Citat:
Ursprungligen postat av
dip
nä. snarare en påverkad person uppe i varv som inte hade en aning om vad han pysslade med, du verkar tro att varenda mördare är "keyser söze" eller "hannibal lecter" 'psykopater' i varenda buske?
det är knappast någon organiserad individ, det satt muskelvävnad kvar på möbler i vardagsrummet (som i att man kunde se dom med blotta ögat) brottet har med all sannolikhet skett i affekt och sen har han fortsatt med sitt flummande/påverkade liv
stycka någon i sin egen bostad är bland det stendummaste du kan företa dig ifråga om att begå ett så pass grovt brott som mord. killen stoppade tillbaka knivar som det satt benbitar kvar från wilma på, men du tror att han är så pass intelligent så att han försöker skapa alibi genom att gå och veva med armarna på e6an för att "bli upplockad av polis" ?
skärp dig kompis
Skärp dig själv. Du är inte min kompis. Och du har uppenbarligen inte koll på juridiken.
Jag skrev inte att han planerat dödandet långt i förväg. Undre gränsen för uppsåt är likgiltighetsuppsåt. Att misshandla någon så svårt att den kan dö och vara likgiltig för konsekvenserna.
Angående hans personlighetsstörning så är man bra naiv om man tycker att hans beteende ryms inom en spannet för vad som kan anses vara en normal (välfungerande) personlighet. 15-30 procent av alla intagna på anstalt har ASPS/psykopatiska drag så sannolikheten är ju rätt stor.
Man behöver inte vara välorganiserad för att vara psykopat. Tvärtom brukar denna personlighetsstörning orsaka mycket kaos i livet. Däremot är de bra på att improvisera och hålla huvudet kallt.
Det var väl för övrigt inte så långt ifrån att han gick fri. Hade han hunnit göra sig av med huvudet så hade detta blivit ett rent indiciemål. Det finns flera styckmördare som lyckats undgå straff länge eller helt och hållet.
Det är ändå ett ganska praktiskt sätt att forsla bort en kropp diskret.
De mest ”framgångsrika” mördarna (i meningen förmåga att undgå straff) är i regel inte de som noggrant planerar sitt brott och kliniskt försöker sopa igen spåren och spelar änglar i rätten. De brukar åka dit på någon avgörande detalj som de missat, och som spräcker hela storyn.
De mest framgångsrika är de som inte städar så noga och inte låtsas vara oskyldiga, utan som fokuserar på att trassla till en del av händelseförloppet så det räcker för rimligt tvivel. De vet att de är skyldiga i allmänhetens ögon och det skiter de i.
Tishkos slutord vid rättegången var ju ett hån direkt mot Wilmas anhöriga.