Omvänd snobbism/anti-intellektuella tendenser

Går ju inte förakta böcker. Genom läsning har man förkovrat sig. Och fått mer språklig finess i tal och skrift.

Ja, det är främst lata och svagbegåvade människor som inte gillar böcker, och inte ser dess värde.

Jag har mest läst faktaböcker inom olika ämnen, då jag vill lära mig något när jag läser. Skönlitteratur har jag svårt för om böckerna inte baseras på vad någon verklig människa gått igenom, eller boken har igenkänningsfaktor i hur livet och människor är, som man kan relatera till.

Biografier gillar jag med, eftersom de ofta inspirerar på olika sätt och handlar om verkliga människors liv och upplevelser.

Sci-fi och fantasy anser jag bara är slöseri med tid och ger mig i stort sett ingenting. Avskyr Tolkiens böcker eftersom alla förväntas gilla dem och de ger mig ingenting personligen.

Så i mina bokhyllor står mest bara faktaböcker och biografier, och några enstaka skönlitterära böcker som sticker ut från mängden (dvs som tilltalar mig).

Jag ser det som dessa människors problem. Vill de gå genom livet oallmänbildade och svagbegåvade så får de väl göra det. Har stött på sådana personer då och då, men det är inga jag känt för att stifta närmare bekantskap med.

Månadens boklubb, Ikea bokhylla till det på 70-talet blev standard inredning i folksjälen.
Sedan har det gått i arv till dem som växt upp den kulturen.
Jag plöjde genom alla böckerna, och än idag så förstår man när en klassiker använd som en liknelse eller ett begrepp, tänk "skriet från vildmarken" och den typen medelklass pretentiös standardverk.

Bra Böcker AB,[1] BBB (uttytt som Bokförlaget Bra Böcker), var ett svenskt bokförlag. Det grundades 1965 av Rolf Janson och likviderades 2000.[2] BBB gav ut såväl lexikon och faktaböcker som skönlitterära böcker.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bra_B%C3%B6cker

En bok som ”alla” hade men ingen verkar läst är
Clownen Jac av Hjalmar Bergman!

Speciellt den utgåvan från 1982 verkar vara vanlig.

Jag köpte faktiskt första upplagan från 1930, och läste den

Böcker kan ju vara så billigt, det är lätt att man får för mycket. Jag har samlat på mig massor genom åren. Gallrat från bibliotek, loppis och soprum. I många år höll jag på så, böcker har ju liksom en attraktiv laddning. Det är snyggt, förbättrar akustiken och man känner sig lite märkvärdig om man har en stor bokhylla full med bra böcker. Tillslut hade jag många hyllmeter av klassiker och kända verk i vardagsrummet. Kallocain, Nere för räkning i Paris och London, Idioten, Postverket och så vidare...

Sedan i en flytt för något år sedan packade jag böckerna i olika lådor enligt tre kategorier, A: mina mest älskade böcker, B: Grymma böcker som jag inte läst ännu, C: utfyllnad. Det visade sig såklart att hälften av lådorna blev kategori C, de gick tillbaks till loppis. Kategori B hamnade i källarförrådet och upp i nya vardagsrummet ställde jag kategori A som mest innehåller konstböcker, musikhistoria, böcker om graffiti och serier.
Det är ju såklart mäktigare med en personligt kurerad bokhylla än en full av Dostojevskij och annat som man inte har läst.

Min bokhyllor har genomgått ett antal såna rensningar. Idag har jag väl inte mer än 5 hyllmeter.

Definitivt borta är kategorin ”böcker jag skulle velat ha läst” eller ”böcker det vore nyttigt för mig att ha läst”. Eller gamla klassiker jag läst men inte känner jag kommer återvända till.

Jag vet med mig att jag inte kommer ha lust att läsa ner av Dojjan. Jag gillade honom inte ens.(Dostojevskij)
Bara för James Joyce var spännnande i teorin. Jag är gammal nog för att veta att jag inte vill läsa honom

Nu har jag kvar enbart böcker jag är
Genuint nyfiken på, böcker jag älskar eller vill ha som referens eller som har ett kuriost värde och är bisarra eller nåt.

Ge Dostojevskij en ny chans ändå!

Sedan finns det två aspekter på din frågeställning:

1. Pöbel-mentaliteten som går ut på att finkultur är ointressant och rentav skadligt verkar bli mer och mer utbredd. Detta går hand i hand med sozzefieringen. Folk i allmänhet får faktiskt inte ut något av finkultur eftersom deras tankeorgan är alltför grova och heller inte genomgår någon förfining i skolväsendet idag. För dessa är det höjden av sublim upplevelse att se på Sportextra och gå på match med det lokala hockeylaget. De får inte ut något av en intellektuell diskussion - och kan inte heller bidra till en sådan. Självklart ser dessa individer böcker som något meningslöst - liksom de ser bildning i sig själv som meningslös. Vill de veta något så kan de alltid fråga Alexa eller Google.

2. Förutom detta så har vi en aggressiv transformering av bildningsidealet även inom medelklassen. Vi snackar här om chefspersoner på mellannivå. Dessa utgjorde tidigare "ryggraden" inom borgerskapet och satte bildningen väldigt högt. Det var dessa som köpte böcker och fyllde bokhyllan som ett bevis på sin samhällsställning. Inte för att de läste så mycket egentligen. Men det var normalt att uttrycka sin status och forma sin konversation kring finkultur. Detta har nu till väldigt stor del ersatts av idrottsprestationer, populärkultur och materiella ägodelar. Kanske till viss del flasha med resor OCH matlagning. Bildningskulturen finns egentligen enbart kvar bland subgrupper av den högre medelklassen som universitetsfolk och kanske diplomater och högre tjänstemän - som vistas utanför Sverige. Så att satsa av sina resurser på en bokhylla istället för någon av de moderna status-signalerna är egentligen ett uttryck för en viss kulturell efterblivenhet, att man är gammaldags, världsfrånvänd etc. Det är också negativt på sådana sätt att man inte kan föra någon konversation om litteratur i sociala sammanhang. Ingen under 60 kan i princip möta upp den konversation - och ingen har något intresse av eller förstår ens vad du pratar om. Så finkultur är idag snarast en social belastning än en fördel som det var för 50 år sedan.

För teorin bakom detta hänvisar jag till Pierre Bourdieus teorier om "kulturellt kapital". Kortfattat kan man säga att kulturellt kapital är i det närmaste värdelöst i Sverige idag. Ett sätt som detta återspeglas på är att till och med Sveriges statsminister för tio år sedan påtalade att Camilla Läckberg var hans favoritförfattare... Så det är väl inte helt fel att se demokrati och jämlikhetsideologi som den bakomliggande kraft som skapat denna utveckling. Vad som känns aningen paradoxalt är att idrottsprestationer inte betraktas som ett hot emot jämlikhetstanken. Den uppenbara ojämlikhet som idrottsliga prestationer ådagalägger i vardagen är inget som den demokratiska människan skräms av. Ej heller uppenbara ekonomiska skillnader. Däremot så är ojämnt fördelade intellektuella prestationer väldigt tabu. Och av de intellektuella prestationerna verkar klokhet och visdom det som skrämmer allra mest - tätt följt av eleganta eller betydelse- och meningsfulla formuleringar.

Det ser man ju på en del folkliga reaktioner på nobelpriset i litteratur. Folk som med rösten darrande av indignation och hån förkastar ett namn för att de aldrig hört talats om den personen.

Så inom kultur ser vanligt folk det som en demokratisk rätt att ”alla ska vara med”. Annars är det elitistiskt.

En person som är ointresserad av litteratur blir sur för att han inte känner till vinnaren av litteraturpriset .

Som du säger - så fungerar inte folk då det kommer till sport.

Två trådar aktuella från dig i Flashbackskogen idag!

Kulturellt kapital har som någon skrev för några år sedan devalverats i värde, och det är därför det gnölas och gnälls i kotterierna. Inte heller vi som någon gång visat upp oss lite lokkiskt (var och en som varit tonåring?) kan använda oss av antikvariska fynd eller rariteter på vinyl för att hävda oss i världen. Så bokhyllan kan rensas och ersättas med nån dyr dansk pryl, eller luft, beroende på vem det ska imponeras på. Eller behållas av akustiska skäl, vilket redan nämnts.

Tveksamt om kulturellt kapital är ett fullgott skäl för mobbning ute på våra genomsnittliga arbetsplatser. Och ingen bryr sig, för Tiktok är fortfarande prinsessa och Yuotube kung i nådens år 2024.

Jag läser inte så mycket böcker, tack för att du tillåter det. Jag tycker du också får göra som du vill om du vill läsa böcker så kan du göra det, jag bryr mig inte, men jag kan inte prata för alla, jag vet inte hur andra tänker.

Jag har slängt en del böcker jag fått i gåva, för att de för mig varit totalt ointressanta. Men hade jag ofta haft besök hade jag nog behållit dessa böcker