Svenskens sjukliga besatthet av solen

När solen lyser in så jag inte ser vad som visas på datorskärmen går jag ut.

Håller med TS. Solfetischisterna går direkt till angrepp.
Är gött med en öl eller kaffe i vårsolen.
Kanske ett bad på sommaren när det är som varmast.

Men denna fäbless för att ta ledigt för att lägga sig och steka i direkt solljus timme efter timme mitt på dagen i syfte att, beroende på hudpigment, bli röd som en kokt kräfta alternativt brun som en lädersoffa är inget jag förstår mig på.

Finns produktivare, behagligare och mer icke-cancerogena sysslor

Behöver sola bort traumat från våra pissiga jävla evighetsvintrar som bara verkar bli värre medan resten av världen får mildare vintrar.

Jag undrar samma sak.
Själv gillar jag att vara ute, men jag föredrar att hålla mig i skuggan, vara ute på kvällen eller vara ute när det är halvklart. Stekande sol mitt på dagen är verkligen inget vidare.

De flesta tycker att man ser fresh ut om man är solbränd. Då har man gärna vita linnekläder som kontrast, tjejer har vita blusar och klänningar.
Tjejer vill ha solbrända ben.

Det är en ganska ny mode sedan kanske 1960-talet, charterresor till varma länder och hade sin kulmen på 1990-talet där det fanns en massa solarier överallt och även i gym, simhallar, frisörsalonger.

Innan dess undvek man solbränna eftersom det förknippades med fysiskt arbete utomhus i jordbruket.

Det är inget nytt fenomen. När jag växte upp på sjuttio- och åttiotalet, så blev man i allmänhet utkörd hemifrån om det var sol. Det fanns liksom ingen ursäkt att sitta inne och läsa eller pilla med datorn, man skulle bara ut. Försökte argumentera lite, men det var lönlöst.

På vintern stod morsan alltid mot en vägg någonstans med ansiktet mot solen, om det var sol. Jag har aldrig tyckt att sol direkt på huden är skönt, och allra minst i ansiktet.

Men det har väl inte undgått någon att kvällstidningarna rapporterar om "solchanser", "solligan" och "soltimmar". Visst är det något drivet av kvinnor?

Jag väger 79 kg och är 178cm lång. Det tycker jag är ett ganska rimligt förhållande. Bara för att du är en anorektisk vekling har du inte rätt att kalla mig tjockis.

Så är det, och hudcancern visar sig inte efter ett år eller två utan den visar sig efter en betydligt längre tid, så länge som 10-20 år. Den ligger där och lurar och plötsligt ploppar den upp som cancer alltid gör. En lömsk sjukdom.

Att sitta i skuggan gör att risken minskar betydligt och sen blir man brun även i skuggan och mycket snyggare brun, än att pressa i solen.

Är OK med att vara ute i solen eller skuggan när man är i naturen. Däremot tycker jag bara det är jobbigt att sitta i solgasset på en stol på en trottoar. När vi är i stugan så vill de andra duka ute och springa med allt, medan jag vill äta inne, sedan kan man gå ut och dricka kaffe. Det är som man ska skämmas för att man inte vill vara i solen precis hela tiden och världen går under för att man vill äta vid ett riktigt bord. Åh, ska vi sitta inne 10 % av dagen, vi dör. SKÄMS.

Kvinnofolket solade nått så innihelvete förr vill jag minnas från barndomen. Fanns det inte någon vintersol så man kunde stå upptryckt mot en fasad med näsan i vädret var det solarium som gällde.

Jag gillar solen och jag känner jag får mer energi när jag varit ute i solljuset lite. Men jag undviker det av ren fåfänga.

UV ljus skadar nämligen huden och bryter ner kollagen i ett hudlager(de tekniska detaljerna kan jag ej så ska inte försöka förklara i detalj) och ger saggigare/oelastisk hud och rynkor.

Läs själva
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4344124/

Ja och de flesta soldyrkande kvinnorna som var unga på 90-tal ser ju ut som deras ansikte åldrats 10 år i förtid minst.