Varför är Sossarna besatta av makt?

Sossarna har det senaste decenniet varit ett gravt skadskjutet parti i sin ideologiska politiska gärning. Man har i sin maktposition varit totalt beroende av ultrahögerns (C), ultravänsterns (V), och sekterismens (MP) goda vilja och fört deras politik. Man kämpar med näbbar och klor för att iklä sig kejsarens kläder men som sagan lyder så står man där med rumpan bar - stolt och förvirrad - och folk bara ”Eh, ok? Lol..”.

Det är ju samma med Moderaterna men där är regeringsunderlaget numera något mera samstämt och makes lite sense. Sossarna och andra sidan..

Varför strävar sossarna efter en falsk maktposition?

Alla partier vill ha makt och sossarna är de enda som lyckas skapa en majoritet. Då inget parti har 50% så måste man samarbeta med andra partier och högersidan får helt enkelt inte ihop 50%. Så att högern är mindre spretig hjälper inte för ska de komma upp i över 50% så måste de också bli spretiga.

Jojo, exakt. Men att i det närmaste regera enbart på politik som står i diametralt motsatsförhållande till ens officiella politiska hållning - bara man får sitta vid makten - skadar förtroendet mer än det hjälper. Detta borde dom veta. Så något annat måste ligga bakom.

Det som ligger bakom är att dom har otroligt många människor på sina lönelistor i offentlig verksamhet.
Sen är dom ju även globalister och för EU precis som de andra partierna.

Ex: Moderaterna säljer ut apoteken.
Sossarna köper inte tillbaka dom.

Och på den vägen är det.

Dom har i princip samma agenda men bråkar om vem som ska få hålla i rodret.
Man talar om trygghet samtidigt som man skär ned på exakt allt för att få råd med blatteriet.

Man vill styra och lura folket att man egentligen bygger upp och att det hade varit värre om moderaterna styrde, men det är en sanning med modifikation.
Det är samma skit i slutändan men många på lönelistorna och så stora inkomster som skulle ryka om M tog makten och då får S mindre makt.
Fortfarande är det Brysselkuksugeriet som gäller i slutändan som är helt odemokratiskt.

Som ni märker på den med oerhört breda penseldrag målade texten så har jag inget förtroende kvar för riksdagspartierna då jag ser hur hela Sverige demonteras bit för bit.

S lever på gamla meriter helt klart. Mentalt lever man fortfarande i forna tiders glansdagar. Den svenska folkhems-modellen som vi hade förr finns ej längre. Den är nedmonterad och död. Privatisering i absurdum. Skylla ifrån sig på högern istället att se sina egna brister och ta tag i dessa problem är en självsförsvarsmekanism. Och ja... Money talks.

Sant. Enda kvarvarande alternativet är V. Dags att reclaima V från wokeism och postmodernism! Hårdföra arbetetarw unite!

I tillägg till Sinerstens goda förklarig kan det vara bra att komma ihåg vad socialism är.

Vissa personer är bra på att nyttja personer i deras omgivning, att få fördelar av dem och att ta kontrollen över gemensamma projekt. Det kallas "social kompetens". En sådan person anses vara social. När de har insett att de är relativt sociala jämfört med andra människor flyttar de till städer, om de inte redan bor där, för att få fler människor att parasitera på. Sen är det som med poker—ju skickligare du tror dig vara, ju högre insatser vill du spela med. Det gör att socialister gärna centraliserar, avskaffar privat ägande, annekterar land från andra nationer, går ihop i unioner, skapar globalistiska superorganisationer och använder IT och lagstiftning för att detaljstyra individers liv.

Vad som har hänt i slutet av 1900-talet tycks vara att de har intresserat sig för ekumenik. När de var klara med kyrkorna gick de idare till ateismen, islam och säkert många fler religioner som de kunde ta kontrollen över och modifiera så att dessa stödjer socialism. En konsekvens av det för svenska socialister är att mycket av makten över deras parti nu befinner sig utan för riket, i ickesvenskars håg. En annan konsekvens är att partier som tidigare hade en icke-socialistisk väljarbas, t ex bestående av kyrkliga, nu har blivit socialistpartier och konkurrerar med (S) på deras egen planhalva.


Det är ju väldigt smidigt att kunna fördjupa de samhällsproblem man låtsas leda kampen mot, och kunna skylla det på någon annan, precis som Miljöpartiet förstör miljön och därigenom ständigt, till synes, stärker sin egen existensrätt. Det väl t o m så vanligt i svensk politik att partier gör så att vi inte ens brukar tala om "existensrätt" utan om "existensberättigande", som om det vore självklart att vi inte har rätt att existera men att någon kan vinna den rätten genom att ljuga, svika och skada andra människor.

Vilken jävla trådstart.

Beskyller du S för att vara besatta av makt? Du har ju ingen koll.

1 - Ett parti ska alltid eftersträva makten. Vad är annars vitsen?

2 - M om något parti eftersträvar mer än något annat parti. Man har tom ruckat på sina heligaste principer genom att bjuda in SD, ALLT för maktens skull.

3 - Anser du att högerblocket är mer samspelt så säger det en hel hur lite du kan. Kolla bara pajkastningen mellan L och SD. Se hur M/KD vägrar ha SD med trots att de behöver SD.

Allt för maktens skull. Men ingen har gett efter så som S har gett efter.

Utnämningsmakten och på så vis styr man i bakgrunden (djupa staten) via partitrogna.
Man skyller/hänvisar till myndigheterna när något "går fel" i stället för att partiet "får stryk", därför det finns många myndigheter som agerar "krockkudde"
Vinner borgarna så finns risk för många trotsiga myndigheter

Alla vill ha makt. Vill du inte genomföra din politik vad är då så att säga poängen? Har du sedan haft makt en gång så är det väl något berusande. Därtill har du haft makt har du troligen tvingats göra saker som du kanske inte tänkt dig, vilka nu måste hemlighållas -- vilket i sin tur kräver makt.

Alla partier eftersträvar att få så mycket makt som möjligt, sossarna har dock lyckats bäst med det. Att inneha regeringsmakten innebär att de kan tillsätta sina kompisar som myndighetschefer samt dela ut direktiv till alla dessa myndigheter. Så även om de är i ett läge då de innehar regeringsmakten men inte får igenom sin politik i riksdagen kommer de ändå lyckas styra Sverige i en riktningen de önskar och "försossa" landet maximalt.