Problem med vårdnadstvist. Vad hade ni gjort?

Okej ska berätta lite kort om min situation.

Är en man på 30+ års åldern och har en narcissist kvinna där jag delar barn med. Mitt barn börjar närma sig 3 år och jag har knappast fått träffa min son under dessa 3 år.

Hon gör allt för att förstöra för mig eftersom jag lämnade henne. Hon har 100% vårdnad och jag har stämt henne för att få 50% tingsrätten har beslutat för umgänge men hon håller inte i de. Huvudförhandlingen börjar närma sig och här kommer frågan
Om jag inte får gemensamt vårdnad så kommer hon hålla på hela mitt liv. Där hon har makten hur mycket jag kommer få träffa honom m.m.
Notera att jag har flyttat över 500km för att vara nära min son och får inte träffa honom tack vore henne.

Jag orkar inte detta livet mer, att en sjuk individ som hon ska bestämma över mig. Så min tanke är att lämna detta skit landet och bryta kontraktet helt med henne och min son. Förhoppningsvis när min son blir äldre så kommer han inse vad för människa hans mamma är och komma till mig till det landet jag bor i framtiden.
Notera att jag har försökt nu i 3 år att få det att fungera med henne men det är inte möjligt.
Gör jag fel att lämna sonen med henne?
Bor jag kvar nära dom så kommer jag ändå inte få träffa honom, hon kommer bestämma när jag får se honom.

Om hon inte ger dig möjligheten att umgås som Tingsrätten har beslutat så kan hon göra sig skyldig till umgängessabotage, vilket kan påverka vårdnaden.

Jag skulle dokumentera hur hon inte tillåter umgänge, och avvakta huvudförhandlingen. Snacka med advokaten om vilken strategi ni ska ha, det vet h*n bäst. Sen kan du ta beslut utifrån utfallet.

Om du lämnar ditt barn helt, så ska du nog inte räkna med en återförening i framtiden. Bättre då att finnas i närheten medan barnet växer upp, så kan du iallafall visa att du alltid fanns där. Om du sticker så blir det svårare att förklara för barnet varför du inte ens stannade i samma land.

Varför fick ni inte delad vårdnad direkt?

Sluta försök att diagnostisera henne. Det får dig att framstå som en rättshaverist.

Det är massor du inte berättar som känns avgörande.

Vilken far du är. Ska du lämna din son för att den kvinna du utsett till ditt barns mor i dina ögon är dum i huvudet?

Skärp dig och ta det ansvar du gett dig själv.

Du behöver sluta bete sig som en liten kärring och lägga känslorna åt sidan och tydligt dokumentera vad hon gjort istället för att komma med övergripande beskyllningar.

Klarar du inte av detta själv ska du självklart skaffa juridisk hjälp.

50 mil.
Hamnar vi i norge,finland eller danmark då?

Exakt vad har du gjort för att förlora din del av vårdnaden?
SOP för både SOC & Svensk rätt är väll 50/50?

Oavsett vad så är ju inte 50 mil någon jätte distans direkt...

Så du möter alltså en kvinna och skaffar barn med henne. Men SOC & Svensk rätt ger inga rättigheter att umgås med din son.

Well, so long testa att ta lite kontakt med din son lite varstans under hans uppväxt. Bara för att ni inte bor i samma land så hindrar det ju inte dig att t.ex spela onlinespel, chatta, videosamtal osv med din son.
-Du kan fortfarande vara en del i hans liv. Tänk på vad du kan göra för honom, inte på vad du inte kan göra.

Varför fick du inte 50 direkt?

Du blandar ihop vårdnad med umgängesrätt.

Du behöver inte gemensam vårdnad. Barnet har lika stor rätt till umgänge med sin far även om modern har enskild vårdnad.

Tingsrätten kommer fastslå ett umgängesschema som gäller. Invänta förhandlingarna.

Mamman missförstår umgängesrätten, den handlar inte om pappans rätt att träffa sitt barn utan barnets rätt att träffa sin pappa.

Klart jag inte har berättat allt, men har verkligen försökt med denna kvinnan men det är omöjligt. Vårdnaden fick jag inte för vi var inte gifta och hon vägrade ge mig den tills jag skulle gifta mig med henne.
Ni förstår inte vilken typ av människa hon är, hon är sjuk manipulativ människa.

Det finns ju alltid 2 sidor av myntet som man säger. Du säger snart är det slutförhandlingar.
Huvudförhandlingen kommer snart Vad ska vi på fb hjälpa dig med som din advokat inte kan menar du?
Alla människor är olika därför får man dessa problem.
Du kanske har krkat slagit din sambo kompis fru?
Du kanske har kört på tunga droger. Hur ska vi då kunna bedömma vad som är rätt-

Varför har det tagit hela 3 år innan du vaknar är frågan? Man kan väl inte bara dra i huvudet under sanden. Hejdå jag drar när pojken blir 15 hör han nog av sig.
Vad vinner du undrar man. Din hjärna tänker lite konstigt när man lämnar.
Då kanske det finns en anledning till att du INTE träffar din son som DU vill.

Det är ju skönt att lämna landet även om man inte hade barn med en galen kärring. Kan du lämna alltihop så är det nog ingen dum ide. De flesta anser sig ju inte ens kunna dra...

Jag hade aldrig funnit mig i denna situation då jag har framförhållning ryggrad och pondus nog att säga ifrån och inte låta mig vara en dörrmatta utifrån desperation från att vara ensam.

Stå ditt kast och sluta gnäll, du har bara dig själv att skylla.

Inte självprojicera nu, aja baja.

Precis där förlorade du förtroendet, låt nu denna oskyldiga kvinna vara ifred.