Hur ofta tänker ni på självmord?

Psykisk ohälsa är en förutsättning för att vilja dö för man kan säkert leva gott som ekonomiskt utblottad, blind, döv och förlamad med cancer och syrgasmask så länge man är lycklig eller nöjd med det tillståndet.
Hur ofta tänker ni på att ta livet av er själva oavsett vad ursprunget/orsaken är till er psykiska ohälsa?

Här kan man läsa om vad dessa män anser att livet är. Hehe.. Men vi snackar att ta oss ut ur existensen permanent. "Oblivion is not possible", så vad gör man?

När jag var ung, så gott som oavbrutet. Numer kanske 2-3 gånger per vecka.

Aldrig. Ni som tänker på det borde nog söka hjälp. Och jag hoppas att ni verkligen gör det.

3-4 ggr per dag.

Kan va upp till 10 gånger per dag men ibland 10 gånger per månad bara 🤷🏻‍♀️

Någon skrev "sök hjälp" som jag tänkte besvara men som raderades innan jag fick möjlighet. Söka hjälp hur, för vad och hos vem? Vem skulle kunna hjälpa. Trött på sådana kommenterar. Om man tror att hjälp finns för någon så vet jag hur lite sådana personer förstår. Det finns ingen hjälp era dårar.

Det finns många sätta att dö på. Man kan få en stroke eller ett skott i huvudet men det är ungefär samma sak. Man kan brännas på en påle likt en häxa förr i tiden och det är nog svettigt. Men tiden spikad på korset är så liten jämfört med evigheten att det i ett större perspektiv kan kvitta.

Jag tänker ofta på döden. Jag vill dit men har en upplevelse om att jag redan har dött ett antal gånger bara som denna individ jag är nu. Många ligger bakom mig vars liv tog andra vägar och slut. Jag, denna just nu, är hela tiden den som fortsätter.

Varje dag

Det är nog fullt normalt. Skulle tippa på att de flesta tänker på självmord ungefär var eller varannan dag. Det är inget konstigt utan bara tabu, skamligt eller tråkigt att prata om.

Under den långa period jag var deprimerad, 1996-2021, varje dag. Men för ca 2 år sen släppte det äntligen! Är nu rädd för att dö, dock fortfarande nyfiken på vad som händer, men jag hoppas att svaret på det är långt bort.

Det var lång tid men var i så fall bara så det var, varken mer eller mindre. Klart att man är rädd för att dö annars hade nog alla varit döda. Första motgång och ett rep runt halsen...
Att vilja leva är en slags psykos för objektivt sett finns det inte mycket för någon att leva för. Livsglädje är maximalt bara tro. Det finns korta stunder av äkta njutning men inte utan föregående smärta, längtan, hunger mm.
Jag hoppas en stor lastbil kör över mig när jag tänker på något annat. Man är inte längre en nyfiken ungdom som låter sig luras av att "det finns något". Ja i ens föreställningsvärld i så fall men utanför den är vi alla lika deprimerade. Så är det vare sig du vill eller inte.

Varför tycker du det är intressant hur ofta man vill ta självmord, relevantast är självklart, varför man vill ta självmord, ifall du samtidigt är kaxig, hoppas jag du är unik.