Varför är svensk sjukvård och inställning så jävla åt helvete?

Jag är en man på över 35 år.

Jag mådde dåligt.

Jag sökte vård.

Vad är min första instans? Jo, vårdcentralen. Jag drar dit, jag berättar att jag mår dåligt och behöver hjälp. Vilken vård tror ni att jag får? Jo, SSRI.

Läkaren (det hör inte hit, men läkaren var av utom-europeiskt ursprung), säger att jag behöver vård. Okej, mannen, jag är down. Jag mår dåligt, ge mig vård. Jag är öppen för förslag.

Vilken vård får jag? SSRI.

Frågade han mig vad jag äter, hur jag sover? Nej, inte en enda fråga om mitt leverne, allmänt.

Fan, att jag har en historia av missbruk och dålig kost, det spelar ingen jävla roll i den vackra svenska sjukvården. Här ska det tryckas piller.

Så jag får mina jävla sertralin utskrivet av den här turken, även lugnande.

Att jag legat på psykakuten på St. Görans en vecka innan verkar han inte ens veta om, whatever, jag är down. Nu ska det läkas.

Jag får mina sertralin och lugnande och han säger att "vi hör nog av oss" om några veckor och att jag borde kontakta någon psykisk vård. Jofan, det låter bra hörrudu.

Let's go, psykiskt läkande here we go! Jag börjar knapra dom här sertralin-tabletterna och lugnande. Fan, det funkar ju ganska bra i några dagar. Jag sover bra iallafall.

Vad händer sen? Jo, tio dagar senare har jag en enorm tinnitus och ett jävla konstigt kemiskt mående, och detta kommer från någon som har tagit stora mängder MDMA och mått bra, och vetat att det är kemiskt, men detta kemiska mående, det är på en annan nivå mina vänner.

Detta kemiska mående är en sån äcklig känsla.. Men det är egentligen skitsamma, för jag ville ju må bra, men vad händer mer? Jo, jag får en enorm tinnitus. ENORM TINNITUS.

Fan vilken fin sjukvård vi har i detta härliga Svea rike ändå. Ta några tabletter, få tinnitus. Det är botemedlet om du mår dåligt, ja jävlar. Nä. Jag pratar nog hellre med min brorsa.

Så nu när det tjuter något utav helvete och jag vet inte vart jag ska ta vägen, så vad jag gör jag då? Jo självklart slutar jag ta dessa jävla piller skapade av Satan själv, aldrig mer.

Kalla han Satan, Archons, Juden, vad fan du vill.

Lita inte på svensk sjukvård.

Jag mår bättre nu i alla fall, inte för att ni frågade. Men jag tar då inga jävla läkemedel som någon jävla tönt i en vit rock som är en slav till detta sjuka samhället vill att jag ska ta. Jag går nog hellre min egen väg, mina vänner.

Så. Till frågeteställningen, för det här är ju Flashback, och man får inte bara skapa en tråd för att dela med sig av tankar och känslor, man måste ha en frågeställning. Så då kommer frågeställningen nu.. Är ni med, mods?

Frågeställningen lyder som följande: Känner ni igen den här vanvården som man råkar ut för när man mår dåligt i Sverige?

Är det inte sjukt hur man missbehandlas när man mår dåligt i det här landet?

Är det någon annan än jag som tror att bra mående egentligen har att göra med kost och inställning, istället för någon "kemisk obalans" som vissa människor i vita rockar som är hjärntvättade vill få oss att tro?

Må väl.

/S

Vi känner nog alla igen oss men det kanske inte finns något att göra. SSRI ska du ge fan i. Det kommer inte hjälpa. Kanske ska du inte ha för stora förväntningar på livet.
Att må bra gör man bara i tonåren och några år upp men sen är det meningen att du ska ha bildat familj och ta hand om dina barn.
35 år är liksom redan på övertid historiskt sett och "meningen" är att du mer eller mindre ska vara död nu. Hjärnan skiter i hur du mår nu, den är åldrad som ett russin och mycket mer rynkig än värsta gubben på 90 år.

Det var så mycket text att jag bara läste TLTR hälften.

Vi har vård av världsklass (legat på SÖS och nästan dött - tack ni underbara som bara finns för oss.Ni bara är där. Pussar ocs kramar <3<3<3), och så har vi vårdpersonal (SÖS) som borde byta yrke.

Jag känner knappt att livet börjat ens. Människans liv är verkligen kort. Jag kommer då inte reinkarneras i det här skithålet till verklighet igen efter jag lämnat denna vandrande köttmassa vi kallar kropp.

Kul att du inte läste trådstarten men ändå kände dig tvungen att svara. Klassisk NPC.

Nej, 35 år är knappast någon "övertid" även om jag förstår att du kanske tog i lite i överkant. Människor hade lägre medellivslängd förr men de levde ungefär lika länge som idag. Det var sjukdomar och dödsfall vid födseln och liknande som drog ned medellivslängden.

Vi är dessutom många som mår bra under stora delar av livet. Och vissa av oss mådde inte bra i tonåren, på grund av alla känslostormar, utan först därefter. Andra är som lyckligast först långt senare i livet när de uppnått många av sina livsmål.

Gällande TS så var det naturligtvis fel av läkaren att agera på det viset. Men jag har svårt att tro att det går till så överallt i landet, jag hoppas inte det i alla fall.

Är du alkoholist?

Skit i vården. Den kan inte hjälpa. Lika bra att skriva ut dig och gå hem. Du kan inte hitta psykisk hälsa i en osund värld.
När det gäller killar och män brukar jag rekommendera det enda som funkar. Tänk med kuken. Låt den styra ditt liv till 100%. Ge fan i resten. Mellan passen kan du kolla lite Youtube och sånt. Stäng ute allt negativt. Uttryck det aldrig men säg adjö till allt och alla och till världen som helhet.

Man har levt så länge på planeten att varje insiktsfull människa börjar kunna alla rökridåer av meningslöshet som doktorer och andra inhyrda charlataner försöker få dig tro är meningsfulla.

Vårdcentralen kan inte göra så mycket mer än att skriva ut läkemedel i dessa fall.

Läkaren borde dock skickat en remiss till psykiatrin men då du uppenbarligen har bra koll på det själv så kan du ju kontakta dem.

Berättade du om ditt missbruk och det där?

Vidare så överskattar många vårdens förmåga när det kommer till psykiska åkommor. De flesta verkar tro att det bara ska vara att kontakta vården så löser de ens problem.

När det gäller psykiska åkommor så är det otroligt svårt men något de åtminstone kan göra är att föreskriva de läkemedel som finns tillgängliga.

Det finns bra hjälp att få inom psykiatrin men först måste man komma under fund med att det mesta av arbetet måste ske på egen hand. Man kan få bra vägledning, terapier osv men det som många inte verkar förstå är att ingen annan, varken läkare eller terapeut kan göra det arbetet åt en.

Har du en fysisk skada eller sjukdom så kan läkaren sy ihop dig och ge dig läkemedel som botar dig utan att du själv behöver delta på något sätt men när det kommer till psykiska besvär så fungerar det inte riktigt så även om det är vad många förväntar sig och gärna hade önskat (vilket är tydligt när man hör människors kritik mot psykiatrin).

Visst, man skulle kunna gå på en livslång behandling med bensodiazepiner och på så sätt lindra besvären men det är ju inte något alternativ i dagens Sverige.

Oavsett så får vi hoppas att det löser sig för dig.

Den svenska sjukvården är materialistisk och instrumentell. Ser mekaniskt på begreppet sjukdom. Jag kände en läkare som ansåg att kosttillskott med vitaminer och mineraler var emot vetenskap och beprövad erfarenhet. Det handlar bara om att fastställa sjukdom via blod- och urinprov och sedan ordinera medicin. Punkt slut. Läkarna har inte heller tid att prata med sina patienter om dom nu skulle vara intresserade. Vilket dom sällan är. Ja det är torftigt.

Det var ju inte alls något bra bemötande av vården, helt fel av läkaren att skriva ut SSRI. Han borde nöjt sig med att säga till dig att ta dig i kragen

Med risk för o låta kall men du fick alltså en hörselskada av medicin?