Omvänd snobbism/anti-intellektuella tendenser

Nån som lagt märke till att det är vanligare nu än förut med ett sorts mönster där folk reagerar med instinktivt förakt eller misstänksamhet mot böcker? Eller har den strömningen alltid funnits?

Det är alltså bland vissa människor som böcker är något värdeladdat - man tolkar in saker i böcker som föremål. Man vill ha åsikter om det. Och det märks det grundas i nåt känslomässigt.

Till exempel som om det bygger på ett mindervärdeskomplex - man tänker sig kanske att folk som har en bokhylla "Vill verka smarta". Att bokägarna "tror de är bättre".'

Samma typ av människor vill gärna framföra skeptiska åsikter om "varför ska man spara böcker som man läst" och "nä jag vill verkligen inte släpa på massa papper" . De verkar nästan lite motståndare till det rentav. Det känns det finns nåt känslomässigt där. Typ som de spjärnar mot nåt.

Det känns som liknande attityder finns till att nån gillar "konstig" film. De som enbart gillar vad som finns på Hemmakväll drar slutsatsen att man då är en snobbig elitmänniska för att man inte enbart gillar senaste marvel. Man tror att man är bättre än dem,

Det är nån sorts av agg och förutfattade meningar man ser på en del kultur.
Och nån sorts mindervärdeskomplex.
Är detta en klassmarkös?

Min erfarenhet är att de som har udda smak och kanske har massa böcker hemma i regel har ett specialintresse. De kanske är intresserade av scifi eller samlar nåt visst ämne. Jag har sällan stött på folk som jag känner "stoltserar" med sina böcker. Jag har sällan stött på filmintresserade som ser smal film för att "verka speciella". Om man läser mycket eller ser mycket film har man till slut sett det mesta och blir nyfiken på nya saker.

Den här anti-reaktionen ser man ju inte om nån skulle samla på små flaskskepp eller vara intresserad av träskedar. "Han tror han är bättre än oss för han har flaskskepp". Så är det ju inte. Så det är nåt med litteratur och kultur..

En bokhylla ska innehålla böcker som på något sätt intresserar någon i hushållet.

En del människor har slentrianmässigt fått lite böcker skrivna av Jan Guillou från sin mamma för att fylla upp sin Billybokhylla och har noll intresse att någonsin läsa dessa. Vad är poängen med detta? Detta beteende kan man förakta.

Det är också intressant när man går igenom någons bokhylla och utbrister: Läser du författare X?
Och som svar får man:
Vem är X?

Socialister gillar inte att folk läser sånt som inte filtrerats igenom deras ideologiska filter först. Eller som dom kallar det. "Problematiseras"

Jag kan tänka mig att det är samma personer som under skoltiden tyckte det var bögigt och plugghästbeteende att ha bra betyg och att fråga lärare om något för att fördjupa sin egen kunskap. Dessa har nu blivit äldre utan att ha växt upp, och känner fortfarande att det är "fel" att vilja veta mer, eller bredda sina perspektiv. På frågan om det är en klassmarkör så skulle jag säga nej, då den här attityden finns hos folk från alla möjliga samhällsskikt. Jag har en bekant sedan barnsben vars föräldrar är rejält övre medelklass och han har alltid tyckt att det är meningslöst med kultur. Han saknar helt enkelt förmåga att ta till sig och analysera, vilket är jäkligt synd då han annars är rätt trevlig.

Många socialister läser arbetarskildringar t.ex Christian Lundberg som dog ganska nyligen
Pickety är en annan författare som mycket såser och vänster gillar att kokettera med.

Jag gillar arbetarförfattare, vänstern har poänger. Därmed inte sagt att det inte finns problem med vänsterideologi.


Till TS:

En del människor föraktar kunskap och blir rädda av ett språk eller insikter som inte är bekanta.
Låt dem vara i sin okunskap.

Fortsätt att läsa konstiga böcker och kolla på konstig film. Det är sånt som andra inte ska bry sig så mycket om.

Förstå mig rätt min vän.

För mig är höger och vänster samma cancer, alla ideologier är. (För mig). Men man ska tro på det man känner sig bekävm med. Och det i sin tur gör att det finns rätt/fel överallt och sanningen är den sammansatta bilden, objektivt.

Kan man se på saker utan dom och inte se sidor, kommer man se sanningen.

Det finns ingen sida, allt är illusioner. Det fria valet finns.

Aldrig upplevt det men alla mina vänner gillar böcker.
För mig är böcker viktigt. Jag sparar på dem och vissa har jag läst flera gånger. Bokhyllan(or) är viktig.

Är det människor som har någon diagnos som gör att de inte kan/vill läsa böcker och på så sätt ser ner på de som läser pga deras egen oförmåga?
Eller är det generationGoogle som lär sig allt genom korta meningslösa klipp eller genom att läsa rubriken lite kort och tror sig ha all info och på så vis tycker böcker är onödiga? Alternativt generation-lat som fått allt serverat och orkar inte ta sig igenom en bok för deras popcornhjärnor orkar inte fokusera så länge och därför klankar ner?

#bokenäralltidbättreänfilmen

Jag har alltid läst mycket böcker och sparat på mina favoritböcker. Men efter några flyttar och att jag ägnat mig åt att rensa bort saker som jag inte behöver/använder insåg jag att hundra kilo böcker inte är något jag behöver spara på. Min favoritböcker gav jag bort till närstående eller vänner, resten gav jag till Röda korset. Läser fortfarande, men har blivit bättre på att låna från biblioteket istället för att köpa, och om jag köper en bok så låter jag den gå vidare till någon i bekantskapskretsen när jag är klar. Ser inte poängen med att spara på böcker "bara för att" precis som jag inte ser poängen med att spara på andra saker "bara för att". Att jag ger bort dom hindrar inte att jag kan diskutera en särskild bok eller tipsa om den.

Finns inga andra orsaker till detta än att det är mer lättstädat och att jag har mindre att kånka på vid en eventuell flytt. Men då är böcker i sig inget "specialintresse" för mig som jag vill framhäva. Har andra intressen som jag låter ta mer plats hemma.

Hur andra väljer att göra med sina böcker är jag inte så brydd i.

Jag tänker mig att det finns nåt som lätt triggar mindervärdekomplex hos breda folkgrupper då det kommer till kultur.
Det är väl därför det är så vanligt bland många att ha spefulla åsikter om nobelpriset i litteratur.

Det finns inte samma känsla kring andra områden, typ sport, hantverk eller så.
Folk går ju inte och muttrar om att nån de inte känner igen vunnit folkmusikföreningens pris.

Har upplevt det du säger ifrån boomers!

Hade en klasskompis i gymnasiet som brukade ta med sig böcker till lektionerna. Till svenskan kunde hon ha nåt av Strindberg som hon lade på bänken, bara för att imponera på fröken. På engelsklektionerna lade hon nåt av Shakespeare framför sig, av samma anledning. Detta beteende var naturligtvis något som vi övriga i klassen sågade bakom hennes rygg.

Kan tänka mig att det finns enstaka människor som enbart för att imponera på sina gäster har diverse tunga verk i bokhyllan, men som de aldrig avser att läsa. I de fallen kan man ju hålla med om att det är ett skitnödigt beteende för att verka viktiga eller bättre människor på nåt vis. Har dock aldrig stött på det själv.

Jag fick upp ämnet aktuellt igen, då jag lyssnar på en podcast där en viss martin soneby uppfyller exakt varje kriterie som jag tar upp i tråden - dvs han föraktar bokhyllor. Folk som sparar böcker "gör det för att dom vill framstå som smarta". Har du böcker hemma tycker han att han "ser igenom" dig. Du vill bara framstå som fin. Han föraktar dig.

Lite intressant på nåt vis detta : för det är ju en ganska utbredd mekanism som liknar vanföreställning.

Den verkar baseras på en känsla av mindervärde, och en egenskapad fantasi av att vara föraktad. Så man börjar förakta föraktaren.

Paradoxalt resulterar den att personen själv blir en översittare, som ser ner på andra. Detta är ju ett ganska intressant fenomen som nån kunnig i psykologi kanske borde utreda.

Kan det vara såhär mobbing på arbetsplatser och liknande fungerar? Dvs att den utgår från en urspårad mindervärdeskänsla som skapar vanföreställningar som man aktivt agerar i enlighet med?