Citat:
Ursprungligen postat av
Raukberg
Jag hade tänkt skriva "hur ska det gå till" ....
Du förutsätter att demokrati är en förutsättning för ekonomisk tillväxt. Det är skilda saker. Ett land kan vara ekonomiskt och tekniskt utvecklat utan att det behöver vara demokratiskt. Detta är vedertaget inom statsvetenskaplig forskning. Bo Rothstein skrev detta på DN debatt för en tid sedan. Jag kommer inte ihåg vad korrelationerna brukar landa i när man gör den här typen av statsvetenskaplig forskning.
Inte för att jag lägger mycket i Freedom Houses "demokratimätning" men om vi nu lägger vikt vid vad de skriver så gav de Uruguay 98 av 100 poäng år 2021. Det gör Uruguay till en av världens tio mest demokratiska länder. Explicit odemokratiska länder som Qatar, UAE, Kuwait, Brunei, Bahrain och Saudiarabien har högre GNI per capita än Uruguay. Mongoliet räknas som "free" med sina 85 poäng av Freedom House. Mongoliet har ett GNI per capita under länder som Ryssland, Kina, Turkiet, Kuba och Belarus. Många av dessa länder må vara rikare men räknas som ofria eller delvis ofria av Freedom House. Institutet ger Östtimor 72 poäng och definierar landet som en demokrati. Östtimor befinner sig i termer av GNI per capita mellan mellan Nigeria och Nicaragua. Du kan botanisera själv;
https://freedomhouse.org/countries/freedom-world/scores
https://en.wikipedia.org/wiki/List_o...al)_per_capita
..och sedan köra siffrorna i ditt SPSS, Stata, Matlab, SAS, Excel osv. Om du inte orkar göra detta så kan du läsa den här metanalysen av Hristos Doucouliagos and Mehmet Ali Ulubaşoğlu i American Journal of Political Science från 2008. Så här skriver de i första meningen i sitt abstrakt;
Citat:
"Despite a sizeable theoretical and empirical literature, no firm conclusion have been drawn regarding the impact of political democracy on economic growth"
https://www.jstor.org/stable/25193797
Ekonomisk tillväxt har sin grund i en lång rad faktorer. Om folk får rösta är inte den statistiskt starkaste förklaringen - vilket bland annat framgår när du gör en faktoranalys (FA). En av de starkaste korten är stabilitet i form av säkerhet, relativt låg korruption, en tillförlitlig stat och så även politiskt stabilitet - dvs. inga statskupper som är så vanligt förekommande i Afrika.
När Taiwan och Sydkorea gjorde sina största ekonomiska och tekniska framsteg var de inte demokratier i någon egentlig mening. Det primära fokuset låg just på det jag skrev ovan - dvs. att komma bort från det kaos som präglade dessa länder. Mycket av västvärldens tillväxt ägde rum när de inte var demokratier. Vad jag vet så har även Peter Wolodarski har påpekat detta i en ledare i DN. Demokrati är någonting som växer fram när ett land är betydligt rikare än vad Kina är idag. Demokrati förutsätter bland annat en levande medelklass, en organiserad arbetarklass och någon form av positiv ekonomisk och social tillväxt.
Singapore är ett typiskt exempel på ett asiatiskt land där demokrati strategiskt skulle växa fram och inte införas uppifrån av ideologiska anledningar. Storbritannien övergav många av sina kolonier som sedan drevs till kleptokratiskt kaos. Däremot lyckades UK väl i Singapore. Singapore gavs successiv självständighet åren 1959-1965 när de såg institutionerna upprätthölls av eliterna. Kontroversiella statsministern Lee Kuan Yew valdes 1959 till statsminister. Han satt som PM till 1990.
Hans mål var att göra Singapore till ett I-land. Detta skulle göras genom en effektiv stat, bekämpa korruption, införa en professionell byråkrati, värdera meritokrati över klan och familjeband, reducera kriminalitet, införa en högpresterande skola efter brittisk modell, införa ekonomisk liberal politik, odla en näringslivsvänlig och kulturellt konservativ kultur, begränsa fackliga rättigheter, styra där det behövdes styra (till exempel bostadspolitiken) och styra mindre i annat. Vidare premierade Lee Kuan Yew rika migranter över billig arbetskraft. Lee Kuan Yew inspiration kom från då brittiska Hong Kong vars koloniala ledarskap gav honom mycket råd.
Brittiska Hong Kong införde "demokrati" först 1988 men det var ett begränsat val tillägnat den ekonomiska eliten. Det var först 1995 som HK höll sitt första fria val och även det kan beskrivas som något inskränkt för att gynna näringslivet. Detta har präglat HK efter överlämnandet år 1997. HK är som du vet också relativt förmöget. Lee Kuan Yews ingång var inte unik utan praktiserades inte bara i brittiska HK men också i Sydkorea, Taiwan och om än genom andra medel även i Japan.
Idag kritiseras Lee Kuan Yew för att inte ha respekterat en demokratisk ordning men få anser att han inte lyckades med sitt projekt - att göra Singapore till ett I-land. Några singaporianska data;
Citat:
BNP (nominellt) per capita: Plats 10
BNP (PPP) per capita: Plats 2
GNI (nominellt) per capita: Plats 10
GNI (PPP) per capita: Plats 2
HDI-index: Plats 12
IHDI-index: Plats 26 (framför USA)
Medianlön: 450,000 sek (390,000 sek i Sverige)
4.6 dollar-miljardärer per en miljon invånare vilket är fjärde mest i världen (1.8 i USA)
Fler HNWI-personer per capita än London, New York, Tokyo och Paris
Mordfrekvens: 0.2 (2018) - 1.1 i Sverige (2018)
Se; bland annat IMF och Trading Economics
Lee Kuan Yew hade inga större demokratiska ben i kroppen annat än det som var nödvändigt för ekonomisk tillväxt. Han styrde tillsammans med bankdirektörer, professorer och näringslivsprofiler. Lee Kuan Yew sköte sitt land som ett företag eller om så vill en brittisk koloni. Idag är Singapore mer demokratiskt än 1990. Rösträtten är dock inte inskriven i lagen och det är fortfarande inte en liberal demokrati. Det är Lee Kuan Yews parti People's Action Party (PAP) som styr och de har ett mycket starkt stöd. Utan att jag skulle beskriva PAP som fascister har de fortfarande en liknande partisymbol som Oswald Mosleys parti "British Union of Fascists" (BUF) - vilket de inte ber om ursäkt för eller tänker ändra på.
Om man skall beskriva PAP så är det ett i många avseenden ett auktoritärt parti som balanserar en pragmatisk socialkonservatism, multietnisk nationalism, finanskapitalism med vissa liberal demokratiska attribut. Är Singapore ett bra land att leva i? För statistiska jämförelser mellan länder (inklusive Singapore) som kan indikera detta rekommenderas 2021 års Edelman barometer som kan tankas nedan;
https://www.edelman.com/trust/2021-trust-barometer
Notera hur de traditionella I-länderna (i synnerhet USA) har fallit i relation till de auktoritära länder med hög levnadsstandard eller utvecklingsländer med snabb tillväxt. Människors ekonomiska position spelar stor roll för det som som traditionellt indikerar demokratiska samhällen så som förtroende för institutioner. Detta förklarar till hög grad varför Kina befinner sig så högt upp - människor har objektivt fått det bättre i Kina och där med är förtroendet för institutionerna högre medan en del västländer brottas med olika typer av sociala och ekonomiska problem. Ryssland har mycket stora problem med lågt förtroende för institutionerna på grund av konstant medioker ekonomisk tillväxt och relativt stora sociala problem. Om Kina inte skulle leverera tillväxt skulle detta leda till politisk instabilitet - i synnerhet eftersom det inte finns demokratiska institutionella ventiler som kan kanalisera ilska.
Jag tror att det är ett misstag att underskatta Kina. Du har dock rätt om kaotiska Indien. Ryssland är definitivt fast medelinkomstfällan. Vi har tidigare diskuterat om Kina kommer fastna i medelinkomstfällan. Finns det något som tyder på det? Det finns några indikatorer som bland annat togs upp i Scott Rozelles och Natalie Hells bok "Invisible China" (2020). Jag tycker dock att författarna sammanblandar medelinkomstfällan med "topp 30" där bland annat de nordiska länderna ingår.
Kinas BNP (nominellt) per capita för 2021 nådde över $12,511 vilket gör att Kina 2022 befinner sig i mycket nära World Banks kategori (high-income countries).
https://en.wikipedia.org/wiki/List_o...al)_per_capita
Kina estimerar att de når den högsta kategorin i slutet av 2023. För att Kina skall nå detta behöver Kina en tillväxt på ca. 5% under 2022 och 2023. För 2022 har IMF skrivit ned Kinas tillväxt till 4.8% medan World Bank har skrivit ned tillväxten till 5.1%. År 2021 gjorde Kina sitt bästa år med en tillväxt på 8.1. Det var det bästa året sedan 2012 trots Covid-19 och en fastighetsmarknaden fick sig en törn för att sedan hård regleras av den kinesiska staten.
Kina har slagit IMF, World Bank samt banker och näringslivets estimat många gånger och om Kina inte når detta mål 2023 så gör de det 2024. Jag tror därför inte att Kina stannar i "medelinkomstfällan" på det sättet som World Bank definierar den. Det skulle krävas att kinesisk ekonomi krymper. Chile och Uruguay tillhör förövrigt World Banks högsta kategori men befinner sig på botten av den kategorin. Dessa två länder tillhör den absoluta toppen av länderna av utvecklingsländer som fastnat i vad som är "medelinkomstfällan" även om det inte avspeglar sig i World Banks GNI-index.
Att Kina inte skulle kunna passera Chile och Uruguay de kommande tio åren tror jag inte det finns några klara bevis för. Kinas problem kommer uppstå efter de passerat den grekiska ekonomin vilket beräknas ske omkring 2035. År 2020 var GNP per capita differensen mellan Grekland och Sydkorea var $15,000. Det är stort steg för Kina. De skall alltså gå från ett grekiskt välstånd till ett sydkoreanskt välstånd. Så även om chanserna är stora att Kina kan nå ett I-lands välstånd innan 2049 (tänk; Spanien) betyder det inte att Kina kommer hamna i topp 30 där Sverige befinner sig. År 2049 kan du nog med största sannolikhet hävda att Kina är i relation till de västeuropeiska länderna är ett fattigt land även om det objektivt sätt är ett I-land.