Citat:
Ursprungligen postat av
Memnok
Man hanterar det genom att inte göra en grej av det. Skulle hon till exempel säga att hon gillar tjejer är det bara att svara avdramatiserande för att visa henne att det inte är något konstigt. Det verkar som rätt många yngre tjejer numera går igenom en fas där de förväxlar känslan av vänskap med att vara kär, i de flesta fall går det över när de går in i puberteten och gör det inte det är väl inte det heller hela världen. Jag förstår trots allt lesbiska tjejer, jag skulle inte heller vilja ha sex med en snubbe.
Jag tror detsamma att det är bäst att svara avdramatiserande. Jag tror det är en fas som säkert hon och många andra går igenom och sen växer ifrån.
Hennes föräldrar är väldigt strikta, har åsikter om allt hon gör, tvingar henne på en mängd aktiviteter under hela veckan, ställer höga krav på henne i skolan och utanför skolan, etc. Det hade inte förvånat mig om bögeriet är något hon medvetet eller undermedvetet gör för att vara en "rebel" mot sina föräldrar och deras pushighet.
Hon verkar inte helt lycklig, och det känns som att hennes föräldrar inte riktigt förstår henne, så jag tycker lite synd om henne. Men som sagt, jag träffar henne knappt, hon är inte min dotter, och jag har inte heller insyn i allt, så jag kanske inte har hela bilden.
När vi väl ses, så försöker jag leka så mycket som möjligt med henne och uppmuntra henne i hennes hobbies som hon har valt själv, även om hennes föräldrar inte förstår dem. T.ex. gillar hon cosplay och något som känns som furries, vilket hennes föräldrar inte stödjer alls och de hoppas att hon växer ifrån det. Men jag försöker uppmuntra henne, och har bl.a. sagt att jag kan ta med henne till Närcon om hon vill (då jag bor nära där det anordnas).
Jag tror bögeriet lite är som könsbyten. För några år sedan var konsensus att man skulle respektera barns önskan om att vilja byta kön. Men det känns som att folk har insett sedan dess att det kanske inte var så smart, särskilt då barn tycks växa ifrån det och ångrat sig.