Jag kommer kalla 5-meo-dmt fr Bufo i hela tripprapporten. Bufo r ett gift som utsndras frn krtlarna p en specifik grodart som lever i Mexiko, kallad The Colorado River toad, eller Sonoran Desert toad, eller bara Bufo Alvarius.
Det var sensommar, jag var i ett varmare land s temperaturen lg p 30 grader. Vi var ca 8 personer som skulle rka Bufo tillsammans i en ceremoni, och vi skulle gra de utomhus. De hade lagts fram stora filtar p marken med en kudde p vardera filt. Vi satte och p varsin filt och blev tilldelade en gonmask.
Alla fick en varsin liten glaspipa dr grodgiftet lg i. Shamanen skulle g runt till alla en och en och tnda glaspipan. Vi hade ftt instruktioner om hur vi skulle andas in rken, och jag knde mig vldigt lugn med de i och med att jag har rkt vanligt DMT dr rken ocks r tung. Shamanen kommer till mig som nummer tv, och jag brjar inhalera rken ur pipan. Till min frvning r rken mycket starkare n vanligt DMT och jag brjar med att hosta ut rken, men snart s fr jag till tekniken och svljer rken. Egentligen skulle man signalera med handen att man inte ville ha mer, s att Shamanen kunde ta undan pipan, men jag brjade mrka att verkligheten brjade ndra karaktr och att jag brjade frsvinna ifrn den, s jag hann inte gra ngonting mer frutom att bja mig bakt s huvudet nuddade kudden, fick p mig gonmasken, och sen var jag helt borta.
P mindre n 1 sekund s var jag mitt i pekaren av trippen. Kraften av trippen var de starkaste jag ngonsin knt. De r den absolut intensivaste knslan och upplevelsen jag haft. De fanns ingen som helst tid eller mjlighet fr att spreta emot, ifrgastta eller tveka. Mitt ego dog p 1 sekund. Jag vart extremt chockad ver hur trippen kndes men de enda jag fokuserade p var att slppa taget. Jag hade ingen knsla av kroppen verhuvudtaget, jag tnkte inte ens p att jag hade en kropp, eller att jag var mnniska.
Jag var bara rent medvetande, ingeting annat, och jag var ett med allt. De enda jag sg var ett vitt gigantiskt sken med dova mnster i som knappt gick att urskilja. Jag kunde se de vita skenet samtidigt som jag var en del av de. Upplevelsen var s intensiv att de enda jag kunde gra var att vara i den. Jag slppte taget om allt! Om mig, om min identitet, om mitt ego, om min kropp, om upplevelsen. Jag slppte allt med att frska frst vad som hnder. Jag knner en enorm frihet, en enorm fred, en enorm befrielse. Befrielsen var den starkaste knslan i de hr vita skenet. Jag har ingen uppfattning av tid, och jag tnkte inte ens p vad tid var fr ngot, de var helt ovsentligt dr. Jag var i evigheten, och evigheten var den sknaste platsen jag nnsin varit p. Trots den absurda upplevelsen s kndes de fullkomligt normalt fr mitt medvetande att vara p den hr platsen.
Jag och de andra tolkade den hr platsen som dr vi r innan vi fds, och dit vi kommer nr vi dr. De kndes som att de var bakom ridn av vr verklighet. Dr var allt perfekt. Precis som de skulle vara. Och vi var hllna av ngonting som inte gr att beskriva. Vi tillhr ngot tillsammans, vi r ett, en fantastisk plats. Om de skulle vara nirvana s frstr jag fullkomligt.
Nr effekterna brjar mattas av s skljer en vg av eufori och gldje ver mig, jag skriker av gldje och jag hr mig skratta fr att jag var i sn chock ver vad som precis hade hnt mig. Jag hr av min vn bredvid mig brjar skratta nr hon hr mig (vilket hon i efterhand sa var otroligt hrligt).
Jag ligger kvar p filten p marken med gonmasken p, och knner hur jag sakta kommer ner tillbaka i kroppen igen. De var en lngsam process att komma ner igen, jag landade sakta likt ett lv som fll ner frn ett trd till marken. Om jag hade haft ett lock p huvudet, s kndes de som att de var vidppet, och energin strlade in ovanifrn och ner in i kroppen. Jag hade enorma vibrationer i hela kroppen, de kndes som en enorm energisk katarsis och de var de sknaste jag ngonsin knt. Jag brjade mrka att de kndes som om ngonting krp p min kropp (vilket sen visade sig vara myror), men nr jag var uppe i de vita skenet s knde jag ingenting.
Jag knde mig pnyttfdd. Jag knde mig otroligt renad, rensad och frsch. Jag var full av extrem gldje, eufori och krlek. S ren. S ltt. S klar. Inget ego. Bara rent medvetande. Kndes som att jag vgde som luft. Efter att jag tagit av mig sovmasken och stllt mig upp s brjar vi alla skratta och kramas. Och vi kramas. Och krleken i dom kramarna var utanfr den hr vrlden, s kta de var. De kndes som att vi var i samma tripp fast nd inte. Vi sa alla till varann att vi ville tillbaka, vi ville gra de igen. Och ja - jag ville tillbaka. Den platsen jag var p var den absolut underbaraste och sknaste platsen jag nnsin varit p. Jag hade kunnat gra de igen. Och jag kommer gra de igen.
Den efterfljande veckan s hnder ngot jag inte alls var beredd p. Under ntterna nr jag lg och sov s terupplevde jag hela Bufo upplevelsen och speciellt knslan Att slppa taget och d och jag insg i drmmarna att jag mste gra de, fr om jag spretar emot kan jag f en snedtripp, s jag slppte taget - gng p gng - och fick teruppleva extasen av att d och bara vara de rena medvetandet igen. Detta kallades tydligen fr Bufo reactivation och de kan hnda eftert men de r inte s vanligt.
I flera veckors tid eftert s var jag bara de rena medvetandet, helt utan ego, och jag fick vldigt mycket insikter av att vara i de tillstndet - bland annat att lidandet bara finns i egot, s om du t ex skapar lidande fr dig sjlv s r de ditt ego som gr de. Fr att vara sjlen, eller de rena medvetandet s existerar inget lidande.
Och dden r jag inte lngre rdd fr. Jag r vertygad om att de finns mer, och att de r en bttre plats n hr.
Det var sensommar, jag var i ett varmare land s temperaturen lg p 30 grader. Vi var ca 8 personer som skulle rka Bufo tillsammans i en ceremoni, och vi skulle gra de utomhus. De hade lagts fram stora filtar p marken med en kudde p vardera filt. Vi satte och p varsin filt och blev tilldelade en gonmask.
Alla fick en varsin liten glaspipa dr grodgiftet lg i. Shamanen skulle g runt till alla en och en och tnda glaspipan. Vi hade ftt instruktioner om hur vi skulle andas in rken, och jag knde mig vldigt lugn med de i och med att jag har rkt vanligt DMT dr rken ocks r tung. Shamanen kommer till mig som nummer tv, och jag brjar inhalera rken ur pipan. Till min frvning r rken mycket starkare n vanligt DMT och jag brjar med att hosta ut rken, men snart s fr jag till tekniken och svljer rken. Egentligen skulle man signalera med handen att man inte ville ha mer, s att Shamanen kunde ta undan pipan, men jag brjade mrka att verkligheten brjade ndra karaktr och att jag brjade frsvinna ifrn den, s jag hann inte gra ngonting mer frutom att bja mig bakt s huvudet nuddade kudden, fick p mig gonmasken, och sen var jag helt borta.
P mindre n 1 sekund s var jag mitt i pekaren av trippen. Kraften av trippen var de starkaste jag ngonsin knt. De r den absolut intensivaste knslan och upplevelsen jag haft. De fanns ingen som helst tid eller mjlighet fr att spreta emot, ifrgastta eller tveka. Mitt ego dog p 1 sekund. Jag vart extremt chockad ver hur trippen kndes men de enda jag fokuserade p var att slppa taget. Jag hade ingen knsla av kroppen verhuvudtaget, jag tnkte inte ens p att jag hade en kropp, eller att jag var mnniska.
Jag var bara rent medvetande, ingeting annat, och jag var ett med allt. De enda jag sg var ett vitt gigantiskt sken med dova mnster i som knappt gick att urskilja. Jag kunde se de vita skenet samtidigt som jag var en del av de. Upplevelsen var s intensiv att de enda jag kunde gra var att vara i den. Jag slppte taget om allt! Om mig, om min identitet, om mitt ego, om min kropp, om upplevelsen. Jag slppte allt med att frska frst vad som hnder. Jag knner en enorm frihet, en enorm fred, en enorm befrielse. Befrielsen var den starkaste knslan i de hr vita skenet. Jag har ingen uppfattning av tid, och jag tnkte inte ens p vad tid var fr ngot, de var helt ovsentligt dr. Jag var i evigheten, och evigheten var den sknaste platsen jag nnsin varit p. Trots den absurda upplevelsen s kndes de fullkomligt normalt fr mitt medvetande att vara p den hr platsen.
Jag och de andra tolkade den hr platsen som dr vi r innan vi fds, och dit vi kommer nr vi dr. De kndes som att de var bakom ridn av vr verklighet. Dr var allt perfekt. Precis som de skulle vara. Och vi var hllna av ngonting som inte gr att beskriva. Vi tillhr ngot tillsammans, vi r ett, en fantastisk plats. Om de skulle vara nirvana s frstr jag fullkomligt.
Nr effekterna brjar mattas av s skljer en vg av eufori och gldje ver mig, jag skriker av gldje och jag hr mig skratta fr att jag var i sn chock ver vad som precis hade hnt mig. Jag hr av min vn bredvid mig brjar skratta nr hon hr mig (vilket hon i efterhand sa var otroligt hrligt).
Jag ligger kvar p filten p marken med gonmasken p, och knner hur jag sakta kommer ner tillbaka i kroppen igen. De var en lngsam process att komma ner igen, jag landade sakta likt ett lv som fll ner frn ett trd till marken. Om jag hade haft ett lock p huvudet, s kndes de som att de var vidppet, och energin strlade in ovanifrn och ner in i kroppen. Jag hade enorma vibrationer i hela kroppen, de kndes som en enorm energisk katarsis och de var de sknaste jag ngonsin knt. Jag brjade mrka att de kndes som om ngonting krp p min kropp (vilket sen visade sig vara myror), men nr jag var uppe i de vita skenet s knde jag ingenting.
Jag knde mig pnyttfdd. Jag knde mig otroligt renad, rensad och frsch. Jag var full av extrem gldje, eufori och krlek. S ren. S ltt. S klar. Inget ego. Bara rent medvetande. Kndes som att jag vgde som luft. Efter att jag tagit av mig sovmasken och stllt mig upp s brjar vi alla skratta och kramas. Och vi kramas. Och krleken i dom kramarna var utanfr den hr vrlden, s kta de var. De kndes som att vi var i samma tripp fast nd inte. Vi sa alla till varann att vi ville tillbaka, vi ville gra de igen. Och ja - jag ville tillbaka. Den platsen jag var p var den absolut underbaraste och sknaste platsen jag nnsin varit p. Jag hade kunnat gra de igen. Och jag kommer gra de igen.
Den efterfljande veckan s hnder ngot jag inte alls var beredd p. Under ntterna nr jag lg och sov s terupplevde jag hela Bufo upplevelsen och speciellt knslan Att slppa taget och d och jag insg i drmmarna att jag mste gra de, fr om jag spretar emot kan jag f en snedtripp, s jag slppte taget - gng p gng - och fick teruppleva extasen av att d och bara vara de rena medvetandet igen. Detta kallades tydligen fr Bufo reactivation och de kan hnda eftert men de r inte s vanligt.
I flera veckors tid eftert s var jag bara de rena medvetandet, helt utan ego, och jag fick vldigt mycket insikter av att vara i de tillstndet - bland annat att lidandet bara finns i egot, s om du t ex skapar lidande fr dig sjlv s r de ditt ego som gr de. Fr att vara sjlen, eller de rena medvetandet s existerar inget lidande.
Och dden r jag inte lngre rdd fr. Jag r vertygad om att de finns mer, och att de r en bttre plats n hr.
