning med robotar och eventuellt enskilda uppdrag med människor.

Ekonomiskt är det sämre. Finns det egentligen något vi inte kan göra med nanoteknik och liknande?

Även argumenten för en "andra jord" känns sådär. Varje gång man läser om vad som skulle krävas inser man hur oerhört dåligt anpassade vi är för allt annat än vår egen planet.

O'Neill-cylindrarna enligt O'Neills egen design har väldigt stora speglar som roterar med cylindern. Därmed har de tyngd och måste ha en ganska betydande massa. Det borde inte vara helt omöjligt att använda de här speglarna att balansera med. Genom att flytta dem inåt och utåt kan man påverka tyngdpunkten på cylindern högst väsentligt.


Som jag var inne på tidigare så tycker jag att just O'Neill-cylindrar är en oerhört ineffektiv konstruktion. Dels för att de har roterande speglar med allt vad det innebär av konstruktionsbelastningar, men ännu mer för att de har lika stora glaspartier som boytor. Har man bara ett uns av sunt förnuft så använder man någon typ av konkava speglar för att koncentrera ljuset till att passera skalet genom en liten passage och sedan sprida ut sig över den belysta boytan på insidan igen. I teorin går det att göra i O'Neill-cylindrar också (men återigen, rotationen). På det viset kan man få in väldigt mycket ljus genom väldigt små fönster.

Jag antar att den begränsande faktorn då inte blir glasets mekaniska hållfasthet så mycket som glasets optiska och termiska egenskaper. Även glas absorberar en liten av ljuset och omvandlar det till värme. Koncentrera tillräckligt mycket ljus genom tillräckligt lite glas och glaset kommer att bli så varmt att det smälter. Men exakt vid vilken ljuskoncentration detta sker vet jag inte.


O'Neill har skrivit någonstans om hur man enkelt kan bygga sfäriska rymdstationer i tyngdlöshet genom att börja med en klump metall som man värmer inifrån, i hans exempel med hjälp av koncentrerat solljus, men andra metoder är säkert också möjliga. Metallen kommer då smälta och värmetrycket kommer att göra att den smälta metallen får en rörelse ut från centrum. När den smälta metallen har kommit tillräckligt långt ifrån värmekällan kommer den att ha svalnat tillräckligt mycket för att stelna igen. Eftersom allt detta sker i tyngdlöshet kommer metallen att återstelna i form av en sfär. Genom att justera storleken på metallklumpen och värmeenergin man tillför kan man få metallsfärer av i princip vilken storlek som helst.

Jag antar att det är möjligt att göra samma sak även med en cylinder, även om man då får börja med en stång av metall, eller snarare ett rör, som man värmer inifrån längs med hela rörets längd.


Kylning är alltid ett problem när man koncentrerar solljus. De flesta rymdstationer har någon form av radiatorer som ska stråla ut överskottsvärmen. Men nu när jag tänkte på det kom jag på att jag aldrig sett någon bild av en O'Neill-cylinder med radiatorer på. Och nu när jag tänker på det så är det kanske meningen att det inte ska behövas. Trots vad jag skrev här ovan om hur dumt det är att ha lika stora fönster som boytor finns det kanske en tanke med det. Speglarna som reflekterar in solljus dagtid fälls rakt ut nattetid så att inget ljus kommer in. Men det betyder också att man kan se rakt ut i fria rymden utan hinder. Det är möjligt att det faktum att glaspartierna är lika stora som boytorna gör att man kan få en tillräcklig värmeutstrålning nattetid för att kompensera för ljusinstrålningen dagtid. I sådana fall blir cylindrarna förvånansvärt lika ett planetärt meteorologiskt system.


Rent teoretiskt finns det såklart goda argument för att expandera utanför vår nuvarande planet. Redundans är alltid bra och visst känns det lite osäkert att allt biologiskt liv i nuläget är beroende av en enda planet. Det är nog få som skulle bli ledsna av att det åtgärdades.

Att människor är dåligt anpassade för ett liv i rymden eller på Mars är svårt att säga emot. Men egentligen är vi ju rätt dåligt anpassade för ett liv på sextionde breddgraden också. Faktum är att människor inte kan överleva på ett ställe som Sverige utan en stor mängd utrustning och kapitalvaror. Men har vi bara den utrustningen så kan vi inte bara överleva här uppe i norr, vi kan frodas. Samma princip, fast med ännu mer kapitalvaror, gäller rimligtvis även för människor i rymden.