Det blir lite tjatigt att alltid mötas av negativa kommentarer när NASA:s, Boeings eller Blue Origins flygningar behandlas i sociala media och hur Musk och SpaceX hyllas bortom allt förnuft
Den här flygningen är i alla fall mycket intressant. Det är första gången på ganska exakt 50 år som en kapsel avsedd för mänsklig besättning lämnar omloppsbana runt jorden. Artemis 1 kommer också att slå rekordet för kapslar för mänsklig besättning och befinna sig längre bort från jorden än någon annan kapsel. Apollo 13 satte ofrivilligt det rekordet 1970 när man pga en explosion orsakad av en termostat som anpassats för fel spänning (typ koppla 110V-utrustning till 220 volts nät) tvingades använda månens dragningskraft för att slunga sig tillbaka till jorden. (från filmen med Tom Hanks:
https://www.scienceabc.com/wp-conten...-a-problem.jpg )
Uppskjutningen ("SLS") verkar likna rymdfärjans. Man har bytt ut de ryska motorerna mot motorer som användes för rymdfärjorna. Man har även "boosters" med fast bränsle (som dels orsakade Challengerkatastrofen pga bristande säkerhetsrutiner och heller inte kan stängas av i nödsituation). Huvudtanken liknar rymdfärjans. Boosters dumpas i Atlanten och hvudtanken hamnar som tidigare i Stilla Havet, utanför farleder.
Efter 51 minuter fäller man första steget och lägger "ICPS" i en bana som kan utnytttja jordens dragningskraft för att nå månen.
ICPS står för Interim Cryogenic Propulsion Stage där C står för cryogenic/kalla bränslen och Interim avser att man kommer att byta ut steget mot ett ännu kraftigare när man skall åka till Mars. Boeing skall bygga den kraftigare varianten, "EUS".
En halvtimme senare ger man en lång puls på 20 minuter för att utnyttja jordens dragningskraft och rikta sig mot månen.
Efter 2.05 släpper Orion från ICPS. ICPS dumpas i en bana runt solen för att inte kunna orsaka problem.
https://spaceflightnow.com/wp-conten...nchprofile.jpg
Därefter levererar man ett gäng små kub-satelliter.
Sedan glider man på mot månen med korrektioner av riktningen. Det mest dramatiska ögonblicket kommer dag 6 när kapseln fångats in av månens dragningskraft och passerar bara 100 km från månens yta och man ger en stor impuls som lägger Orion i en oval bana runt månen. Detta kallas "outbound powered flyby" och kommer säkert att upprepas i media. Motorerna aktiveras automatiskt när kapseln är bakom månen utan kontakt med kontrollen. Orion manövreras av ESA "European Service Module" med Airbus och andra europeiska företag som huvudleverantörer.
Man flyger i en "åtta" och går in mot månen
mot ("retrograd") dess rotationsriktning runt jorden. Det är en "modern" omloppsbana som bara en kinesisk rymdsond använt vid ett tillfälle. Det ger en stabil, hög omploppsbana.
Efter ett antal dagar i omloppsbana planerar man att dag 24 ge en impuls som skickar ned Orion ur omloppsbanan och utnyttjar månens dragningskraft för att rikta kapseln mot jorden.
Sedan glider kapseln tillbaka mot jorden, släpper den europeiska servicemodulen och plaskar ned i Stilla Havet dag 43.
https://www.nasa.gov/sites/default/f...cle_acrane.jpg
https://spaceflightnow.com/wp-conten...emis1traj1.jpg
https://mir-s3-cdn-cf.behance.net/pr...b70f749e05.jpg
Det krävs förmodligen en hel del precision för att ligga rätt och utnyttja månens dragningskraft för att spara bränsle. Kapseln får ju t.ex. inte fara rakt ut i solsystemet vid återfärden.
https://en.wikipedia.org/wiki/File:A...ound_Earth.gif
https://en.wikipedia.org/wiki/File:A..._with_Moon.gif
Kapseln befinner sig 64.000 km bortom månens baksida och man använder kommunikationsutrustning i Kalifornien, Spanien och Australien för att behålla kontakten. (Rymdstationen ligger 400 km över jorden.)
En komplicerad flygning. Orion har bara varit i rymden en gång, 2014. Så det är bara att önska lycka till. (Jag är ingen expert, detta är bara vad som stod på Internet.)