Svenskens sjukliga besatthet av solen

God eftermiddag, solälskare!

Jag vill börja med att säga att jag inte har något emot sol och fint väder – det är inte det som är tanken med tråden. Däremot har jag på sistone börjat lägga märke till att folk omkring mig har en nästan sjuklig besatthet av att alltid vara utomhus när det är fint väder. Visst, det är ett evigt mörker halva året så jag förstår dragningskraften av att vara ute i solen när den väl tittar fram. Vad jag däremot inte förstår är när någon blir arg för att man själv inte vill sitta i direkt solsken. Jag var ute med en kompis på stammiskrogen häromdagen och han ville gärna sitta på uteserveringen utan tak, medan jag föredrog att som vanligt sitta i baren och tugga med personalen, prova några nya ölsorter osv.

"Men vafan, vi ska väl sitta ute när det är så fint väder!?" säger han uppgivet.

Man blir ju bara svettig, ölen blir varm snabbare och jag, som inte har hår på huvudet, undviker gärna en ökad risk för hudcancer. Finns det fler som har märkt av samma beteende? Vad tycker ni om svenskarnas relation till solen? I södra Europa söker sig ju alla vettiga människor till skugga och inomhus när solen steker på. Är det så enkelt som att man "passar på"? Media rapporterar samtidigt om ökade fall av hudcancer bland befolkningen.

Hälsningar,
En som föredrar kall öl och glass som inte smälter efter två tuggor

Men snälla nån...

Drick och ät snabbare.

Utveckla gärna!

Det är väl därför alla man ser på stan 19:00 en lördagskväll redan är pangfulla – snabbt drickande kombinerat med värmeslag. Härligt liv att leva ändå!

Jag har också reagerat på det där många gånger. Visst, vi lever i ett kallt jävla kylskåp till land större delen av året och absolut är det mysigt och fullt förståeligt att man vill njuta av värmen när man äntligen får en behaglig temperatur omkring sig. Men varför är det nödvändigt att sitta rakt under solen för det?

Mina föräldrar och släktingar har alltid varit sådär att man ska sitta smack rakt i solskenet och fika eller äta ute på somrarna utan parasoll över trädgårdsmöblerna, och råkar man ha oturen att inte kunna sitta med solen bakom ryggen så får man sitta där och kisa som en halvblind jävla mongolid hela tiden utan att ens kunna avgöra vad fan man spetsar på tallriken. Och som sagt glass smälter direkt, kalla drycker blir varma mycket snabbare och ofta kommer ju även hudcancern som ett brev på posten efteråt.

Så nä, jag fattar verkligen inte solskensdesperationen heller.

Du har ju redan svarat på din egen fråga. Det är typ några veckor med sol och värme och resten av tiden består av regn, rusk och gråhet.

Någon som det finns lite av blir såklart värdefullt.
Sen är det nog biologiska faktorer, vi behöver helt enkelt passa på att vara i solen för att t ex få d-vitamin.

En lagom solbränna är snyggt och ger d-vitamin och bättre humör.

Man behöver ju inte överdriva exponeringen i solen, men ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag verkligen solen och värmen. Som tonåring var jag inte ett fan av det jobbiga solljuset på samma sätt.

Sluta umgås med svenskar och flytta tillbaks till ditt land i sydeuropa då. Och vad är det som är så jävla intressant för er med andra människor? "Varför gör de si varför gör de så, varför på detta viset" och alltid om andra människor. Är det någon som är sjukligt besatt så är det ni som stalkar människor och andra människor är det enda ni tänker på. Ni är sjukligt besatta av andra människor.

Vilken överanalys för en vill sitta inne och en vill sitta ute

Jo, det fattar jag väl men det är nästan som en besatthet bland vissa människor. Vad hände med "lagom"?