Citat:
Ursprungligen postat av
OlikaBroed
När det gäller att bli frisk har jag gett upp. Har märkt att vissa har svårt att acceptera en sådan hållning så för syns skull kan jag säga saker som "man vet aldrig, mirakel kan ju ske" eller liknande. Dock tror jag inte alls på detta. Cancern är för spridd och inget cytostatika tycks mer än marginellt kunna påverka vidare spridning. Det är helt enkelt ett faktum att min lever inte kommer kunna ta hur mycket stryk som helst.
Jag är med det sagt inte säker på att den prognos jag fått = några månader nödvändigtvis måste vara korrekt. Har hört för många historier om folk med liknande diagnoser som ändå sedan levt på några år och jag tänker och tror att det inte är omöjligt. Ibland kan cancer av min typ hamna i inaktiva perioder och om något sådant skulle ske i närtid kan jag säkert få några månader extra. Det hoppas jag på!
Hur ser du på fenomenet att många vill peppa den cancersjuke att "kämpa"?
Själv tycker jag att det kan vara orättvist eftersom en realistisk kamp utgår ifrån att två parter har förhållandevis likvärdiga förursättningar/styrkor. Cancern tar dock inte hänsyn till rättvisa förutsättningar utan den kan tyvärr slå väldigt blint och oförutseende. Jag läste någonstans att S*ra D*nius i samband med sin cancersjukdom beskrev det som att man snarare underkastade sig sjukdomen, istället för att kämpa emot den. Hur känner du kring detta?