Är kvantfysikaliska atomsönderfall verkligen äkta slump?

Att vi inte kan förutse när en atom ska sönderfalla inom kvantfysiken är en sak, och är kanske därför äkta slump anses existera. Men ponera att vi placerar en atom utanför både tid och rum i ett absolut ingenting där inte ens riktning, energi och logik finns. Det enda som finns är atomen - ingenting annat.

Kommer atomen sönderfalla intrinsikalt/inneboende slumpmässigt, och i så fall av vilken orsak?

Skulle tippa på strålning. Så om man placerar en atom någonstans utan strålning och i vaccum så lär den aldrig sönderfalla. Eller är det något jag missat?

Atomen kommer sönderfalla och inte sönderfalla. Om du nu lyckas bryta mot de regler som behövs för att lyckas utföra experimentet som samtidigt kommer förändra lagarna så den egentligen inte kan sönderfalla.

Ja, betasönderfall genom svag växelverkan.

Det bygger på att den svaga kärnkraften i atomkärnan i sig är slumpmässig, annars vore sönderfallet principiellt förutsägbart inifrån atomen.
Om atomkärnan utsätts för en och samma konstanta "kärnkraft" och när atomen inte har ett "minne" så borde sannolikheten i varje stund antingen vara 0% eller 100% att den sönderfaller.

Vi har en tendens att tänka "slump är bara för att vi inte vet alla detaljerna". Att om vi bara visste lite mer, så kunde vi radera ut slumpen. Detta, likt tankarna om dimensioner är på nåt vis hårdkodade i oss. Kvantteorins slump är en sak, men radioaktiv sönderfall känns som nåt vi .. "borde kunna lista ut". För vad är det som skapar ett sönderfall, varför sönderfaller plötsligt en komplex atom till en som just kastade ut en heliumatom? Uran blev plötsligt Thorium - för att den inte gillade dom där 2 protonerna?

Vetenskapen idag säger att vi inte ska forska i det för det är "som det är". Nåt som t.ex Newton, Einstein och Maxwell fnös åt. Kan det vara så att här finns mer att upptäcka och inte bara rycka på axlarna åt?

De experiment man gjort under lång tid verkar alla bekräfta till exempel heisenbergs osäkerhetsprincip och modellerna kring vågekvationer har också visat sig som varande så universum fungerar. Givet den insikten verkar det onödigt att spendera tid och energi på att utforska området och istället bara förhålla sig till hur verkligheten verkar fungera.

Vakuum är i kvantmekaniken inte bara tomrum utan där skapas och förintas ständigt virtuella partiklar. Man kan beskriva det som att det är dessa partiklar som orsakar sönderfall när de interagerar med atomen. Om man som TS postulerar en atom i något sorts tidlöst tomrum där sådant inte finns misstänker jag att den inte skulle sönderfalla. Nu bryter antagandet mot hur kvantmekaniken fungerar så frågan blir hypotetisk.

Frågan gäller inte vakuum, utan om äkta slump finns inbyggd i atomen.
Om atomen inte sönderfaller slumpmässigt i ett absolut ingenting utanför tid, rum och alla kausala kedjor som är möjliga att föreställas sig så finns inte äkta slump.

Om två identiska "klonade atomer" finns var för sig i detta ingenting och trots det inte sönderfaller identiskt så finns däremot äkta slump.
Båda atomerna som teoretiskt sett hade vara samma atom skulle ha exakt samma egenskaper, vara opåverkade av determinism och kausalitet och därför bete sig exakt lika.

Problemet är att detta "absolut ingenting" inte kan existera enligt naturlagarna såsom vi känner dem.

Nej men du kan i teorin flytta en atom ut i ett ingenting och fråga dig huruvida den verkligen är slumpmässig eller inte.
Andra naturlagar än vad som finns i atomen har inte med saken att göra, då de i så fall skulle påverka sönderfallet av någon deterministisk orsak.

Frågan blir helt meningslös. Vi kan inte göra det i verkligheten och vi kan inte göra det i teorin heller eftersom teorin inte tillåter detta "ingenting".