Hur ska jag någonsin träffa en partner?

Jag är en kille i övre 30-års åldern som aldrig har haft en partner. Och aldrig en riktig dejt. Det beror delvis på att jag har utseendet emot mig jag är kort (under 1.70) och har en väldigt smal kroppsbyggnad och ser betydligt yngre ut än min riktiga ålder. Jag såg typ ut som 15 tills jag var 30 och det är ingen särskild överdrift. Som tur är har det värsta babyfacet försvunnit men jag ser fortfarande betydligt yngre ut.

Som ni förstår så jobbar jag rejält i uppförsbacke gällande utseendet. På detta så är jag en ganska introvert person också som har näst inga relationer längre inte ens med släkten. Detta börjar bli väldigt ensamt så därför vill jag hitta en partner att leva med. Att få uppleva kram och gos var så länge sedan att jag inte ens minns hur det känns. Det lilla jag upplevt. Kanske skaffa familj med också även om jag inte känner att det är jätteviktigt.

Jag ägnade mig en hel del åt volontärarbete och försökte via nätdejting och sånt upp till 30-33 men efter det gick luften ur mig och jag tröttnade. Varit deprimerad till och från sedan dess och nu har den blivit ännu värre. Jag skriker rakt ut ibland och jag har diskussioner och samtal med mig själv hela tiden. Ibland har folk flyttat sig ifrån tunnelbanan ifrån mig för att jag kommer på mig själv prata högt p.g.a mina inre röster. Jag förstår att detta är något som är fel. Stundtals har jag börjat fantisera om att hänga mig i taket för jag orkar inte leva så här ensamt längre. Oönskad på jorden.

Hur ska jag ta mig ur denna situation egentligen?

Jösses, ja du, om du nu vill få till det,och få en utlösningen så att säga så kanske du får betala för det, att få CP ryck på tunnelbanan kommer inte att hjälpa dig, typ så.
Ta en sväng till Danmark / Tyskland.
Sen åter i Sverige så får du jobba lite på din självkänsla.
Lycka till

Ja alltså, att du inte redan varit i de länder som föreslås, är en gåta. En annan sak du ska tänka på är att skönhet sitter i betraktarens ögon och alltså inte i dina egna.

Hur är livet i övrigt?
Kan du ge lite mer bakgrundsinformation?
Om du jobbar, hur du bor, hobbys,hur ser ekonomin ut etc?

Vad har du själv för krav när det gäller kvinnor? Är du öppen för att kanske dejta mindre attraktiva kvinnor om du själv har utseendet emot dig? Upplever att många sitter på en kräsenhet som inte matchar ligan de själva spelar i så att säga. Tror i princip alla kan träffa en partner om man är beredd att tumma på sina krav.

Vet du, det här låter väldigt, väldigt bekant...

Jag har alltid jobbat (eller pluggat) inte lyft ett bidrag förutom CSN-bidrag. Jag bor i en fin lägenhet relativt centralt i Stockholm. Bra ekonomi.

Hade mina volontärgrejer som hobbys men jag pausat mig ifrån. Använder semesterdagarna till resor.

Mina krav när det kommer till kvinnor är att jag inte gillar kraftiga. Tjejen måste inte vara snygg. Men ja helst icke-kräsen är jag väl inte.

Jag tror som nån annan i tråden sa: skönheten sitter i betraktarens ögon. Även om du inte är någon modell-snygg person (vilket väldigt få människor är) så tror jag inte alls det är hopplöst.

Mina förslag:

1. Ta kontakt med en terapeut och försök lösa dina problem med det sociala och depression.
2. Börja styrketräna och bli ett riktigt muskelpaket. Det tycker många är sexigt och manligt plus att du får bättre självkänsla.
3. Utveckla några hobbys där du kanske träffar nån tjej som du kommer bra överens och delar intressen med.
4. Ang. det här med korthet och babyface. börja dejta tjejer från östasiatiska länder. Dom är kortare och smalare (även männen där är det). Jag tror dom bryr sig om andra saker än väst-kvinnor och inte alls är lika negativt inställda till smala killar med babyface. I vissa östasiatiska länder ses till och med lite androgyna, pojkaktiga män som bättre av kvinnor.

Det är aldrig försent och aldrig hopplöst! Om du mår så dåligt att du börjar seriöst tänka på självmord, åk till akuten och berätta hur du mår. Det är som mörkast innan gryningen. Du vet aldrig vad som händer imorgon.

Lycka till och kämpa på!

Livet kommer aldrig vara rättvist. Vissa kommer träffa en partner medans vissa för klara sig själva. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.

Då har du ju en bra grund, stabil ekonomi, bostad och resvan.
Du verkar dock ha dåligt självförtroende för ditt utseende, vilket jag tror är mer skadligt än att faktiskt vara ful.

Kan du länka till en bild på någon du anser ligger på samma plats i utseende-uppförsbacken som du själv?

Utseende hjälper absolut när det kommer till att dra blickar till sig, men det är inte det som i slutändan är nyckeln till en hållbar relation. Så, utseendebiten bör du inte haka upp dig på. Däremot behöver du komma ut och socialisera. Mina förslag är:

1. Ta upp något fritidsintresse som inkluderar sociala sammanhang. Ka vara allt från kurser i pardans till dryckesprovning. En fördel här är att ni har ett intresse gemensamt.
2. Ladda ner en dejtingapp. Jag känner många som träffat sin partner via appar och nej, alla är inte tior.
3. Gå med i en singelgrupp på facebook. Där är alla desperata.

Har du inget vettigt att komma med så skriv hellre inte alls.