Citat:
Ursprungligen postat av
Livsmissbrukare
Japp. Det är ett gemensamt taget beslut i demokratiskt ordnad lagstiftning att man får påverka andras tillvaro i den grad och omfattning som nämnda lagar ger utrymme till. Även till den grad att någon enligt sin egen definition kan uppleva sin tillvaro både förpestad och outhärdlig.
Alla kan inte bli nöjda i en demokrati men det är ju också därför vi har det styrelseskicket och inte diktatur som bara riskerar att passa ett litet fåtal på bekostnad av en majoritet. Om man tycker att man äger rätten att sätta sig till doms över andra så lockas man nog naturligt av det senare så man kan begränsa människor som släpper ut avgaser, är fula, pratar skånska eller på annat vis påverkar ens egna miljö negativt och det även om de är i majoritet. Annars blir det lite kämpigt.
Jag förstår vad du menar och håller med om att man som minoritet får ”acceptera” att leva i det som andra (och en själv) släpper ut.
Samtidigt så förstår jag frustrationen hos de som blir/blivit på ett eller annat sätt skadade av vår andras oaktsamhet om vilka kemikalier vi släpper ut där vi lever.
Faktum är att i många storstäder blir luften sämre och sämre, av många olika orsaker såklart, men mycket rimligtvis av trafiken. Det är lätt att säga ”passar det inte så flytta”, men vart går gränsen för hur länge det skall vara acceptabelt att riskera sin hälsa för möjligheten att bo inom rimligt avstånd från kanske arbete, familj och vänner?
Och vart går gränsen för oss alla? När är luften dålig nog att förändring sker?
Kan det inte vara så, att så många gånger det varit historiskt, att en liten grupp går i bräschen för något vi sedan ser som självklart?
Självklart att det är en rättighet att andas ren luft, självklart att in behöva utstå att bli sjuk och/eller dö i förtid av sjukdomar relaterade till omgivningen.
Jag håller med om att beslut skall ta demokratiskt, men starten av dessa beslut särskilt när det handlar om den här typen av frågor, brukar föregås av aktivism, och kanske är det något som också behövs, även i ett demokratiskt samhälle? (Även om jag inte anser att Sverige är så demokratiskt vi vill tro eller påskina)