Citat:
Huruvida sanna uttalanden ska kunna vara straffbara som förtal är något som har diskuterats flitigt i över hundra år. Så här skrev exempelvis Nordisk familjebok 1922:
Naturligtvis kan man tycka att så länge det är sant ska du få säga vad du vill, men det är alltså inte så svensk förtalslagstiftning fungerar.
Ett mycket omstridt spörsmål vid förtalsbrottet är, hvilken betydelse det framställda påståendets sanning skall ega för detsammas straffbarhet. Emot hvarandra stå här ett allmänt samhällsintresse, som, åtminstone i betydande utsträckning, kräfver, att framställandet af sanna påståenden icke belägges med straff, och å andra sidan den enskilde medborgarens intresse, att icke privatlifvets intimiteter skola kunna strafflöst dragas inför offentligheten.Som exempel på det sistnämnda, ta det så kallade Instagram-målet. Det handlade om ett konto på Instagram där några tonåringar hade skvallrat om andra tonåringar. Det kunde röra sig om uppgifter som att en kille och en tjej hade prövat att ha analsex, hon hade råkat bajsa på sig under kärleksakten, och killen som reaktion på det kräktes över hennes rygg. Vad har allmänheten för intresse av att få reda på sådana här uppgifter om namngivna tonåringar? Även om det är sant, är det också försvarligt att sprida sådana påståenden om namngivna människor? Domstolarna ansåg den gången att det inte var försvarligt.
Naturligtvis kan man tycka att så länge det är sant ska du få säga vad du vill, men det är alltså inte så svensk förtalslagstiftning fungerar.
Vad har allmänheten för intresse av att veta att jag äger en bil då? Vilket man kan få reda på enkelt via fordonsregistret. Varför anses inte det som en "klandervärd" uppgift att vara bilägare?
Jag kan låta raljerande men frågan är genuint menad. Med 99,9 % procents sannolikhet så är det ju så att det du beskrev om Instgramfallet om hur några ungdomar bedrev älskog är mer skadligt för målsägandena att det sprids än uppgift om att någon äger en bil. Men frågan är, hur vet man det egentligen? Mig veterligt har det inte gjorts någon undersökning på saken.
Du och jag kan sitta och tycka att vår magkänsla säger att vissa handlingar är mer klandervärda än andra, och därmed orsakar men om de sprids. Det är en sak. Men svensk rättvisa ska inte bygga på "magkänsla" och någon obskyr uppfattning om att "de flesta" resonerar så, utan vara grundad på empiri och vetenskap. Det är nog det som stör mig mest med det här.