Gå ner i arbetstid för sin partner som inte klarar av vardagen?

Gå ner i arbetstid för sin partner när orsaken är deras egen begränsade kapacitet? Där ens partner inte klarar av att skapa sitt eget livspuzzel ihop med familjen.

Det är mitt dilemma. Mitt i arbetsmarknaden som råder, löneförhandling och jag kan bara jobba enstaka timmar om min partner skulle få välja, så du själv, chefen, får jobba alla dagar i veckan istället. Öppna och stänga haket.

Ja, vi lever i ett jämlikt samhälle och mitt jobb är således lika värt, eller?

eller kan man säga att jobb som räddar liv är bättre eller har prioritet än jobb som städar upp?

Är jobbet som ger mest pengar det viktigaste?

Ska man göra beslut som släcker ens chans att jobba kvar? Med ett jobb där jag kan ändra schema hursomhelst, flexa och så vidare eller vara ledig längre perioder som du läsare bara kan drömma om och så vidare borde vara ett ganska värdefull arbetsplats. Det tänker jag i alla fall.

Nu är jag ambitiös och ger 110% hemma och på jobbet och ingen önskan att gå in i den berömda "väggen" av depression och begränsad kapacitet

Att se ens partner som med dubbel lön inte klarar av sitt jobb likt sina medarbetare och som negligerar sitt utbildningskrav trots all hjälp från min sida tycker jag är dåligt. Ska jag offra mer för ingenting? Ska jag förlora mitt jobb på grund av inkompetens att parera jobb och familjelivet hos min partner som redan jobbar halvtid?

Det låter som att jag inte ger något stöd men om allt är serverat på ett silverfat och jag har hand om barnen på morgon och kväll men där hämtning är något jag inte behöver göra nu men önskas göra. Då är det väldigt svårt för mig och värdet av mitt jobb hos min arbetsgivare är inte värt något trots specialkompetens då grundläggande öppna / stänga butik inte går att delegera till mig.

Självklart får jag min energi någonstans ifrån och det är egna projekt, kunskap och utmaningar. Utan detta som jag får i mitt jobb per automatik jag har nu trot jag det blir svårare för mig att klara livets puzzel. Ett jobb mer lokalt kommer inte att lösa något. Min partner ändrar sig på timmar eller en dag från höger till vänster. Kan jag vara ledig imorgon, fredag eller nästa vecka på ett nytt vanligt jobb? Tror inte det.

Tillägg då jag verkar vara schizofren i texten:

Jag har några frågor i texten men lite tydligare

Har någon annan varit med om något liknande där ens partner inte klarar av vardagen och kräver dig på mer arbetsuppgifter i hemmet och runtomkring. Till och med för dig att gå ner i jobb eller sluta jobba (Ja) för att hen har press i sitt eget jobb / utbildning / kärriärstege? och samtidigt synligt negligerar detta trots mer och mer tid denne får från sin partner(mig).
Det finns rimlig hjälp att ge sin partner och orimlig.

Har läst din text men förstår inte riktigt vad frågorna är... Kan du lyfta fram det specifika du undrar över. Behöver du råd hur ni ska lösa er situation rent ekonomiskt? Eller handlar de om något annat?

Jag försökte läsa vad TS skriver men jag fattade inte mycke alls mer än att TS har problem med sin partner som tjänar mycket mer på sitt jobb och tycker att TS ska rätta sig efter partnerns schema, tror jag.

Jag är helt enig med resten, att du är rätt svår att förstå. Men med tanke på hur du talar om din partner så kan det kanske vara en idé att fundera på varför ni är tillsammans?

Jag sällar mig till skaran som inte riktigt förstår din fråga.
Din partner tjänar dubbelt så mycket som du, korrekt? Och din partner vill att du går ner i tid för att göra mer hushållsarbete? Det är kontentan i det hela va?

Om jag uppfattat dig korrekt rätt så bör du fråga dig vad din vinst är med att byta betalt arbete mot obetalt arbete. Går du ner i tid kommer din SGI minska, din pension mm blir sämre. Hur ska du bli kompenserad för det?

Jag personligen hade inte gått med på det, om din partner tjänar så pass mycket mer har ni råd med hushållsnära tjänster. Betala för det ni behöver hjälp med, det blir billigare i längden.

Jag kan ta mig själv som exempel. Jag är iväg flera veckor i sträck på jobb, och ibland kan min flickvän inte jobba hemifrån för hon måste träffa en klient eller liknande. Ingen är hemma som kan ta hand om hunden. Så vi betalar någon för att göra det. När jag är hemma orkar jag inte göra mycket hushållsarbete de första dagarna, så jag betalar för hemkörning av mat mm. Använd pengarna ni tjänar för att göra livet behagligt, vad ska ni annars med en högre inkomst till? Din partner ska lägga dem på hög, bättra sin pension medans du bara förlorar på det?

Jag känner mig lite stressad och behöver så mycket input som möjligt. Jag la till ett tillägg som borde göra det tydligare.

Lite vad som är rimligt då jag inte vill bli överkörd. Ekonomiskt är det ganska lugnt men långsiktigt så går det ju rakt ner om jag blir av med jobbet. Nästan bättre att min chef sparkar mig så får jag a-kassa... men det går så bra från alla beslut som vi gör och för mig får jag en del energi från min egentid på jobbet.

Japp. Lite så. Rakt av. Inga argument biter då dennes jobb är viktigare och då är frågan där om det verkligen är så. Jag tycker att då jag tar hand om mycket i hemmet att jag också är viktig och om jag inte gör det jag gör så blir det ju per automatik sämre för alla även om mitt jobb inte räddar liv på samma sätt. Jag vet själv att jag vill ha projekt och saker på gång och jag får den utmaningen på jobbet eller skapar den på annat sätt.

Jag kan vara hemma på andra tider men nu specifikt ska barnen hämtas tidigare vilket blir rätt svårt för mig. Notera att jag då får lämna, hämta och natta barnen och hämtar man och lämnar är det kanske per automatik att man inte kan jobba lika mycket. Att natta barnen är prio då de annars nattas för sent då min partners effektivitet drivs av perfektionism vilket inte fungerar någonsin. Som perfektionisten sa på sin dödsbädd. Jag hittade ingen partner och insåg till sist att till och med jag själv inte levde upp till kraven.

En lösning vore en nanny som gör den här hämtningen från förskolan kl 17 och jobbar 2 timmar tills jag kommer hem vilket kostar 6-7000 kronor skattade pengar.

Nu är dem där 3 dagar i veckan så då blir det 5 dagar istället då jag måste jobba in tiden jag förlorar på att jobba delar av dagarna för att minst komma upp i 60-80% arbetstid ungefär tror jag. Detta dilemma då min partner vill att barnen ska äta middag då de äter dåligt på förskolan och för att hen tror att barnen går mindre i förskolan i detta nya upplägg. Jag ser redan att så inte är fallet.

Jag får ofta vänta 1-2 månader på min partner att inse eller förstå vissa saker vilket förbryllar mig i detta avseende. Detta går också i perioder där en terapeut har samtalat med denne så är allt bra en tid för att sedan glömmas bort.

Om jag hämtat kl 17 så fixar jag middag direkt när jag kommer hem. När jag är hemma en vardag några timmar senare och inte hämtat så har barnen inte fått middag? Hur kan man inte klara av detta? Det finns till och med färdiga matlådor i frysen...

Tyvärr så låter det som att du förmodligen skulle ha ett bättre liv på egen hand där du säkerligen kommer få sköta allt men du skulle ändå få göra det på ditt sätt utan att hela tiden behöva dubbelkolla allt som din sambo borde gjort och ofta inte gjort som det var tänkt.

Du tycks ha en väldigt självupptagen och narcissistisk person som sambo och det är inte enkelt att leva med en sån.

Inkomsten i en familj är såklart det viktigaste om man har en livsstil och vill upprätthålla sin levnadsstandard.

Det har inte med kön och göra, men om en drar in 50kr netto i månaden och andra 22tkr netto, klart som fan man lägger fokuset på den högre lönen.

När du skaffar barn och familj säger du delvis upp dig själv som individ, du kommer för evigt komma i andra hand, familjen och framförallt barnen går före

Har du tagit upp det med henne?

Ni måste komma överens om något som är balanserat på ett rimligt och rättvist sätt. Jag tycker inte att du ska behöva vara den enda som gör alla uppoffringar.

Jag la till ett tillägg men ja det är många frågor jag har och jag är samtidigt intresserad av psykologi och varför vi människor gör allt.

Jag tackar för ditt svar och du får gärna komma med ideér, teorier eller förslag som du har.

Tack. Det hjälper mig att förstår det bättre och jag håller med dig att jag inte vill gå över ruinernas brant då jag se vad som händer vid horisonten redan nu.

Ja, man kan säga 50% mer i lön cirka med potential i framtiden till 100% mer. Dessa pengar försvinner dock rätt snabbt från ett fattigt tänk så det hjälper inte henne så mycket. För mig är det således en viktig aspekt att tjäna egna pengar då jag vet att hon trots att hon sagt det inte skulle ge mig några om jag vore hemma utan ett jobb. Jag vill gärna tjäna mer för att inte kunna bli påverkad på samma sätt ekonomiskt. Att ha pengar är ju viktigt ur flera perspektiv och inte så smart att dumpa jobbet när inget annat förbättras nämnvärt eller ens alls.

Vi har råd (eller jag har precis råd om jag vänder på allt) och vi har provat en nanny som bodde ett år vilket hjälpte en del vid hämtning och lämning vilket då minskade trycket på mig och ökade mina insatser i hemmet lite utöver det jag redan gjorde. Det kanske är en typ av lösning med en nanny.

Jag har alltid marginal eller en tusenlapp på kontot men det är svårt för mig när flera oförutsedda utgifter utöver beslutade slinker in och ofta i sista stund. Inte minst var förra månadens överraskning att hyran eller förskolan inte var betalda. Vilket tog en timme att lösa mitt i natten.

SGI, pension och pengar spelar ingen roll på lång sikt. Jag kommer tjäna för mycket över tid. Det är ett icke problem. Alla kan göra det. Man får studera och läsa på om man vill ha pengar. Om man inte gör något så får man fortsätta leva som fattig.


Jag känner mig väldigt glad över alla era svar i tråden. Det hjälper mig mycket.

Va?! Vad dillar du om?

Snarare att hon får dubbelkolla mig men vi har olika filosofi där allt ska packas med om vi går runt husknuten. Ja, det är lite jobbigt att glömma något ibland men går alltid att lösa genom att köpa något eller en flexlösning där andra barnets kläder får vara backup men nej det ska packas ner allt. Även vinterkläder mitt i sommaren nästan. Ja. Det togs med nu senast när hon var på semester med ena barnet till varmt land. Dessa kläder användes aldrig.

När hon kom hem och fick fem jobbmail så sprakade helvetet loss och realiteten kom i kapp vilket har lett till att jag skapade tråden för att få råd.

Att göra för mycket eller köpa för mycket tycker jag inte är så smart och väldigt negativt. Man kanske tror att man gör "bra" saker som faktiskt inte är bra för barnen tycker jag.

Ja, tack för den. Det låter väldigt pessimistiskt. Jag tror dock att man kan ha både och. Både bra jobb, familjeliv och tid för andra i samma situation men självklart kanske det kräver att man går ner i jobb och arbetstid om man inte tycker om stress, är atletiskt och sportig och springer igenom allt som familj.

Ja, det har jag. Ja, det tycker jag också. Världen är inte rättvis så det vet jag men alla kanske inte vet. Men det är svårt att lägga fram argument då hållningen är fast från början. Jag är mer resonlig och vill så klart hitta en bättre överenskommelse och i fler frågor än endast denna.