Hur ska 90/00-talister ha råd med hus egentligen?

Till viss del har du rätt. Förr tvingades de fattiga ut till kusten i gbg-området då ingen "vanlig" ville bo vid havet. Nuförtiden vill alla ha havstomt/havsutsikt.

Däremot känner jag flertalet äldre som köpt sina hus för 500k som nu är värderade 4 miljoner plus.

Om jag köper ett hus för 5 miljoner idag tror jag knappast att det kommer att ha samma procentuella uppgång som boomer-generationens. Tror du att detta hus kommer att vara värderat till 40 miljoner om 30 år?

Det är sånt som händer.
Hur tror de känner som köpte en lägenhet för 500 K 1989/90 och sedan fick skänka bort den?
Nu hävdade nån att en villa i falun kostade 6-10 mille och när jag kollade så var det 12% av beståndet. som låg över 6 miljoner.
Det har skett en del framför allt gällande finansieringen av bostäder som gjort att prisnivån gått upp.
Men jag skulle fortfarande säga att trösklarna sänkts på många orter, stockholms innerstad är inte 1 av dem.
När man köpte bostad på 90talet vilket jag gjorde kunde man låna max 75% med bostaden som pant.
Dessutom skulle lånet betalas tillbaka på 30år samt räntenivån var runt 15%.
Vilket helt enkelt gjorde att även om bostadspriserna var lägre blev kontantinsattsen och månadskostnaderna högre.

Många som bor i villor lägger 40-45% av nettoinkomsten på boendekostnad även idag (pga de höga räntorna/bostadspriserna). Så där är det ingen skillnad.

De får väl nöja sig med en mindre yta och mindre attraktiva områden.
Trailerparks har dem i USA.
Vill tro att läget hade varit något annorlunda om vi inte tagit emot 3 miljoner invandrare men jag kan ha fel....

Typ, Slätta, Britsarvet, Hosjö, Haraldsbo.

Så i "normala områden" är vi nere på 4,5 nu (från 6) i alla fall.

Förhoppningsvis har vi inte riktigt samma utveckling men det är absolut inte omöjligt. Folk har ackumulerat stålar och de kommer gå i arv och folk kommer fortsätta trissa upp bostadspriserna om de har pengar att spendera. Så det gäller att försöka ta sig in i cirkusen.

Det har du rätt i och det gäller de som köpte rätt hus vid rätt tillfälle.
Men jag vet om personer som det var precis tvärt om för.
Ett bostatsrättshus som köptes i Trollhättan för 450 k som 1996 fick skänkas till föreningen för 0Sek.
Tyvärr händer sånt, vissa lyckas andra inte.
Men skall man vara krass så var det väl enbart några år på 2000talet som yngre kunde köpa en fristående villa i växande centralort som ungdom?

Detta! Där har vi vad som trissar upp priserna, folk vill bo i vettiga områden med bra skolor och när alla vill göra en white-flight så trissas priserna upp i de områdena.

Hur är det relevant för min uträkning?

Då var du ju knappast akademiker. Det finns statistik (fakta) som visar att man måste lägga betydligt större del av sin inkomst på boendet idag än förr.

Tar ett exempel:
Lisa 30 och Roger 32 är sugna på att skaffa barn och villa. Tillsammans har de en inkomst på 40 000 kr netto. Lisa har fått ärva 450 000 kr av sin mormor som gick bort. De köper ett radhus för 3 miljoner. De har nu lån på 255 000 0 kr. Om räntan är på 5% och amorteringen är på 5000 kr i månaden så deras utgifter för radhuset ut som följande:
10 000 kr i ränta
5 000 kr i amortering
4 000 kr i avgift
2 500 kr i el
1 500 kr för inre renovering
23 000 kr i utgifter varje månad

Alltså har de 17 000 kr kvar till mat, bil, nöje, kläder och annat skit. Med tanke på dagens priser på bilar (6 000 kr i månaden med soppa och försäkringar) så har de 11 000 kr kvar. Detta ska täcka kostnaderna för mat, kläder, nöje, och annat skit.

Ett barn kostar lågt räknat ungefär 4 000 kr i månaden. Du kan ju räkna själv ut vilken post de skippar i!

Det ska de inte. De ska hålla käften, bli pissade på och försörja massinvandringen som drivit upp bostadspriserna.

Medianinkomsten är 36.000 brutto vilket get lisa och roger cirka 56.000 kr netto.

Inte ens jag har en bil som kostar 6.000kr/månad och det trots att jag numer är högavlönad akademiker. Så där har de en bra post att spara på.

Som sagt, du har för höga förväntningar på livet, vi valde att skaffa barn och fick välja bort det mesta av nöjen under många år.