Hur levde ni etniska svenskar förr i helhet?

Jag brukar ibland sitta med pensionärer och höra hur dem deras förfäder levde i helhet för ungefär 50-200 år sen.

Ibland har jag fått höra att det var inte lika lätt att få tag i mat. Man åt kött någon gång i veckan.
Man levde ett väldigt knutet liv i byn.

En snickare som gått bort sa ungefär såhär. De flesta hade inga pengar. Så jag byggde för billig peng.
Han var inte troende av något slag. Men om prästen behövde hjälp då gjorde han det gratis men det var också för han tyckte om honom. Det var superviktigt för honom att man respekterade polis, lärare och präster. Gjorde man inte det kunde han bli rasande.
Man fick liksom inte tala illa om dessa auktoriteter.

Kan ni svenskar berätta vad era förfäder gått igenom. Hur har dem beskrivit de senaste 200 åren. Jag älskar att lyssna till historier.

Såhär har jag förstått:
- man kunde lämna cykeln olåst utan att någon stal den
- Den som hade bil kunde lämna den olåst också. Kanske med nyckeln i till och med.
- Dörren till lägenheten eller huset var olåst. Ville man hälsa på knackade man på. Om ingen öppnade gick man in o satte sig o väntade tills personen kom hem.
- Barnen lekte tillsammans. Om någon såg att barnen gjorde något dumt sade man till, och barnen lydde. Man hotade med att man visste vem deras föräldrar var och att man skulle berätta för dem, och då blev det inte kul när man kom hem, för folk tog ansvar för sina barns handlingar.
- När man åkte i kollektivtrafiken lämnade man sin sittplats till de äldre. Barn och kvinnor fick gå på och av först. Folk trängde sig inte.
- När man åkte på semester så var det till någon man kände; föräldrar, syskon, någon vän. Det fungerade åt båda hållen; man semestrade hos varandra. Inte i Thailand.
- Varor i butik prissattes till dess tillverkningskostnad plus ett påslag i %%. Inte till det mesta man kunde få ut för varan.
- Kläder o skor gjordes av naturmaterial och tjockare material. När de blev slitna så lagade man dem, inte slängde dem. Saker höll i årtionden.
- Man hyrde sin bostad. De som inte hyrde köpte sin bostad, men den såldes ofta för ungefär samma pris många år senare. Det fanns ingen bostadskarriär.
- De som hade råd köpte hus. Men husen var små, typ 70m2 + 70m2 källare. Så kallade "egnahem" som man byggde i större serier och byggarna var mest de som köpt huset. Man hjälptes åt.
- Alla kunde svenska.
- Man skämdes för att leva på bidrag.
- Flit var något fint.
- Tjejer var glada och vackra, killar strävade efter att vara sportiga och duktiga på något.

Fast det var ju för 50 år sedan redan. Ett helt annat land.

Bästa med Sverige förr var ju att det var muslimfritt, inga moskéer och massa hucklebärande folk.

Är född på 80-talet och haft bra kontakt med släktingar födda sent 1890-tal och känner inte igen mig i detta.

-Just att låsa var väldigt väldigt viktigt, för var inte matkulturen ordentligt låst så stal oknytt och småfolk maten.
-Zigenare skulle fördriva redan första natten för annars blev man aldrig av med dem.
-Mat och sprit "smugglades" till stan och såldes på svartamarknaden.
-Ingen fick va hungrig inte ens hundarna, för hungrig hade man varit nog under WWI och brödkravalerna, så mat trycktes jag i i överflöd.
-har fostrats till att en stängd hamn och en stängd Atlant är katastrof och fruktansvärt, därför ska man resa och uppleva när man kan.
-klassamhället är stenhårt så biljetter bokas i fiktivt borgerligt eller adligt namn och absolut inte i ett -son namn.
-yta och nöje har varit lika viktigt för 100 år sedan som nu. Men då handlade det om att köpa en ny vårhatt eller säsongskort till socitetsparken.

Wooow, bra förklarat. Har också hört att det var så. Tidiga invandrare fick uppleva det.

Homogent mår många bra av faktiskt så länge inte hederskultur kommer in. Har full förståelse att man gillade när det inte var så blandat som nu.

Det kanske talas om olika årtal. Mina föräldrar låste inte dörren förr eller bilen för den delen. Fast det var 40 år sen.

När jag talar om att mat var svårt att få tag i då snackar jag om före andra världskriget.

Förstår, rätt intressant med olika historier och perspektiv.

Förvisso ett helt annat land men att lämna cykeln eller bilen olåst var knappast att rekommendera då heller.
Och inte fan gick man in och satte sig hos nån man var bekant med om de inte var hemma. Då var det nog sista gången man var där.
Det fanns inte så mycket knarkare men ungdomar kunde sitta och boffa och dricka mellisar helt öppet i mina kvarter ivf.
Respekt fanns ändå på ett helt annat sätt än idag för lärare, vuxna och personal i affärer.
Jag är uppväxt i miljonprogramsområden när det mest bodde svenskar där. Några finnar, ett par juggar, nån tysk och nån italienare.
Hade en arab på min förskola men hans pappa var nån affärsrepresentant från Saudiarabien och de var väl den rikaste familjen i hela kvarteret.
Jo det var definitivt annorlunda även om inte allt var bättre.

Och lyckligtvis ett land som är borta och aldrig går att återskapa. Sverige var ett extremt särfall där social kontroll och lydnad och underkastelse för överheten (prästen, läkaren, polisen, läraren etc) var total. Människor var myror som levde i fattigdom och stora barnfamiljer. Preventivmedel fanns knappt, åtminstone användes det inte. Barnkullarna var stora och bostäderna små. Trångboddheten var enorm, särskilt innan Miljonprogrammet kom igång under 1960-talets andra halva. Det var snarare regel än undantag att ärva kläder. En och samma konfirmationskostym kunde gå genom fem-sex bröder. Folk höll koll på varandra och om man stack ut det lilla minsta så visste hela grannskapets kvinnor om det inom 24 timmar. Det gick inte att vara anonym ens i de få större städer som fanns. Psykiska eller sexuella avvikelser hemlighölls och människor levde hela liv i olycka bara för att inte pratet på bygden skulle gå. Folk var obildade och lättmanipulerade och styrdes av kollektivism snarare än fri vilja. Det var först på nittiotalet som Gammelsverige började skifta form och jag är långtifrån ensam om att välja dagens samhälle med alla dess brister framför det socialdemokratiska folkhemmet anno 1955.

Dörren är alltid låst, bara naïva idioter lämnade den olåst, gällande i stan såväl som på landet. Under hela 1900-talet

Där jag bodde och växte upp låste man inte dörren mer än kanske nattetid. Folk drack kaffe, vin och rökte cigg på innergårdarna och barnen lekte fritt på området.

När breband kom till kvarteret 1999 ändrades naturligtvis allting. Alla satt hemma och knarkade skräckpropaganda och då ville man varken träffa främlingar eller ta den 0,0000001% risken att någon bov eller bandit skulle rycka i dörren.

Hörde av en äldre dam. Att det även fanns skam för sjukdom i familjen, främst psykisk sjukdom. Stämmer det?