Arv förklarar respektlösheten för djur och natur bland många invandrare

Massinvandringen har gjort att Sverige har fått många som har respektlöshet för djur och natur. Forskare från Göteborgs universitet och Sveriges lantbruksuniversitet har i en ny metastudie funnit att inte bara uppväxt och kultur utan också medfödda funktioner i hjärnan påverkar en människas förmåga att känna kärlek till djur och natur. Uppenbart att det befinner sig en hel del människor i Sverige som inte alls känner någon kärlek till djur eller natur.

– Det finns troligen ett ganska stort antal personer som inte hyser så positiva känslor för naturen, delvis på grund av ärftliga faktorer. Framtida undersökningar, som gräver djupare i frågan om samspel mellan arv och miljö, är ett måste om vi ska förstå vad som formar individers förhållande till naturen, säger Bengt Gunnarsson.
https://www.cell.com/trends/ecology-...347(23)00149-0

Grunden till biofili måste ju vara medfödd. Dvs vi är fortfarande menade att leva av och i naturen. Att det är tidiga upplevelser som formar oss låter spontant rätt. Här i Norden där vi har mycket tom mark har många barn positiva minnen av naturen.

I länder där man alltid är i städerna utvecklar man inte detta, och ser människor som det primära och naturen som fiende. Dvs man bryter den naturliga ordningen genom att inte skapa positiva minnen av naturen i barndomen. Då kommer man tycka att parker är äckliga och att betong är bra.

Jag vet invandrare som är sådana, och kan inte tänka mig att det är medfött.

Ja, svartskallarna skiter fullständigt i hur det ser ut runtomkring dom, så varför skulle dom bry sig om djur och natur?

Inte ovanligt att se en klan grillandes, bara resa sigupp och lämna skräp, man kastar mcdonaldspåsar på gatan, flaskor och burkar också, detta sitter såklart i hudfärgen och att man saknar respekt och empati förutom någonting annat än sig själv.

Halalslakt är även det jävligt makbert och sjukt, hänga dom upp och ner och skära av halsen, fan, sluta djura och kör en sådan där pistol mot skallen, vad är grejen?

Jag har inte tid att läsa all den texten, men vill poängtera 2 saker.

Folket som kommer hit är stadsmänniskor, inte alls fattiga bönder eller så som vissa tror.

De tror att skogen och det vilda är direkt farligt, det finns demoner som de kallar för djinner och att man blir sjuk bara av att vara bland träd.

- Givetvis krockar detta med allt vi skogsmulle-svenskar har med oss!

Korrekt. Många rapporter om flyktingar som varit rädda, för deras boende angränsar skog, de är rädda för fantasifoster eller "lejon" eller bergsdito.

Vill bara påpeka - inte bara "vi" skogsmulle-svenskar (ja, jag har också gått Skogsmulle) men även "vi" skogsmulle-italienare, skogsmulle-tyskar, skogsmulle-ungrare, skogsmulle-juggar osv. I många länder i Europa så gillar man att gå ut i naturen. Engelsmännen har sina "walks" där de går ut och går i timtal. Tysktalande har sina naturälskande hobbies som bergsbestigning, orientering etc. Södra medelhavsländerna kör också med naturupplevelser, nästan som en utmanande sport eller träning. (ev undantaget den iberiska halvön? Då simmar man väl i havet som mest.)

Medan vi här i Norden kör rätt mycket nytta med nöje och går ut i skog och mark för att inte bara röra på oss och få frisk luft, utan även plocka bär, svamp osv. (Samt har vi jakt förstås men det har övriga Europa också.)

Jag gillar att vi har vårt förflutna i ryggen när vi går ut i skogen. Känslan av hur man levde förr. Göra upp en eld. Göra en enkel pilbåge. Sånt är danande!

De brukar ju köra 4WD i sanddyner i öknen och titta på solnedgången.