När försvann de sista "svenska" glaciärtungorna från istiden?

Det jag tänker på i synnerhet är de spår i landskapet man fortfarande kan se uppe vid Fulufjället i västra Dalarna.
Om man tittar på Lidarkartan på området så ser man väldigt tydliga "traktorspår" efter de långsamt tillbakadragande glaciärtungorna - som gled ner från fjällen ner i dalarna.

Och anledningen till att jag undrar är att det inte finns så många andra platser i Skandinavien som har sådan pass tydliga spår.
Den enda motsvarigheten i världen är ju fdrån flygfoton där man kan se en fortfarande existerande glaciärtunga som alltså håller på och dras sig tillbaka, och lämnar dessa "traktorspår" efter sig.
Eller "bandvagnsspår" kanske, "Larvfötterspår" typ.
Eftersom jag inte ser sådant här nedanför alla skandinaviska berg så får det mig att lite tänka att dessa Fulufjällsglaciärtungorna kanske har överlevt längre tid än den övriga, övergripande, inlandsisens från själva istiden.

Borde alltså inte dessa glaciärerna ha försvunnit mycket närmare "vår egen tid" alltså?
För annars borde väl spåren ha eroderat bort på samma sätt som de gjort överallt annars.

Hur länge sedan kan det ha dröjt sig om isf?
Fanns det kanske sådana glaciärer på denna sidan år Noll?
Fanns glaciärerna fortfarande kvar under istiden.

En sak jag iaf tror att jag kan säga är att de borde ha överlevt värmeperioden mellan istidens slut och Yngre Dryas.
För Yngre Dryas skulle ju ha byggt upp ett istäcke som skrapat bort de flesta sådana "traktorspår" menar jag.


En annan sak är ju att med tanke på de norska inlandsglaciärerna, som Svartisen, Storbreen osv - som ju bildades på 500-talet - men som aldrig lyckats smäta bort utan ligger fortfarande kvar.
HAde det då varit så omöjligt att även dessa glaciärtungorna, vid Fulufjället, också bildades då?

Man har iaf hittat fossil efter växter under glaciärfronter, vilket visar att det inte alls varit dfrån om istidsrester utan handlat senare tiders tillfälliga nerkylningar.

Det får mig också att tänka att Om förutsättningarna för en ny nedisning dykt upp igen, så hade det varit där, vid och omkring Fulufjällets toppar som de nya glaciärerna på nytt hade börjat visa sig.


JAg läser ju också att många av de dittills förhärskande teorierna om den skandinaviska istidensperioden har fått lov att börja ge vika.
Kanske framförallt på så sätt att man numera inte verkar se den gamla idén om "inlandsisen" som så stor och överväldigande, överalltvarande, som man trott.
Utan att det funnits områden både helt utan is - som var fyllda med siv istället liksom områden med mycket tunnare snö och is.
Och detta så högt uppe, och inne i inlandet, som tex vid Fulufjället, västra Dalarna mot Norge.
Där borde ju isen ha varit som tjockast - kunde man ju tycka, rent logiskt.
Men tydligen inte.

Det är ju samma sak med Skåne nedanför Romeleåsen. Tydligen inte alls så nertyngt av kilometertjocka ismassor som man en gång tänkte sig det.
Utan kanske ett relativt isfritt landskap istället - iaf under största delen av istidsperioden.

Istiden verkar ha berott på annat än det vi trott.
Och det är lite läskigt eftersom då blir det svårt att se framåt, eller hur.
För om istider har med naturkatastrofer att göra än med astronomiska cykler så kan det ju hända typ imorgon igen.
Det finns iaf mätningar som redovisar verkligt massiva metalliska mänger i atmosfären. Varför, måste man fråga sig.
Ett nerslag eller supervulkaner? Eller både och.

Iaf blev det tillräckligt dunkelt och kallt för snön att stanna kvar, istället för att smälta bort igen.
Sen tar det ju tid för glaciärer att smälta bort. De drar sig samman för varje säsong, och lämnar efter sig ett spår som ett traktordäck.

HAr för mig att vi fick lära oss i skolan att någon glaciär i jämtland är det enda som finns kvar av istiden. JA glaciartäcket finns kvar alltså men minimalt.

Nu var det längesedan. låg eller mellanstadiet.

Varför istider börjar och slutar beror i grunden på ändringar i jordens bana runt solen och hur jordaxeln lutar, men detta förklarar bara de istider som pågått under väldigt långa tidsrymder. Vi snackar tiotusentals år eller mer. Variationerna som finns är väldigt långsamma och påverkas av solen, Månen, Jupiter och Saturnus genom dragningskrafter samt av att jordens bana runt solen inte är cirkulär.

Dessa krafter har man beräknat som så att vi är på väg mot en ny istid som bör starta om tiotusentals år, exakt när tvistar man om, mest för att data om tidigare istider är knapphändiga så det gör det svårt att räkna på saken.

Men ovanpå det så finns då processer som pågår här på jorden, nu senaste tiden är det vi människor som påverkar mycket. Men det kan även vara kontinentaldriften, vulkanutbrott och andra naturfenomen som att vädret skiftar.

När det gäller spår från tidigare istider så ska man vara medveten om att spåren faktiskt kan komma från flera olika istider.

Såsom jag uppfattar det så försvann det mesta av istiden från Sverige för ungefär 10.000 år sedan, sedan om där fanns enstaka istidsområden i just Dalarna som är av färskare datum har jag ingen uppfattning om.

Spåren kanske mer varierar på grund av de fysiska förutsättningarna än att isen drog sig tillbaka vid olika tider, med tanke på teorin är att Dalarna är av färskare datum.

Istider är väldigt tydligt sammankopplade med jordens omloppsbana. Tre olika långa cykler spelar in och gör att ingen istid är den andra lik. Dessa kallas för Milankovic-cykler.

Omloppsbanan går från rund till oval och mindre centrerad kring solen. Detta kan ge längre och kallare vintrar, men varmare sommrar. Cykeln är typ 100 000 år lång.

Jordaxelns lutning förändras fram och tillbaks under dryga 40 000 år. Detta förändrar hur hårda vintrarna och sommrarna blir på vardera halvklotet.

Tredje faktorn är svårare att förklara. Solen och månens dragningskrafter drar i jorden och får jordaxeln att wobbla. Förändringen över tid sker över ungefär 25 000 år.

Istider är således väldigt olika. Vissa är milda, medans andra har skapat glaciärer som täckt nästan hela Europa. Den senaste täckte nog visst hela Sverige. Jag är förvånad över att höra någon påstå motsatsen. Och det finns mig veterligen fortfarande kvar glaciärer i skanderna.

Vulkanaska påverkar såklart också temperaturen, men över mycket kortare tid än de astronomiska orsakerna.

Så jag tänker vara fräck och påstå att du är ute och cyklar

Glaciärer beror ju både på temperatur och nederbörd, så det är inte så enkelt som bara kyla. Men vet inte om några/vilka av dagens svenska glaciärer som finns kvar sen istiden. De flesta är iaf betydligt yngre.

Inlandsisen från den senaste istiden drog sig väl tillbaka för så där 10 000 år sedan.

Man brukar t.ex. säga att Sala i Västmanland blev isfritt ca 7800 f.kr. och isranden fortsatte sedan långsamt norrut, vilket möjliggjorde en successiv inflyttning söderifrån.

Under den s.k. Atlantiska värmeperioden 6000-3000 fvt smälte de sista glaciärerna bort i Sverige. Glaciärerna återbildades när klimatet blev svalare efter bronsåldern.


https://www.laponia.info/landskapet/geologi/glaciarer/

Det var faan inte järnålder i skandinavien för 5000 år sen. Det var inte ens järnålder någonstans då. Syftandes på det du citerade då

Så enkelt som du beskriver det är det inte du har fel.
Många andra faktorer spelar in som exempelvis vulkanutbrott.
Förmodligen är vulkanutbrott betydligt mer betydelsefullt än de 3 orsaker du tar upp.

TS: De är väl inte helt borta än? Finns fortfarande glaciärer kvar i de svenska fjällen!

Istiden? Jag vill gärna citera den finlandssvenske paleontologen Björn Kurtén: "Den senaste istiden började för två miljoner år sedan, och pågår ännu".

Vi har fortfarande polarkalotter av is, visserligen smältande efterhand, men ännu kilometertjocka på sina ställen. "Istiden" är inte förbi, på långa vägar.

Norrmännen är duktiga på skandinaviska glaciärer (eller ”Isbre”, eller ”Bre” som det heter på norska). De
forskar en hel del och har även ett Bremuseum vid Jostedalsbreen, som är Skandinaviens största glaciär: https://www.visitnorway.se/listings/...museum/245684/

Deras kartläggning av de skandinaviska glaciärerna är intressant. De senaste 1500-2000 åren har glaciärerna omväxlande växt och krympt, till synes utan korrelation med klimatet i stort. Detta beror bl a på nederbördens omfattning och i vilken form den faller. Om det snöar kraftigt några vintrar i rad samtidigt som temperaturen stannar under nollan så växer glaciärerna till kraftigt. Om det däremot är dåligt med nederbörd, eller om den faller som regn, så krymper glaciärerna ganska snabbt.

Ett exempel är Nigaardsbreen, en av Jostedalsbreens utlöpare, som drog sig tillbaka ett par kilometer mellan slutet av 1700-talet och 1970-talet. Därefter växte den ett par kilometer på bara 25 år, trots den globala uppvärmningen. Därefter (från cirka år 2000) har den dragit börjat dra sig tillbaka igen.

Om jag inte minns alldeles fel var det en ganska kraftig tillväxt på många skandinaviska glaciärer någon gång runt 5-600-talen, när temperaturen sjönk markant efter vad man numera tror var ett eller flera gigantiska vulkanutbrott. Vem vet, kanske bildades det mindre glaciärer även runt Fulufjället då.

Men eventuella glaciärer vid Fulufjället kan inte ha täckt fjället eftersom det, på översta delen, växer granar vars rotsystem är flera tusen år gamla.

Jo det är fel i texten, det ändrar inte på faktumet att dagens glaciärer kom till under tidig järnålder när klimatet blev kallare. Betänk att med några graders högre medeltemperatur försvinner dagens glaciärer, vi vet hur det har varit, vi vet hur det kan bli.


https://nattidskriftenvasterbotten.s...84500139409400