Helsingin Sanomats Kina-korrespondent
Mari Manninen skriver hur
man i Peking drar en ofantlig suck av lättnad över att Prigozjins lilla upptåg avblåstes så snabbt. Under det gångna året har kineserna med överraskning följt med hur illa Rysslands krig i Ukraina går, och de inser allt mer hur svagt och instabilt Ryssland är.
Ett plötsligt maktskifte i Moskva vore en mardröm för Kina, som har en 4000 lång gräns mot Ryssland, och som naturligtvis behöver en ostörd tillförsel av ryska råvaror till sin industri. Och om minoritetsfolk i Ryssland börjar förklara sig självständiga, befarar man i Peking att Kinas egna minoriteter ska ta efter exemplet.
Manninen skriver bland annat så här, i min översättning:
Jag diskuterade nyligen med personer som känner till stämningarna i Kinas folkarmé. De berättade att man i armén känner stor frustration över Ryssland. Ryssland beskrivs som opålitligt och oförutsägbart.
Kinas armé är också förfärad över hur svag Rysslands armé har visat sig vara. Kinas väpnade styrkor har av hävd tagit modell av Ryssland. Så nu ökar i Kina också oron över den egna prestationsförmågan.
Även Ukrainas hårda motstånd kom som en överraskning för Kina.
Man lär inom armén också känna bekymmer över de tråkiga följder, som Rysslands krigsinsats fått: Finland gick med i Nato, och snart gör troligen även Sverige det.
Allt detta lindas samman med Kinas rädsla för att USA ska inta en större roll i Kinas östliga närområden. Även Nato bygger upp ett småskaligt samarbete i Östasien. Bland annat planerar alliansen en sambandscentral i Japan.
Kina tror att Nato i hög grad är USA:s spelpjäs.
Enligt mina samtalspartners har man inom Kinas armé ytterst svaga kunskaper om Natos förvaltningsstruktur. I Kina har man till exempel ännu inte fattat, hur mycket det bråkas inom Nato, mellan de olika medlemsländerna.