Mitt liv är ett helvete för jag älskar tjejer men vet att jag aldrig kommer få en

Gud vad du är en negativ människa. Hahaha

Tro mig, alla KAN bli rika om dom VILL. Men det kräver vissa uppoffringar som t.ex. du inte är villig till. Sedan håller jag väl med om att mentala begränsningar kan sätta stopp. Ett cp kommer få det mycket svårare såklart. Men du är väl inte cp? Du gör dig själv till ett cp istället. Genom att övertala dig själv att du är cp. (CP är endast en metafor).

Och att kalla det ful personlighet att vara tråkig? Nej. Det kallas tråkig. Och då behöver man kanske fundera på om man vill vara ihop med sig själv? Vill du det? Inte? Nä men varför ska då någon annan vilja det? Något måste man ju erbjuda. Du trivs ju inte ens med att vara tråkig? Då får du kanske försöka ändra på det. För att få ett annat resultat i framtiden.

Jag är inte ful. Men inte supersnygg heller.
Är vit.

Min personlighet är ful på så sätt att jag är tråkig, blyg, nervös, osocial, dålig på att prata och uttrycka mig.

Du har helt rätt i att det är hans ansvar att styra upp läget. I övrigt bryr jag mig inte ett smack om vad TS snackar om, dessa offerkoftor får mig att spy på kommando.

Nej jag är inte cp.

Hur blir man otråkig då....

Hur kan man göra det då?

Ok, ge inte upp. När du slutar att leta så dyker det säkert upp någon 🤗

Det är omöjligt för mig att vara lycklig när jag är helt galen i tjejer men vet att jag aldrig kommer få en flickvän.

Därför vill jag dö. Men tydligen vill jag även leva, för jag vågar inte ta livet av mig.
Så jag är liksom fast i existensen. Fast vid att vara vid liv. Fast mellan att vilja dö och vilja leva.
Så det känns som att jag är i ett fängelse.

Jag har redan hört alla råd som finns, så tråden kommer förstås inte att hjälpa mig, men jag ville väl bara skriva av mig lite.

För många inlägg att svara enskilt på så jag försöker svara lite generellt på alla.

Jag är inte ful. Men inte supersnygg heller.
Är vit.

Min personlighet är ful på så sätt att jag är tråkig, blyg, nervös, osocial, dålig på att prata och uttrycka mig.

Alla säger att jag behöver ändra på mig. Det är klart att det vore nödvändigt.
Men det är en annan sak om det är möjligt att förändra på sig så mycket.
Exempel: jag skulle behöva ändra på mig om jag vill bli en ingenjör hos NASA. Men det är inte möjligt för mig att bli det p.g.a. begränsad hjärnkapacitet. Spelar ingen roll hur mycket jag skulle försöka.

På samma sätt är det inte möjligt för mig att bli en tävlingsdeltagare i löpning i VM.

Detta är fakta. Det är inte kass attityd.

Detta ständiga snack om "men ändra på dig bara. Sluta spela offer" måste få ett slut.
Jag kan aldrig bli en sån där rolig, självsäker, socialt begåvad person som får alla tjejer på fall. Aldrig. Detta är fakta.
Om det vore möjligt för alla att bli såna, ja då vore alla såna.

Att bli rik vore också omöjligt för mig. Om alla kunde bli rika så vore alla rika.

Att skaffa karisma är också omöjligt för mig.

Det är lätt för er att lista upp en massa saker "var si och så" men ni förstår inte att det är omöjliga saker. Och det handlar inte om attityd/inställning, det handlar om fakta.

Och nej jag letar inte out of my league, och tar inte vad som helst heller.

Nä.

Jag vill allt.

Förstår inte hur någon kan tro på det där.
Hur föddes den där myten egentligen.

Att vara en "förlorare" är egentligen inte en egenskap, det är ett mindset. Det är en mental spärr som säger "jag kan inte", innan du ens har försökt. Många gånger begränsar vi oss själva genom att tro att vissa saker är utom räckhåll, när vi faktiskt aldrig ens testat dem. Basala grejer som att våga prata med människor, tro på sig själv lite mer, eller ta små risker i vardagen är inte omöjliga drömmar – de är fullt genomförbara, och det är där utvecklingen börjar. Ingen förväntar sig att du ska gå från tystlåten till supersocial över en natt, men att bara öppna upp lite och våga pröva kan leda till stora framsteg. Du kanske till och med blir förvånad över hur mycket du kan klara av när du släpper tanken på att du redan är "dömd att misslyckas". Begränsa inte dig själv innan du ens har tagit ett steg framåt – det är där många fastnar, och det är precis där du kan bryta mönstret.