Kan man vara ett hopplöst fall?

Det är väl klassiskt att säga att någon saknar empati och medkänsla för att man tycker att andra borde förstå en. Tycker det låter mer som psykologen försöker lura dig att man ska bry sig 23:e gången det uppstår en intressekonflikt.

Evolutionen bryr sig bara om du överlever, föder barn och tar hand om barnen. Inget annat spelar roll.

Bara fråga dig själv, vad blir skillnaden i slutändan?

Nä, de detaljerna är antagligen sökbara.

Jag har fortsatt kontakt. Vet inte ens om det är möjligt att avsluta den kontakten som läget är nu. De säger ju att jag kan lita på dem. Men fattar ju att de säger de ända tills något händer och då är det för sent.

Håller på att bli inmålad i ett hörn känns det som. På många sätt.

Förstår inte vad du menar med intressekonflikt? Hon, psykologen menar att jag skadar andra och att jag inte bryr mig om det. Vilket är sant. Jag förstår inte heller skadan.

I dagens samhälle behöver jag knappast ta hand om barnen själv. Evolutionärt är jag en succé.

Livsstil påverkar hjärnan fysiskt hos alla individer, psykiska problem kan påverka ens livsstil på gott och ont.
Svar: det beror på.

Normal livsstil skulle jag säga. Är ingen hälsoguru men lever absolut inte dåligt. Dricker måttfullt och nyttjar inga droger. Äter hyfsat okej och rör på mig en del.

Det är naturligt att inte bry sig om andra.

Lotterier går ut på att lura andra.
Boxning går ut på att slå ner varandra.
Jakt går ut på att skjuta ihjäl olika djur och visa upp dem som troféer.

Vissa saker ligger bara inte i ens intresse att bry sig om. Vissa tycker man ska vara som dem, kärleksfull och omhändertagande. Det är lite svårt när man tycker andra är som myggor, spindlar, sniglar, ödlor, hönor, apor, getter eller hur nu än man tycker andra är.

Det ligger inte i mitt intresse att vara schysst mot psykologer, men det ligger i psykologernas intresse att jag är schysst mot dem, där har du exempel på intressekonflikt. Intressekonflikter är de konflikter som uppstår när de olika parterna har olika intresse, dvs när de bryr sig om olika saker.

Jag vill bry mig mindre om andra, det är nog därför jag argumenterar som jag gör. Jag är så förvirrad.

Hopplöst fall kan man inte garantera sådär efter några samtal med en psykiatriker.
Det vet man väl först när patienten fått (1) en korrekt diagnos och (2) korrekt behandling vilket kan ta lång tid att komma fram till. Dessutom skall ju patienten ha (3) följt denna behandling till punkt och pricka under lång tid för att utvärdera effekter och justera insatser.
---------------
Empati och förmågan att känna ånger eller medkänsla påverkas av både biologiska och miljömässiga faktorer. För de som har t ex diagnostiserats med antisocial personlighetsstörning eller vissa former av autism, kan det vara svårt att känna eller uttrycka empati på samma sätt som andra. Men det finns fortfarande möjligheter att utveckla dessa områden.
PS
Man kan gradvis träna upp sin förmåga att förstå och reagera på andras känslor på ett mer empatiskt sätt. Det är dock viktigt att förstå att processen kan vara lång och kräver både tid och engagemang.
Så patientens vilja är avgörande. Inte viljan att bli bättre enbart utan viljan att helt underkasta sig föreslagna behandlingar och jobba stenhårt med dem.

*ler* Du får gå i skola hos mig i hur man struntar i andra.

Jag ser på andra som människor. Jag är inte oschyst för sakens skull. Det finns ingen orsak. Normalt sett är jag väldigt trevlig att umgås med. Jag har lätt för att knyta nya kontakter. Jag säger och gör vad som krävs för att jag ska få ut det jag vill.

Jag har förstått att flera ser rödflagg hos mig, någon sa till och med att jag checkar av varje punkt på psykopatslistan. Men hon fortsatte ändå att prata med mig. Extra roligt var att när hon sa det så hade jag varit sen med att ringa henne, eftersom jag var inlåst när jag skulle ha gjort det. Men den detaljen fick hon så klart inte reda på.

Vad uppfyller du på psykopatlistan?
Jag har faktiskt inte mött någon jag upplevt var psykopatisk.

Har sedan länge diagnosen högfungerande autism. Psykologen har sagt att det förmodligen är någon kombination av autism och annat. Lite mer otydligt vad det andra skulle vara. Så nej, jag har inte fått någon diagnos. Gått i behandling sedan i höstas.

Ofta kommer mötena att handla mycket om vad jag gjort sedan förra mötet. Det brukar sällan vara tråkigt i mitt liv.

Jag har inga problem att uttrycka både empati och sympati. Det är en förmåga jag utvecklat själv över tid som ett verktyg att knyta kontakt med andra. Har en förmåga att kunna sortera fram sårbara tjejer och utnyttja dem. Främst i sexuella syften.

Jo, inser att den egna viljan är det enda som kan göra en frisk. Men jag vet inte om det finns någon sådan vilja. I dagsläget är de glada att jag kommer på mötena. Samtidigt så vet jag inte om jag har något val.

Du verkar vara en psykopat

nä det är bara en myt. om du blir bättre mår psykiskt mkt bättre så kommer hjärnan att påverkas rent biologiskt på ett mycket bra sätt.